ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för april 2016

måndag 25 april

Inlägg 7: Bostadskrisen

 

"Men är det verkligen planeringssystemet som gör att det byggs för få och för dyra bostäder?"

 

"Försvagandet av demokratisk förankring och offentlig styrförmåga i samhällsbyggnadsprocessen är nämligen roten till problemet i bostadskrisen, inte dess lösning."

 

 

Ovanstående fråga och påstående kunde nyligen läsas i en debattartikel.

Hur ska vi försöka förstå bostadskrisen och vad beror den på?

 

Marknaden bygger bostäder om det finns pengar att tjäna på byggandet. Finns det inga pengar att tjäna då byggs det heller inga bostäder. Ungefär så kan man kortfattat förstå marknadens intresse när det gäller bostadsbranschen, som vilken annan bransch.

 

Bostäder är som vilken annan produkt som helst - i marknadens ögon. Finns det avsättning för produkten till det pris som marknaden sätter då finns det också ett intresse av att producera. Saknas det däremot möjligheter att kunna köpa produkten till "marknadsmässiga" priser då produceras heller inte produkten.

 

Just bostäder intar emellertid en särställning på marknaden. Vi kan se att efterfrågan på bostäder är mycket stor och ändå så byggs det alldeles för lite. Det normala är ju annars att produktionen anpassar sig till efterfrågan. Men när det gäller bostäder så stämmer inte denna "marknadsmässiga" anpassning. Orsaken är, som vi alla förstår, att prislappen blir för dyr. Marknadens aktörer väljer då att inte investera sitt kapital.

Varför investera i något som kanske inte ger den avkastning som är förväntad?

 

Det speciella med "produkten" bostäder det är att alla måste ha någonstans att bo. Men när nu marknaden inte ser någon avkastning i denna "produkt" då leder ju det hela till bostadsbrist och får denna brist fortgå år efter år så utvecklas en kris. Denna kris befinner vi oss just nu i.

Vad kan samhället göra i detta läge?

 

Samhället har tidigare valt att subventionera såväl producenter som konsumenter till denna speciella "produkt". Via skatter så har samhället lyckats upprätthålla en någorlunda balans mellan tillgång och efterfrågan. Men denna politik gäller inte i samma utsträckning som tidigare.

Varför inte? Det kostar pengar naturligtvis, vilket ju tär på statskassan. Därför så har problemet, mer eller mindre, lämnats över till marknaden. Den "fria" marknaden med sina "marknadskrafter" avgör när, var och hur det eventuellt ska byggas bostäder. Och som vi ser så händer det inte särskilt mycket inom detta område.

 

Att det i grunden handlar om det privata kapitalägandet - som ju dessutom vägrar att investeras - råder det inga tvivel om. Man kan säga att bostadskrisen visar på den tydligaste motsättningen mellan kapitalets prioriteringar och samhällets behov. För när samhällen inte klarar av att förse sina människor med det allra mest elementära - vilket vi måste anse bostäder vara - då bevisar detta någonting fundamentalt felaktigt i själva samhällets strukturella uppbyggnad.

Vad är det då som är fundamentalt felaktigt? Jo det är, som i allting annat, själva ägarförhållandet till kapitalet i samhället. När detta förhållande leder till att det blir brist på bostäder då bör vi förstå att kapitalet i samhället inte ska ägas och ansvaras av privata intressen. Samhällets behov - i detta fall fler bostäder - är underordnat kapitalets prioriteringar, alltså högsta möjliga avkastning på investeringen.

Denna grundläggande motsättning som alltid uppstår genom kapitalismens "inneboende krafter" får sitt tydligaste uttryck just i bostadskrisen.

 

Kan detta vara själva "roten till problemet i bostadskrisen"?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 17 april

Inlägg 6: "Vänsterns" väg?

 

"Vänstern" måste bli en stark "rörelse"! Den är ju inte det. Alltså måste det till förändringar.

 

Och vad är då orsakerna till att denna "rörelse" saknar styrkan?

 

 När vi konstaterar att vårt rådande ekonomiska system - kapitalismen - inte förmår skapa varken rättvisa eller hållbarhet (med allt vad det innebär) då måste "vänsterpolitiken" utformas utifrån denna faktiska verklighet.

Kan en "rörelse" åta sig att vara med i administreringen och förvaltningen av ett sådant ekonomiskt system - ett system som skapar orättvisa och dessutom ej är hållbart? Nej naturligtvis inte. Hur ska en "rörelse" som kritiserar kapitalismen och samtidigt tar på sig ett förvaltande ansvar över ett sådant system kunna bli trovärdigt? Detta fungerar inte.

 

Samtidigt är det självklart viktigt att "vänstern" finns överallt där politik bedrivs. Och dit räknas ju också politiska förtroendeuppdrag i samhällets beslutande forum. Men här uppstår nu, som jag ser det, många knepigheter i hur agerandet från "vänstern" bör se ut.

Bör man ingå i förvaltande forum i samhället - riksdag, kommuner och landsting? Vi inser säkert att politiska uppdrag innebär politiska ansvarstaganden. Ansvarstaganden som "vänstern" har tagit på sig. Hur rimmar detta med synen på kapitalismen som vår tids största "problem" - inom alla områden? Skall "vänstern" finnas med i forum vars uppgift är att stödja ett destruktivt ekonomiskt system?

Det är just här i maktstrukturens vardag som "vänstern" måste välja sida. Antingen spela med på kapitalets villkor eller gå emot dess villkor.

 

Ett ekonomiskt system som står över politiska beslutsprocesser är, som jag ser det, fullständigt förödande på alla sätt och vis. Kapitalismen som vi alla lever i är ju detta ekonomiska system. Detta odemokratiska och därmed orättvisa system driver nu våra samhällen och också hela vårt ekologiska ramverk mot fullständig kollaps.

Hur skall rörelser/partier agera utifrån denna verklighet? Antingen fortsätta med att forma dom politiska besluten efter systemets "inneboende krav" eller också ta avstånd från systemets förödande utveckling.

 

När rörelser/partier kommer till insikt om att den fortsatta ekonomiska utvecklingen leder fel då måste dessa rörelser/partier ställa sig upp - debattera och diskutera - och visa på dom orsakssamband som har lett fram till de ödesfrågor som våra samhällen nu ställs inför. Detta bör vara den viktigaste uppgiften för en sådan rörelse/parti.

Då en rörelse/parti bestämmer sig för att denna uppgift är avgörande för om samhället skall ha någon möjlighet att kunna förändra den rådande krisartade utvecklingen då kommer också denna rörelse/parti att bli ledande i opinionsbildningen.

Den rådande ekonomiska utvecklingens ifrågasättande kommer på så sätt att bli ett självklart ämne i den dagliga debatten. Det är hit vi måste komma i samhällsdebatten och det brådskar.

 

Att vårt rådande ekonomiska system går mot sin egen undergång är oundvikligt. Vem/vilka tar denna fråga till sig och driver den som en av de absolut viktigaste framtidsfrågorna? Tar "vänstern" denna fråga som en av de mest prioriterade?

Jag ställer frågorna åter igen: Om man nu tar avstånd från kapitalismen och inser vad den ställer till med hur bör man då agera rent konkret? Kan partier administrera och förvalta politiska beslutsprocesser som vi vet är underställda kapitalets globala "spelregler"?

Ett riksdagsparti som uttrycker sig negativt om kapitalismen och ser dom destruktiva följdverkningarna av detta systems framfart ska väl inte sitta med i dom mäktigaste politiska församlingarna för att där vara med och fatta beslut som i grunden har tillkommit utifrån vårt ekonomiska systems "inneboende krav"? En berättigad, känslig och svår fråga!

 

Varför växer då inte "vänstern"? Varför blir inte rörelsen/partiet den drivande rörelse som måste till?

Kan det ha att göra med att rörelsen/partiet just är med och tar ansvar över en samhällsutveckling som grundar sig på vårt ekonomiska systems "inneboende krav"?

Genom att ta beslut i vårt samhälles högsta politiska forum och även ta beslut i kommuner och landsting så blir man medansvarig över dom politiska besluten. När vi nu vet att dom politiska besluten formas utifrån den destruktiva strukturella form som våra samhällen är mitt uppe i på grund av kapitalismens krav då uppstår naturligtvis frågan: Skall "vänstern" vara med och besluta i detta högsta politiska forum - riksdagen - eller ska "vänstern" enbart använda sig av forumet för att föra fram sin politik?

Vi bör inse att riksdagen, kommuner och landsting absolut inte har kommit till för att ifrågasätta kapitalismen med sina underliggande politiska beslutsprocesser. Istället så har dessa forum/institutioner tilldelats funktionen att bistå kapitalismen.

 

Vidare så måste vi förstå att politik ska bedrivas överallt oavsett vilket forum det gäller. Utifrån denna ståndpunkt så bör alltså politiska forum vara en plats där "vänsterns" politik förs fram och där dom eventuella besluten tas utifrån övertygelsen om samhällets bästa i varje fråga.

Vad vi nu ser är att samhällets bästa mer och mer kommer i motsättning till kapitalismens bästa, vilket blir alltmer uppenbart. I denna konflikt är det mycket viktigt att "vänstern" ställer sig på samhällets sida i alla dom frågor som det skall beslutas om.

 

Vi ser vad kapitalismen ställer till med och vi vet vad denna utveckling kommer att leda till. En rörelse/parti som vill växa och ta ledningen mot den ödesdigra utveckling som nu är ett faktum måste få ut sin analys till hela samhället. Detta bör vara den primära uppgiften för rörelsen/partiet. Inte att sitta med i dom högsta politiska organen och ta beslut och därmed ta ansvar, som ju i grunden handlar om att bevara och stötta ett dödsdömt system.

 

Grundläggande och nödvändiga strukturella förändringar kan bara genomföras tillsammans med människorna i samhället. "Vänsterns" stora uppgift är att genom opinionsarbete bygga en rörelse som kan växa sig stark och på detta vis få med sig i stort sett hela samhället i insikten om en nödvändig strukturell förändring. Detta arbete är avgörande för att kunna lyckas med uppgiften. Kan vi förstå varför arbetet i riksdag, kommuner och landsting inte alls får en avgörande betydelse när det gäller frågan om nödvändig strukturell förändring - ett paragdimskifte?

 

Några tankar om orsakerna till varför "rörelsen" saknar styrka!

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 8 april

Inlägg 5: "En dödsstöt för landsbygden"

 

I en krönika stod att läsa: "För första gången i världshistorien har kontraktet mellan stad och land brutits. Hur vi hanterar det är en ödesfråga - att överge det lokala lantbruket är inte bara en dödsstöt för landsbygden utan en nationell säkerhetsrisk."

 

En helt riktig analys av hur dagens verklighet ser ut. Men det saknas något väsentligt i den för övrigt mycket givande krönikan. Vad är det som saknas?

Hur kommer det sig att dagens verklighet ser ut så här? Vad är det för krafter som har drivit utvecklingen till den här punkten - som nu har blivit en ödesfråga? Det är dessa frågor som måste besvaras om vi överhuvud taget skall kunna vända den rådande utvecklingen.

Om vi inte förstår att urbaniseringen och globaliseringen i våra samhällen följer dom "lagbundna" normer som gäller i det ekonomiska system som vi alla har att förhålla oss till då får vi det svårt att inse vilka nödvändiga förändringar som måste till.

 

Vidare: 

"Men nu, för första gången i världshistorien, har staden brutit sin del av kontraktet."

 

Med denna mening så blir tolkningen att samhällets beslutsfattare - som finns i staden - överger landsbygden. Varför överger dom då landsbygden?

Jo det är ju här som vårt rådande ekonomiska system kommer in i bilden. Systemet prioriterar den ekonomiska avkastningen - i alla lägen. Allt annat kommer i andra hand. Av detta följer att producerandet av livsförnödenheter skall ske så billigt som det bara går. Konkurrensens inneboende regler, som ju kännetecknar systemet, medför då att livsförnödenheter inte längre kan produceras i så kallade högkostnadssamhällen - i vårt samhälle. Vår landsbygd tynar därför bort i den här mördande konkurrensen. Även livsförnödenheter, som allting annat, globaliseras i den ständiga jakten på största möjliga profit. Det är dessa "lagar" som våra politiker har att förhålla sig till. Alltså att antingen spela med i systemets inneboende konkurrensregler eller så ta avstånd från dessa. 

 

Har våra förtroendevalda några alternativ? Vad händer om våra politiker väljer att gå emot systemets inneboende drivkrafter?

I den alltmer globaliserade ekonomin som vi alla lever i så skulle detta innebära (svaret på den andra frågan) att kapitalet söker sig bort från vårt samhälle för att istället investeras i "kapitalvänligare" samhällen. Denna utveckling sker ju redan idag men vid en eventuell politik som skulle ta avstånd från den rådande ekonomiska utvecklingen så kommer kapitalflykten att påskyndas i allt snabbare takt. Vårt samhälle skulle alltså dräneras på kapital.

 

Av detta så ser vi att det är vårt rådande ekonomiska system - kapitalismen - som sätter reglerna för hur politiken utformas. Man kan därför säga att politiken har blivit och är underordnad vårt ekonomiska system. Politikerna är "bakbundna" av systemets krav (svaret på den första frågan). Det är inte våra förtroendevalda som ytterst avgör hur våra samhällen utvecklas utan dessa avgörande beslutsprocesser tas i marknaden. Tvärtemot hur det egentligen skall fungera - sett utifrån ett demokratiskt rättvist perspektiv.

 

Att "staden har brutit sin del av kontraktet" speglar således systemets avkastningskrav. Ingenting klarar sig undan konkurrensens inneboende regler, inte heller maten. Alltså transporteras mycket av vår föda runt hela jorden innan den når våra tallrikar. Helt klart är detta förödande, på alla sätt och vis. Vilket vi mer och mer börjar inse. Och för att nödvändiga förändringar skall kunna uppnås så måste vi själva genomföra dom. Varken den politiska- eller den ekonomiska eliten medverkar i en sådan nödvändig förändringsprocess. Av detta faktum så bör vi förstå att den nödvändiga förändringsprocessen kommer att bli mycket svår att genomföra, om den nu överhuvud taget går att genomföra. 

 


Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 3 april

Inlägg 4: Vart tar pengarna vägen?

 

Vart tar pengarna vägen som skapas?

Riksbanken gör allt som går när det gäller att få upp inflationen. Men inflationen går inte upp. Pengarna som skapas försvagar valutan i ett försök att underlätta exporten samtidigt som det ökande penningflödet tillförs marknaden i syftet att locka fram "produktiva" investeringar. Detta tillförda penningflöde i marknaden förväntas skapa just dessa investeringar men resultatet av denna förväntan uteblir, då uppstår ju frågan: vart tar pengarna vägen?

 

Marknadens ledande aktörer väljer som synes andra investeringsobjekt än dom "produktiva". Man väljer istället att investera sitt kapital i bl.a. värdepapper och fastigheter. Dessa investeringar betraktar marknaden som säkrare och ser här högre avkastning än att investera i "produktiva" projekt.

 

Hur kan det bli så?

Svaret på denna fråga blir: marknaden i vår del av världen betraktar "produktiva" investeringar som alltför riskabla projekt. Projekten blir för kostsamma och därmed försämras avkastningen. Kostsamma projekt får svårt att finna köpare så därför drar sig marknaden för "samhällsnyttiga" investeringar.

 

Vi måste inse att allting i slutändan handlar om pengar, ingenting annat. Marknaden investerar hellre i "passiva" projekt, likt värdepapper, fastigheter och konst. Här blir avkastningen större. Det är denna väg som pengarna tar, plus att dom också "låses" in på "säkra" platser där beskattning inte existerar.

 

Det är den här världen som vi alla lever i. Det är den här världen vi måste förhålla oss till.

Vi vill väl alla leva vidare? Hur agerar vi?

Jo naturligtvis genom att jaga pengarna på marknaden. Vilket gäller för såväl fattig som rik.

Är ett sådant samhällsbygge hållbart?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 1 april

Inlägg 3: Mer om ekonomisk tillväxt

 

Ekonomisk tillväxt är ett både intressant och allvarligt ämne för alla.

Ständig ekonomisk tillväxt - som kapitalets ägare kräver - leder till ekonomisk och därmed också samhällelig kollaps. En ständig ekonomisk tillväxt ökar exponentiellt, med allt vad det innebär. Kan vi förstå att en sådan ökning är helt omöjlig på sikt?

 

När vi, här i den så kallade rika västvärlden lever våra liv som nära nog kräver 4 jordklot då kanske vi inser att ett sådant leverne är ohållbart? Att i detta läge uppmuntra fortsatt ekonomisk tillväxt vilket såväl den politiska- som den ekonomiska eliten förespråkar tyder ju på en fullständig omedvetenhet om "sakernas tillstånd".

Ja, att den ekonomiska eliten framhäver nödvändigheten av en ständig ekonomisk tillväxt är kanske inte så förvånande. De talar ju i egen sak. Men att ledande politiker talar sig varma över denna nödvändighet visar deras oförmåga att kunna se sambandet mellan kapitalismen och detta systems inneboende krav som i slutändan leder till samhälleliga sönderfall.

Ett system med en allt snabbare kapitalkoncentration och där konkurrensens regler gäller - lika med systemets inneboende logik - kommer därför att, förr eller senare, kollapsa när nu den ekonomiska tillväxtökningen med nödvändighet kommer att "slå i taket". Vi lever ju trots allt på 1 jordklot och inte 4.

 

En avgörande del av systemets drivkrafter vet vi bygger på den fossila energianvändningen och denna ohämmade användning leder oss mot en klimatkatastrof. Som nu dessutom är bevisligen konstaterad. Kan kravet på fortsatt ekonomisk tillväxt ha ett finger med i spelet även här?

 

Vi ser alltså att hela det ekologiska ramverket inklusive vårt ekonomiska system nu balanserar på knivseggen till att falla ner i total genomklappning.

 

Hur reagerar då vår samhälleliga elit på dessa uppgifter?

"Vi behöver ökande tillväxt och starkare konkurrenskraft så att vi kan hävda oss på den globala scenen!"

 

Förstår vi var boven i dramat sitter? Kan boven vara den strukturella uppbyggnaden som vi i dagligt tal benämner kapitalismen?

Ett system som byggs utifrån sådana här orättvisa- och odemokratiska grunder kan vi kanske inte förvänta oss kunna lösa våra ödesfrågor? Eller vad tror ni?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng