ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för augusti 2016

torsdag 4 augusti

Inlägg 19: Utkast

 

 

1 a/

Förhållandet mellan vinsters kapitalisering och förlusters socialisering visar på det så kallade offentliga samhällets underdånighet gentemot kapitalismen. Förhållandet visar också den "rävsax" som samhällets politiska makthavare har försatt sig i. Man är numera bokstavligt talat bundet till att förse kapitalet med ekonomiskt stöd beroende på att en krisande kapitalistisk marknadsekonomi skulle kunna orsaka väldiga samhälleliga bekymmer, vid en fortsatt krisande utveckling. Samtidigt ska vi komma ihåg att den kapitalistiska krisen följer, så att säga, en "utstakad" väg mot den oundvikliga framtida kollapsen för systemet. Samhällets "omplåstring" av systemet förlänger visserligen fortlevnaden men den kan aldrig leda till ett "läkande" på sikt. Detta måste vi ha i minnet när vi iakttar "samspelet" mellan den rådande ekonomin och politiken.

Kapitalismen sätter agendan för hur politiken ska agera och denna agenda kräver socialisering av förluster som uppträder i "viktiga" marknadssektorer. Finansmarknaden är en sådan "viktig" sektor. Vi vet att om denna sektor skulle få akuta problem då dras det övriga samhället med i fallet, om ingenting görs. Alltså kräver systemet att politiken tar beslut om att stödja kapitalets ägare på än det ena och än det andra sättet. Jag kallar detta för förlusters socialisering. Kapitaliseringen av vinsterna är däremot, som vanligt, förbehållet den privatägda marknaden. Vilket också följer den "normativa utstakade" vägen.

Vi måste komma ihåg att kapitalismens primära "behov" är skapandet av maximal vinst åt just kapitalets ägare. Allt annat kommer i andra hand. Detta är ju själva systemets "inneboende logik". Därmed ingår det i denna "logik" att minimera allt vad utgifter heter. Allt från löner till investeringar och skatter.

I maximerandet av vinster ingår alltså, som sagt, att minimera utgiftssidan. Hålla nere löner; anpassa företaget till lågkostnadssamhällen; ägna sig åt skatteplanering med mera, så innebär detta att vinstmaximeringen blir möjlig.

Konkurrensens "inneboende lagar" driver kapitalet till dessa och andra utgiftsminimeringar. Här ser vi åter igen hur samhällets behov får ge vika inför kapitalets ständiga jakt efter högsta möjliga vinster.

Den kapitalkoncentration och växande globalisering som ju blir effekten av det rådande systemets "inneboende lagar" bäddar för ökande social oro, med allt vad det innebär.

Klart är att den tilltagande sociala oron världen över hänger ihop med vinsters kapitalisering och förlusters socialisering.

 

 

Samhällets strukturella uppbyggnad har alltid ett syfte. Det är alltså ingenting som bara sker så där utifrån någonting "självklart" på förhand "normativt". Att vårt och alla andras samhällen har grundläggande "byggstenar" har sina förklaringar vilket inte beror på någonting på förhand givet. Våra grundläggande "byggstenar" har sin förklaring i det globala ekonomiska system som vi alla delar. Det är detta globala system som, man kan säga, kräver ett antal grundläggande "byggstenar" för att överhuvud taget kunna fortsätta sin "erövring" av våra samhällen.

Vad jag närmast tänker på det är att vårt globala ekonomiska system kräver en statlig "överbyggnad" vars främsta uppgift består av att "finnas till hands" när kapitalet "ropar på hjälp".

 

 

 2 a/

Skatteindrivning har flera sidor. Nu mer så sägs politikens mål vara att skapa "välfärdssamhällen" för oss alla. Hur detta ska gå till debatteras det väldeliga om, men vad så gott som alla politiska läger är eniga om det är att dagens ekonomiska system skall fortgå som vanligt och att det ur detta system skall göras möjligt att skapa "välfärdssamhällen". Debatten handlar i huvudsak om hur skatteindrivningen ska gå till och hur sedan skatteintekterna ska fördelas.

Dåtidens skatteindrivning vet vi hade helt andra avsikter. Men frågan är om inte både nutidens och dåtidens system i grunden hade likartade syften? Kan syftet med skatteindrivning vara att den samhälleliga makten kan fortsätta med sitt maktutövande?

Den samhälleliga makten menar jag är uppdelad på den ekonomiska- respektive den politiska makten, där den politiska makten är underställd den ekonomiska. Alltså leder detta till att den avgörande makten finns i det kapitalistiska systemet där dom mest betydande beslutsprocesserna tas utifrån kapitalstorleken i systemets marknad.

För att denna "fria" marknad ska kunna ge högsta möjliga ekonomiska avkastning så är det helt nödvändigt med en stat som kan driva in och sedan fördela ut skattepengarna. Det låter motsägelsefullt att den ekonomiska makten är i behov av en stat som bland annat sysslar med skatteindrivning. Företagen gör ju allt för att kunna minimera sina skatteutlägg samtidigt som dom kräver allt mer av skattepengarnas fördelning. Hur går detta ihop? Jo men det överensstämmer helt med kapitalismens primära behov. Högsta möjliga avkastning på minsta möjliga utgifter. Det ligger i systemets "natur" att den ekonomiska konkurrensen mellan företagen skapar detta dilemma. Utgifterna skall belastas konkurrenterna medans skattens fördelningspengar skall tillfalla det "egna" företaget.

Allting handlar om konkurrens så även om statens skattepengar. Utifrån kapitalismens "inneboende" regler så går alltså resonemanget ihop.

"Någon annan får betala skatten, bara vi slipper! Går vi däremot mot konkurs så förväntar vi oss att staten räddar oss!"

Så har dagens förhållande mellan statens skatteintäkter och kapitalismen utvecklats. Framför allt så gäller detta finanssektorn med bankerna i centrum. Samhället har nu hamnat i beroendeställning till den privatägda finansmarknaden och, som sagt, då i synnerhet de stora bankerna. Skulle dessa få ekonomiska bekymmer så finns inget alternativ för samhället längre, bankerna måste räddas. Skattepengarna tillförs bankerna på samma sätt som vinsterna fördelas mellan ägarna. Förlorarna i detta spel blir, som alltid, skattebetalarna. Vinsten kapitaliseras medan förlusterna socialiseras!

Vi ser alltså att kapitalismens fortsatta existens hänger på om staten lyckas skjuta till nödvändigt kapital. Så var det inte för ett antal decennier sedan. Då kunde kapitalismen reglera sig själv, vilket den också gjorde, utan inflytande från staten. Men denna ordning gäller alltså inte längre. Vad beror denna förändring på?

Man kan säga att kapitalismen har vuxit i omfång. Kapitalet har globaliserats och koncentrerats på allt färre "händer" vilket har medfört att dom riktigt stora företagen har vuxit sig så stora att samhället har kommit i stark beroendeställning av dessa företag. Samhällets "existens" hänger därför bland annat på att dessa företagsbjässar (bankerna) fortsätter växa. Skulle problem uppstå så blir samhället tvunget att ingripa ekonomiskt och detta görs med hjälp av skattepengar.

Vi kan säga att det har blivit statens mest primära uppgift i dagens samhälle. Alltså att se till så att finanssektorn inte havererar. Vi kommer med andra ord fram till att kapitalismen kräver en stat som kan "erbjuda" kapital. Den ekonomiska makten får detta att genomföras med hjälp av sin politiska makt som har att verkställa dom nödvändiga åtgärderna som kapitalet kräver.

Ser vi likheterna mellan forna tiders skatteindrivning och dagens "mjukare" indrivning? Javisst ser vi likheterna och den bärande likheten är att maktens ekonomiska intressen skall prioriteras.

När dagens kapitalism får allt svårare att växa - vilket i framtiden kommer att resultera i nedväxt - så kräver den "kompensation" i form av skattepengar. Detta beroende kommer därför att stadigt öka vilket då innebär att "välfärdssamhällets" behov inte kan tillgodoses. Företagsbjässarna som samhället klamrar sig fast vid leder då till att "välfärdspengarna" hamnar i händerna hos den kollapsande kapitalismen.

Det är denna negativa utveckling vi har att vänta oss framöver. Frågan vi ska ställa oss blir: hur ska då ett framtida skattesystem se ut när nu dagens system inte kommer att kunna bygga "välfärden"?

 

 

Om detta har jag tidigare skrivit. Men det tål att upprepas, anser jag.

Eftersom kapitalismen idag behöver ett skattesystem för att kunna överleva så är det enkla svaret på frågan ovan: vi behöver inget skattesystem! Hur ska detta då förklaras?

Jo ett ekonomiskt system som prioriterar samhällets behov istället för, som idag, det privata kapitalägandets behov måste naturligtvis själv äga och ansvara över detta kapital. Vilket innebär att det ekonomiska överskottet - som ju är en förutsättning för företagande - efter redovisningen av intäkter och utgifter går till det samhälleliga kapitalägandet. Genom detta enkla och rättvisa ägande upphör statens "jakt" efter skatteinkomster.

Förstår vi denna förändring? Låt mig försöka förklara det hela!

Idag startar oftast ett företagande med hjälp av krediter från någon bank. Verksamheten kommer igång och företagandet genererar förhoppningsvis intäkter som då bör täcka upp företagandets utgifter. Skall företagandet kunna drivas långsiktigt så måste självfallet intäkterna överstiga utgifterna, i annat fall så kan inte företagandet fortsätta. Detta inser alla!

Vad vi också bör inse det är att bankens krediter kan vara helt avgörande för om företagandet skall bli "lyckosamt". Här ska vi förstå att även banker är privata företag och som sådana ska också dom drivas runt på i princip likartat sätt som det kreditberoende företaget. Naturligtvis så är även bankerna kreditberoende, måhända inte lika akut beroende som det "lilla" företaget.

Hur som helst, den idag rådande privatägda marknadsekonomin är som helhet starkt kreditberoende. Kan vi förstå att denna privatägda marknad, som globaliseras alltmer, görs beroende av att företagskedjan inte får "brista" i något led. "Brister" den i något led så kommer detta att fortplanta sig i marknaden och orsaka "skador" både i själva marknaden men också i samhället. När detta sker så drabbas självklart statens skatteindrivning vilket leder till att bland annat "välfärdssatsningar" uteblir. Krisen i ekonomin sprider sig snabbt över hela samhället och staten ser som sista utväg att gå in med skattepengar för att söka stabilisera den känsliga marknaden.

Vi vet att sådana här scenarion utspelas med jämna mellanrum och vi vet också att dessa scenarion blir allt värre med tiden. Denna utveckling leder därmed fram till en oundviklig kollaps för vårt kapitalistiska system. 

 

 

 

 1 b/

Förhållandet mellan vinsters kapitalisering och förlusters socialisering. Detta förhållande är nödvändigt att söka förstå och inse detta förhållandets samband med kapitalismens förestående kollaps. Vi gör ett försök att sätta oss in i denna problematik.

Kapitalismens primära intresse är skapandet av vinster till just kapitalets privata ägare. Detta ägande söker alltid efter maximal vinst. Vilket ju är systemets inneboende "logik". Därmed ingår det i denna "logik" att minimera allt vad utgifter heter. Allt från löner till investeringar och skatter. Att söka minimera utgifterna ger större vinster till ägarna. Enkelt att räkna ut, eller hur?

Med en allt hårdare konkurrens - som ingår i kapitalismens "logik" - så pressas utgiftsidan genom effektiviseringar, lönedumpning och skatteplanering. Allt detta tillsammans med konkurrensen leder till kapitalkoncentration och globalisering.

I denna konkurrens skapas vinnare och förlorare. Vinnarna växer sig allt större och därmed mäktigare medan förlorarna köps upp eller konkursar/slås ut. I spåren av denna ständiga strid växer den sociala oron; arbetslösheten ökar långsiktigt; likaså utslagningen av människor i alla samhällen. Konkurrensens "vinnare" varken kan eller har något behov av att "suga upp" all den arbetskraft som "förloras" på grund av systemets inneboende "logik". Denna ständigt växande skara människor blir helt beroende av samhälleligt stöd. Alltså sker en ständig ökning av sociala utgifter (skattepengar) såvida inte den samhälleliga strukturen är utformad på det sättet att den utslagne får klara sig bäst själv. Vilket är en realitet runt om i världen.

Om vi till detta inser att samhällets skattebas urholkas - av dom orsaker som vi nämnde ovan - så hamnar själva samhället i ett underskott. Samhället behöver ta krediter för att om möjligt täcka upp sina utgifter.

I en alltmer kreditbaserad ekonomi, som ju blir det "naturliga" resultatet av kapitalismens "logik" så växer kreditmarknaden på bekostnad av den "produktiva" marknaden med sitt kapital. Det "produktiva" kapitalet flyttas mer och mer över till kreditmarknaden. Denna vår kreditmarknad växer sig större och större - vilket åter igen speglar "logiken" - så vårt övriga samhälle blir, på sätt och vis, bakbundet av kreditmarknadens expansion. Denna marknad tillåts helt enkelt inte att "gå omkull". Som vi ser så blir resultatet av detta förhållande att kapitaliseringen på sikt blir total. Det vill säga att eventuella kapitalförluster ersätts av staten. Man kan säga att kreditmarknaden kommer att "äga" dom framtida avgörande besluten i våra samhällen. Ohållbart naturligtvis! Vi bör kunna se att en sådan utveckling leder fram till kollaps.

Hur ser alternativet ut då? Går det att förhindra kapitalismens kollaps? Nej, jag menar att detta inte går att förhindra. Systemet kommer att "värka ut" eftersom våra samhällen saknar förmågan att helt enkelt stoppa denna utveckling.

Framtidens ekonomiska system - om vilket jag tidigare har redogjort för - måste därför bygga på ett samhälleligt gemensamt ägande av kapitalet. Detta är den helt grundläggande åtgärden som måste genomföras för att kunna komma fram till ett rättvist, jämlikt och demokratiskt ekonomiskt system. Utifrån denna grundbult så kommer därmed "jakten" på skatter att upphöra. Statlig skatteindrivning blir ju en omöjlighet när kapitalet ägs av oss alla gemensamt - ett samhälleligt ägande. Dagens uppdelning av kapitalvinster - som kapitaliseras av det privata ägandet - och kapitalförluster - som socialiseras av  samhället - måste i framtiden hanteras av samhället. Såväl kapitaliseringen som socialiseringen av kapitalet skall ansvaras av samhället. Allt annat leder till orättvisa och inhumana samhällen. Vilket ju bevisas av dagens verklighet.

 

 

Att överhuvud taget tänka sig ett samhälle utan skatter ligger egentligen utanför vår förmåga att ta in när det gäller hur samhällen skall skötas. Jag menar att även i synen på skatter så har vi en "normativ" syn.

"Skatter ska betalas in av alla i samhället!"

Hur ska samhället annars fungera, undrar vi? Denna "normativa" tankegång förutsätter den strukturella uppbyggnad som gäller idag. Vi kan inte ta till oss ett annat strukturellt uppbyggt samhälle.

"Vad är det för svammel att vi inte ska ha skatter?"

 

 

 

 2 b/

Hur fungerar sambandet mellan skatteintäkter och kapitalismen?

Först bör vi sätta oss in i dåtidens skattesystem och söka förstå den tidens skatteindrivning. Att söka förstå det historiska sambandet mellan dåtidens skatteindrivning och dagens skattesystem bör vara en viktig del i förståelsen mellan skatter och det ekonomiska system som gäller.

Vi vet att dåtidens skattesystem hade som syfte att förse makten med allt det som makten krävde för att fortsätta utöva sin makt och dessutom, om möjligt, utvidga sin makt. Genom lagar och förordningar tvingades människorna till underkastelse och krävdes att betala skatt. Makten lade således beslag på en viss mängd "kapital" som producerades. Att betala skatt var således lika med att förse makten med "kapital" just beroende på att makten avtvingade människorna i sina samhällen detta. Hur detta "kapital" sedan användes var upp till makten att avgöra, utan att skattebetalarna - människorna i våra samhällen - kunde ha en åsikt om saken. Det säger sig självt att försöken att undkomma en sådan skatteindrivning ses som någonting självklart.

"Varför betala skatt när kungen använder pengarna till krigföring?"

Genom politisk kamp så förändras delvis skatteindrivningens syfte. Skatter ska inte enbart gå till makten, med sin stat, utan skatter ska också gå till välfärdsuppbyggnad. Detta görs, som sagt, möjligt genom den politiska kampen.

Men skatter ses naturligtvis fortsatt som en utgiftspost för alla, såväl rik som fattig. Kan man smita undan skatt så gör man det. Att undgå statens långa arm gällde såväl före som efter kapitalismens genombrott. Denna syn på staten gäller, som vi vet, även i vår tid. Makten, vad den än benämner sig, tvingar till sig skatteintäkter därför att den egentligen inte har något annat val. Om valet skulle vara att lämna indrivningen därhän då skulle dåtidens samhällen - observera dåtidens - se helt annorlunda ut. Kapitalägandet skulle då ha blivit en samhällelig angelägenhet och inte, som historien och nutiden visar, en privatsak som agerar vid sidan om samhälleliga behov.

Men när nu historien och nutiden ser ut som den gör då krävs ett skattesystem för att få samhället att "utvecklas" precis så här. Då den politiska- och ekonomiska makten har sina rötter i en orättvis strukturell uppbyggnad då skapas också en överbyggnad (staten) som måste hantera den rådande ordningen. Skatteindrivning blir alltså det "normativa" och självklara medlet att tilltvinga sig kapital. Ekonomisk brottslighet på högsta nivå, skulle man kunna förklara dåtidens skatteindrivning för. Man tar från dom redan fattiga för att sedan ge till dom redan rika. Alltså indrivningens grundläggande syfte. Denna "normativa" ordning fortplantar sig in i vår tid.

När vi idag påstår att syftet med skatter det är att bygga "välfärden" då ska vi veta att "välfärd" kan betyda nästan vad som helst.

Faktum kvarstår, skatteindrivning har sin grund utifrån maktens intressen. Eller med andra ord: vårt ekonomiska system kräver skatter. Den kapitalistiska marknadsekonomin som våra samhällen står och faller med blir mer och mer beroende av att skatteindrivningen fungerar. Samtidigt försöker företagen minska sina skatteutgifter så långt det bara är möjligt. Hur går detta resonemang ihop?

Jo om vi betraktar dom riktigt stora företagen, exempelvis banksektorn så har denna sektor vuxit sig så stor att samhället skulle brytas ned ifall banksektorn tvingades in i konkurs. För att kunna rädda denna sektor så måste samhället använda sig av statens skattepengar. Här ser vi att det krävs en väl fungerande skatteindrivning. Däremot så är det inte dessa dom riktigt stora företagen som bidrar i någon större utsträckning med dom nödvändiga skattepengarna utan denna utgift hamnar i stället hos dom mindre företagen tillsammans med sina anställda.

Omvänt ser vi då att ett annat ekonomiskt system skulle klara sig utan skatter. Hur kan ett sådant ekonomiskt system se ut?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng