ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för maj 2016

torsdag 12 maj

Inlägg 10: "Arbete åt alla!"

 

I debatten ställs frågan: "Vad är det då som behöver göras för att nå ´arbete åt alla´?"

Debattörerna räknar upp några viktiga åtgärder som måste till. Dessa åtgärder utgår ifrån föreställningen (om jag förstår debattörernas sätt att resonera) att vi fortsättningsvis kan leva med vårt rådande ekonomiska system.

Instämmer i mycket av vad som skrivs i inlägget. Men enligt min mening så saknas några grundläggande frågeställningar av debattörerna.

 

Går det att uppnå "arbete åt alla"? Jag menar att i en kapitalistisk ekonomi så är detta en omöjlighet. När både partiprogram och debattörerna ställer kravet på "arbete åt alla" som "ett strategiskt huvudmål" då tolkar jag detta krav som att debattörerna anser detta fullt möjligt under rådande ekonomiska system. Rätta mig om denna min tolkning är felaktig!

 

Om nu mitt påstående (att "arbete åt alla" i en kapitalistisk ekonomi är en omöjlighet) kan bevisas vara riktigt - vilket jag hävdar - då är det ju någonting helt avgörande som saknas i dels partiprogrammet och dels från debattörerna. Vad är det som saknas?

Det som saknas är insikten i att "arbete åt alla" är en omöjlighet här och nu. För att kunna uppnå detta så krävs ett diametralt annorlunda ekonomiskt system. När man alltså ställer kravet "arbete åt alla" så måste man inse och därefter förklara i grunden vad som behöver göras för att denna vision ska kunna förverkligas.

Är det då fel att ställa kravet "arbete åt alla"? Nej det är inte fel men det blir fel om man hävdar att kravet ska kunna bli verkligt under rådande system. Därför så måste det självklara kravet "arbete åt alla" åtföljas av en analys som kommer fram till nödvändigheten av ett demokratiskt ekonomiskt system för att detta självklara krav ska kunna genomföras.

 

Det samma gäller kravet på 6-timmars arbetsdag. Varför genomförs inte detta självklara krav? Även här handlar det naturligtvis om någonting grundläggande för vår rådande ekonomi. Kapitalets ägare har räknat ut att det blir en fördyring när fler ska anställas på grund av arbetstidsförkortningen. Därför genomförs inte heller detta, för samhället och alla berörda, samhällsekonomiskt fördelaktiga politiska beslut.

Alltså: kravet ska ställas! Men eftersom det behövs ett demokratiskt ekonomiskt system för att kunna få detta genomförbart så måste kritiken fokusera på kapitalismens oförmåga att möjliggöra denna självklarhet.

 

Vi tar ytterligare ett krav, som ställs av framför allt dom "gröna" och "vänstern":

"Miljö- och klimatpolitiken måste utformas så att vårt ekologiska ramverk kan göras hållbart!"

Detta krav är naturligtvis ett måste men i kravets efterföljande analyser saknas även här den helt avgörande insikten: vårt ekonomiska system med sin samhällsuppbyggnad kan omöjligen genomföra detta nödvändiga krav.

Analysen måste alltså fördjupas och komma fram till att det krävs en systemförändring, ett paragdimskifte för att hållbarheten skall bli möjlig.

 

Om man som politiskt parti sitter i någon form av maktställning och driver kravet "arbete åt alla" som visar sig inte kunna uppfyllas, så leder detta självklart till minskat förtroende och stöd.

Kan däremot partiet förklara varför kravet "arbete åt alla" blir möjligt först när vårt rådande kapitalistiska system kollapsar då tar man ansvar för framtiden vilket stärker förtroendet.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 maj

Inlägg 9: Den "gröna" krisen

 

När så kallade "gröna" partier/organisationer och för den delen också så kallade "vänster" partier/organisationer kommer i maktpositioner så får vi åter igen bevisat det vi hela tiden varnar för: När dom "gröna" och "vänstern" inte förmår att ta avstånd från den kapitalistiska strukturordningen då startar ett sönderfall inom organisationerna. Vilket vi nu ser utspelas hos dom "gröna".

Sympatisörer och medlemmar flyr nu på grund av att ledningen inte förmår att driva den politik som medlemmarna förväntar sig. Medlemmar och sympatisörer förväntar sig en miljö- och klimatpolitik som innebär verkliga förändringar gentemot den politik som har bedrivits och fortfarande bedrivs av den politiska makten. När en sådan förväntad politik inte genomförs då breder missnöjet ut sig bland "gröna" partiers sympatisörer och medlemmar.

 

Varför genomförs då inte den förväntade politiken? Den genomförs helt enkelt inte på grund av att den kapitalistiska marknadsekonomin prioriterar inte att ställa om till en för samhället gynnsam miljö- och klimatpolitik. Eller rättare sagt, kapitalismen lever sitt eget "fria" liv vilket innebär att dom ekonomiska beslutsprocesserna tas utifrån marknadens prioriteringar och inte utifrån den "gröna" politikens önskemål. Eftersom detta maktförhållande råder mellan politiken och ekonomin så innebär det alltså att politiken får stå tillbaka för marknadens beslut.

 

"Gröna" politiker tvingas då, mer eller mindre, att anpassa sig till marknadens prioriteringar. Och som vi vet så sammanfaller inte marknadens prioriteringar med samhällets önskemål. När dessutom den "gröna" politiken inte förmår att ta avstånd från kapitalismen då har man, i praktiken, diskvalifiserat sig själv från att kunna föra en human och rättvis politik.

 

Vi ser, åter igen, att det är en omöjlighet att kunna bedriva en samhälleligt gynnsam miljö- och klimatpolitik i en kapitalistisk maktstruktur. Denna faktiska verklighet måste vi förhålla oss till. Något annat val finns ej. "Gröna" partier och organisationer måste lära sig förstå den kapitalistiska maktstrukturen och inse att denna maktstruktur aldrig kan leda till ekologisk hållbarhet.

 

Det räcker således inte att ha visioner om en ekologiskt hållbar värld om man samtidigt inte inser omöjligheten för dagens rådande ekonomiska system att kunna förverkliga denna vision. Just bristen på denna insikt är avgörande för varför dom "gröna" nu förlorar i trovärdighet.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 maj

Inlägg 8: Motsatta slutsatser

 

Kan man påstå att vi alla, mer eller mindre, är missnöjda med den politik som bedrivs i vårt samhälle? Om vi dessutom betraktar samhällen globalt så kan vi, med all säkerhet, påstå att människor världen över är missnöjda med hur deras samhällen sköts. Tydligen så kan vi därav, utan tvekan, påstå att det finns ett gemensamt missnöje överallt i våra samhällen angående den politiska och ekonomiska utvecklingen.

 

Den intressanta frågan blir ju då - som jag nu funderar över - varför vi drar så diametralt olika slutsatser vilken väg våra samhällen ska gå? Hur kan det komma sig att vi alla har det gemensamt att vi ogillar det sätt på vilket våra samhällen administreras och förvaltas? Borde vi inte komma fram till ungefärligen likadana slutsatser om vad som måste göras för att det globala missnöjet skall förbytas i en positiv anda?

 

När det nu står klart att våra samhällen går in i allt värre kriser, på grund av den rådande ordningen, då kan man tycka att vi alla skulle kunna dra likartade slutsatser, vad denna krisartade ordning kan bero på. Men det kan vi alltså inte. Min fråga blir då: varför drar vi så diametralt olika slutsatser?

Är vi, till att börja med, överens om att våra samhällen fungerar dåligt? Jo jag påstod just det. Förstår vi vad som ligger "bakom" detta missnöje? Nej vi förstår tydligen inte det. På något annat sätt kan man väl inte tolka dom diametralt olika ståndpunkterna?

 

Om vi nu börjar "gräva" lite djupare i dom olika ståndpunkterna så kan vi skönja några avgörande skiljelinjer i vilka slutsatser som då dras.

Den ena åsikten kommer fram till slutsatsen att våra samhällen bör fortsätta på den redan rådande utstakade vägen. Det vill säga vårt kapitalistiska system bör fortgå, med allt vad det innebär.

"Kan vi hjälpa marknaden, så som marknaden önskar, då kommer det mesta att lösa sig."

Ungefär så kanske man kortfattat kan sammanfatta den dominerande åsikten.

Den andra åsikten hävdar att kapitalismen är boven i dramat. Därmed så menas att detta ekonomiska system måste få ett slut och ersättas med ett "rättvist" system. Ordet "rättvist" kan naturligtvis tolkas på olika sätt. Kapitalistanhängarna tolkar det på sitt sätt och kapitalistmotståndarna tolkar ordet på ett helt annat sätt. Vilken tolkning ligger då närmast "sanningen"?

Ser vi till den rådande ordningen så innehåller systemet grundläggande orättvisor. Systemet är dessutom uppbyggt utifrån odemokratiska beslutsprocesser. Så sett utifrån dessa fakta så råder det ju ingen tvekan om att den första åsikten är den "felande" åsikten.

 

Nu hävdar ju anhängarna här att det finns inget bättre system än det system som nu råder globalt. Att systemet är behäftat med fel och brister, instämmer alla i. Men man hävdar att det finns inget bättre alternativ än dagens kapitalism.

"Vi ska bygga kapitalismen stark så den tar oss vidare genom den oroliga värld som nu råder!"

 

Att kriser i systemet växer sig allt större verkar inte kunna påverka våra åsikter särskilt mycket. Majoriteten av oss ser ingen annan lösning än den nu rådande ordningen. Kapitalismen har blivit normen för oss. Och vi förväntar oss att politikerna ska kunna leda våra samhällen med detta system som den drivande kraften.

När jag nu ändå påstår att detta vårt rådande system går mot kollaps då kan det ju verka motsägelsefullt att ändå en majoritet verkar tro på systemet. Eller det kanske inte är så märkligt ändå? Alla har ju att förhålla sig till det samhälle som vi lever i. Eller hur? Det är så här samhället ser ut och det är så här det fungerar. Kan detta ifrågasättas? Hur skulle det annars se ut?

"Nej det är så här livet ska levas!"

 

System eller strukturella samhällsuppbyggnader har alltid ett syfte.

Vilket syfte har då kapitalismen? Jo syftet med detta system är att tjäna pengar. Och det är till detta prioriterade syfte som vi alla har att förhålla oss till. Det säger sig självt att ett sådant syfte skapar både vinnare och förlorare. Alla kan ju inte vara vinnare med en sådan strukturell uppbyggnad. Tvärt emot så skapas det skiljelinjer mellan oss alla såväl lokalt som globalt. Skiljelinjer som är så djupa att det leder till både fattigdom och rikedom. Kan samhällen överleva sådana orättvisor? Nej, i längden så går naturligtvis detta inte ihop. Systemet kommer inte att kunna hantera dessa orättvisor. Det bryts helt enkelt sönder av dom inneboende motsättningar som förknippas med kapitalismen.

 

För stunden så lever ändå kapitalismen vidare och den lever vidare eftersom vi alla lever och agerar utifrån systemets marknadsmässiga grunder. Vi är systemets "slavar" som producerar och konsumerar utifrån systemets krav och förutsättningar. Något val finns inte utan det är bara att hänga med i den kapitalistiska "ruljansen". Denna "ruljans" bryter ner oss både till kropp och själ, vilket vi dagligen får bekräftat. Under dessa faktiska omständigheter så sprider sig det sociala förfallet och de strukturella motsättningarna blir än mer synliga.

Samhällen som utvecklas så här - vilket också gäller för vårt eget samhälle - "skapar" människor som både tänker och agerar enligt systemets "regelverk".

Man kan ju tro att vi alla skulle bli mer och mer systemkritiska inför kapitalismens globalisering och avsaknaden av ekonomisk demokrati. Men på grund av systemets avhumanisering så får vi svårt att kunna se utanför det ekonomiska ramverket som vi alla har att förhålla oss till. Vi blir själva avhumaniserade av systemets dagliga påverkan. Så att tänka logiskt och förnuftigt blir därför, på sätt och vis, en omöjlighet.

 

Ur detta kaos av motsägelsefulla ageranden så växer polariseringen mellan människor. Kaoset framkallar alltså diametralt motsatta åsikter. Jag vill alltså hävda att kapitalismens nedbrytande effekter också bryter ned oss som människor och gör oss, på sätt och vis, oförmögna att handla förnuftigt. Därav den ökande polariseringen av slutsatser, angående frågan om hur våra samhällen skall utvecklas.

 

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng