ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för juli 2016

måndag 25 juli

Inlägg 18: "Förflackad" debatt

 

I takt med att den "offentliga" ekonomin, mer och mer, tvingas att stötta upp vår marknadsekonomi så "förflackas" den politiska diskussionen och debatten. Så kallade politiska debatter handlar alltmer om hur "dumma i huvet" de politiska motståndarna är.

 

När nu världens mäktigaste stat skall utse en ny president så handlar det mesta om att "dumförklara" motståndaren. Att ifrågasätta och arbeta för grundläggande förbättringar av själva den samhälleliga "konstruktionen" handlar inte dagens politik om. Nej det är istället politisk konkurrens på det personliga planet som gäller. Med pengars hjälp och idiotförklaringar så skall den politiska makten erövras.

 

Kan sådan politik kallas seriös? Kan politik som till största delen handlar om att kunna "köpa" sig till makt anses som demokratisk?

 

Jodå, vår politiska- och ekonomiska elit menar att detta är demokrati. Så här ska tydligen demokrati se ut. Maktpolitiken formar sig utifrån vår ekonomiska verklighet. Marknaden som kräver och är uppbyggd utifrån konkurrensens "regelverk" speglar också den alltmer personifierade debatten. I denna debatt är det mer regel än undantag att smutskasta sina politiska motståndare. När politiken saknar förmågan till sakliga diskussioner så gäller personangrepp som det enda "vapnet".

 

Då ett ekonomiskt system tar ett allt starkare grepp om de politiska besluten så blir det egentligen förståeligt att politiska debatter "förflackas". Vad finns det att debattera om när ändå marknaden "kräver" att besluten tas utifrån kapitalets prioriteringar? Skulle dom politiska besluten gå emot kapitalets prioriteringar då blir ju följderna för våra samhällen förödande (vilket de ju, i och för sig, ändå blir vid ett fortsatt kapitalistiskt system) - en fråga som vi tidigare har skrivit mycket om.

Som vi därför ser så återstår inte så mycket att debattera om. Marknadens beslut för våra samhällen är följaktligen det enda som gäller. Med dessa fakta för ögonen så blir det på sätt och vis helt förståeligt att politiska debatter handlar om vem eller vilka som för den mest marknadsvänliga politiken.

 

"Demokratiska" beslut baseras, som vi ser, efter storleken på kapitalägandets marknadsprioriteringar. Att politiska makthavare betraktar detta som demokrati är en sak men när den konkreta verkligheten visar oss motsatsen så säger oss detta att demokratiska beslutsprocesser blir alltmer sällsynta i det ekonomiska "klimat" som vi alla lever i.

 

Jag antar att vi alla förknippar demokrati med samhälleliga beslut där majoritetens önskemål får gälla och inte "rösterna" från fåtalets ekonomiska prioriteringar. Som vi säkert alla känner till så stämmer inte denna vision med verkligheten. Slutsatsen måste därför bli att själva det demokratiska begreppet bara lever som en vision för oss. I denna demokratiska avsaknad frodas dom torftiga politiska debatterna där sakfrågor och ideologi har satts på "undantag".

 

När nu världens mäktigaste stat hanterar grundläggande samhällsfrågor på den här politiska nivån då bör vi på förhand kunna förstå vartåt samhället barkar.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 10 juli

Inlägg 17: Saknad politisk insikt

 

Den viktigaste politiska insikten kvarstår. Insikten om att våra rådande samhällen har byggts upp utifrån inhumana, ojämlika, ej jämställda och därmed orättvisa strukturella förhållanden. Så länge som denna politiska insikt inte är etablerad så länge kommer de socio-ekonomiska kriserna bara att öka i omfattning. Det är just bristen på denna insikt som nu i snabb takt försämrar våra villkor, på alla plan.

 

Ett ekonomiskt system som inte längre förmår skapa "välfärd av egen kraft" måste förstås som ett system i sönderfall. Denna förståelse är viktig och helt avgörande för att våra politiker ska kunna fatta de "rätta" besluten. Men eftersom vi ser att denna förståelse ännu saknas så tas och kommer det att tas många "felaktiga" beslut. Resultaten av dessa beslut skapar allt sämre förutsättningar för allt fler att kunna leva "drägliga" liv. Med allt vad nu ordet "dräglighet" kan innebära. Och dessa allt sämre förutsättningar gäller såväl vårt samhälle som alla andra samhällen.

 

När den politiska insikten inte förmår koppla samman dagens samhälleliga strukturer med gårdagens  maktförtryckande strukturer då leder denna bristande insikt fram till ett "normerande" av dagens samhällen.

Gårdagens starkt patriarkala strukturer formar självfallet "bygget" av de samhällsliv som levs idag. Samma sak gäller för de ekonomiska villkor som har byggts upp under en historiskt lång tidsperiod. Vilket kort kan sammanfattas som ett förhållande mellan "slav och herre". Detta förhållande lever vidare även idag. Inser vi det? Inser politiken det? Tydligen inte eftersom detta principiella förhållande, mer eller mindre, är normgivande i det praktiska livet. Vilket innebär att våra samhällen fortsätter att "utvecklas" strukturellt på liknande sätt sedan en mycket lång tid tillbaka i historien.

Med våld, av alla de slag, ansåg sig gårdagens maktelit kunna lösa konflikter både inom sina egna uppsatta gränser och mellan gränsande "maktområden". Idag benämner vi dessa "maktområden" för stater. Också dessa med gränser markerade "maktområden" har idag blivit helt normaliserande.

 

Så staters tillkomst; patriarkatets långa historia; den ekonomiska klyftan mellan att äga och att vara ägd; konflikters "lösningar" med våld; tron på konkurens och ständig ekonomisk tillväxt är några grundläggande strukturella byggstenar som har format våra samhällen vilka alltså sätter sin prägel på våra dagars samhällen.

 

Insikten om att dessa grundläggande strukturella byggstenar har sin historiska bakgrund och att denna bakgrund präglar dagens globala samhällen på ett ohållbart och orättvist sätt är en förutsättning i en förståelse av en nödvändig diametral förändring av våra samhälleliga strukturer.

Att tro på dagens strukturella ordning som en möjlig väg att kunna få till rättvisa och ekologiskt hållbara samhällen är dömt att misslyckas.

Vi måste omvärdera hela framväxten av vårt historiska arv och komma fram till att detta arv omöjliggör ett fortsatt "byggande" utifrån denna historiska bakgrund. Denna politiska insikt innebär en totalt förändrad "världsbild" för många av oss, ja säkert dom flesta. Det finns emellertid inga genvägar. Skall vi kunna genomföra nödvändigheten av hållbarhet och rättvisa så krävs det en politisk insikt om arvets och det därifrån vidare bygget av dagens samhällen som strukturellt ohållbara och orättvisa.

 

Vi måste i det här sammanhanget känna till att de politiska beslutsprocesserna blir alltmer underställda de ekonomiska besluten, som tas av marknaden. I takt med de ökande kapitalistiska kriserna - som ju är en följd av kapitalets omöjlighet att växa - så ställs högre krav på att det offentliga samhället kommer kapitalet till hjälp. Vilket då innebär att de "viktiga" politiska besluten i allt väsentligt går kapitalets ärenden. Politiken görs, på så sätt, bakbunden av vårt ekonomiska system.

Våra banker tillåts inte att gå omkull eftersom detta skulle påverka våra samhällen mycket negativt. Man kan säga att hela vårt offentliga samhälle nu har hamnat i händerna på privata finansiärer. Så långt har det alltså gått. Och det bör inte vara alltför svårt att förstå faran med en sådan fortsatt "utveckling".

 

Men då var vi där, åter igen: den saknade politiska insikten!

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 2 juli

Inlägg 16: Brunkol och utsläppsrätter

 

När brunkol bryts och används som energi så medför detta en av de mest negativa klimatpåverkande effekterna.

Ägs dessutom en mycket stor mängd brunkol av ett statligt företag, vars politiska makthavare påstår sig bedriva en av världens mest "ambitiösa" klimatmålsättningar så kan man tycka att det självklara konkreta resultatet av detta brunkolsägande borde resultera i att det inte kommer att brytas och därmed få ligga kvar oexploaterat.

Men så inte. De "ambitiösa" klimatmålen gäller inte längre.

 

Vad är det då som gäller? Jo som vi alltid har tjatat om så är det pengar allting handlar om, naturligtvis. Inget undantag här heller, då det gäller den statliga energijätten Vattenfall.

Efter beslutet att inte fortsätta med brytningen av brunkolet - vilket innebär mycket stora ekonomiska förluster på grund av de investeringar man gjort - så uppkommer frågan vad man då ska göra med sitt brunkolsägande. Att låta det ligga orört i marken måste självfallet vara det klimatriktiga beslutet. Men nu tas inte detta beslut. Man väljer att sälja sitt brunkolsägande så att en annan aktör kan fortsätta med brytningen. Alltså väljer våra politiska makthavare det mest negativa klimatpåverkande beslutet. Brunkolsbrytningen ska återupptas, men nu med en annan ägare. Ingenting har således förändrats i grunden när vi utgår ifrån klimatets negativa påverkan.

 

Hur kan vi förklara ett sådant politiskt agerande - där man ena dagen beslutar om stopp för brytningen för att nästa dag godkänna att Vattenfall säljer sitt ägande - som leder till att kolet får fortsätta brytas? Den politiska makten förklarar det med att det statliga företaget agerar utifrån "affärsmässiga grunder". Vilket ju betyder att prioriteringen, som alltid i vår ekonomiska verklighet, handlar om pengar. Klimatmålen får med andra ord stå tillbaka för kapitalägandets krassa villkor, som ju är "drivkraften" i vårt ekonomiska system.

 

Här, om något, ser vi tydligt hur det kapitalistiska systemet, med sina beslutsprocesser i praktiken sätter agendan för hur våra politiska makthavare skall agera. Politiken underställs dom marknadsekonomiska prioriteringarna. Eller för att ytterligare förtydliga det hela: samhällets behov får stå tillbaka för kapitalets primära intressen.

 

Här kommer köpet av så kallade utsläppsrätter in i de "ambitiösa" klimatmålen. Efter det att den statliga energijätten tog sitt försäljningsbeslut på "affärsmässiga grunder" så påstår sig denna klimatnegativa åtgärd kunna kompenseras genom köp av utsläppsrätter.

 

Tanken med köp av utsläppsrätter är ju att kunna få ner utsläppen som orsakar vår negativa klimatpåverkan. Med pengars hjälp ska denna politik leda till positiva effekter på klimatet, är tanken.

Men så enkelt fungerar inte saker och ting!

Vad finns det för garantier att dom köpta utsläppsrätterna resulterar i investeringar av förnyelsebar energi? Nej det finns inga garantier för detta. Istället fungerar det så att när pengar investeras i marknaden - i detta fall "klimatnegativa" företag - så väljer marknaden att försöka maximera detta kapitaltillskott så långt det bara går. Att dom "klimatnegativa" företagen skulle välja att investera i förnyelsebar energi finns, som sagt, inga garantier för. Sådana investeringar är ju att betrakta som utgiftsposter och det vet vi vad det innebär i en värld som bygger på vinstmaximering via konkurrens.

 

Nej, så kallade utsläppsrätter handlar i praktiken om att kapitalet köper sig fri från ansvar över negativ klimatpåverkan. I det här fallet handlar det om skattepengar som ska in på marknaden i denna mycket tvivelaktiga verksamhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng