ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för september 2016

torsdag 8 september

Inlägg 20: Utkast 2

 

1/

"Om ett ekonomiskt system inte ska bygga på konsumtion, vad ska det då bygga på?"

Kan tänka mig att den här frågeställningen kommer upp av samhällseliten när ifrågasättanden av dagens rådande konsumtionsdrivande ekonomi tas upp. Till att börja med så måste vi fråga oss vad som händer vid en fallande konsumtion.

Svaret är enkelt, systemet kollapsar! Detta är vad som händer vid en fallande konsumtion. Alltså måste då en fallande konsumtion förhindras, enligt eliten. Man kan säga att systemet kräver detta och dom som då ska förhindra denna kollaps blir den politiska makten som i vanlig ordning fattar sina beslut utifrån kapitalets prioriteringar.

Som vi vet så kräver kapitalismen ekonomisk tillväxt vilket gör att kravet innefattar en ökande konsumtion. Vi ser alltså att samhällseliten har "rätt" i sina påstående om nödvändigheten av en ökande konsumtion. Att bevara kapitalismen, med sina inneboende drivkrafter, är helt riktigt om man betraktar det rådande systemet som det "rätta". 

Men nu var frågan hur och om det går att bygga ett ekonomiskt system utan kravet på tillväxt, utan kravet på en ökande konsumtion? Hur kan ett sådant system se ut?

När vi nu ställer dessa frågor då svarar flera av oss, som ovan, att tillväxt och en ökande konsumtion är helt nödvändigt för att få samhället att fungera.

Ja, ni har "rätt"! Jag upprepar: vårt nu rådande system skulle haverera vid sjunkande ekonomisk tillväxt och därigenom minskande konsumtion. Ni kommer också vidare säga att arbetslösheten skulle skjuta i höjden; välfärden skulle inte gå att upprätthålla.

Helt "rätt" igen! Men kan ni utifrån dessa faktiska orsakssamband inse att kapitalismen som system är ett system som inte har någon framtid?

Hur ska vi se på saken? Hur ska välfärd skapas utan konsumtion?

Det är det mänskliga arbetet som skapar välfärden. Kapitalvärden uppstår genom det mänskliga arbetet och dessa värden ska sedan fördelas i samhället. Är vi, så här långt, överens om arbetets betydelse för välfärden? Nåväl, detta fördelande av kapital kan bara fungera rättvist i samhället om det är samhället självt som ansvarar över kapitalvärdena.

Att arbeta för att bygga välfärden kräver just arbetsinsatser! Arbetet skapar kapitalet! Denna sanning lär oss att ekonomisk tillväxt och konsumtion inte är dom ledande "tillsatserna" i välfärdsbyggandet.

Vilket är då den ledande "tillsatsen" i välfärdsbyggandet? Kan det handla om arbetet? Ja så måste det naturligtvis vara. Eller är ni av en annan åsikt?

Genom vårt arbete i samhället byggs välfärden. Den kan inte byggas på annat sätt.

Angående just problematiken kring kravet på ständig ekonomisk tillväxt så vet vi att detta är en omöjlighet. Vilket vi måste känna till. Redan vid detta konstaterande faller den kapitalistiska "drömmen". Alltså så måste ett framtida system fungera utan ekonomisk tillväxt.

Vad är det specifikt i vårt rådande system som kräver ekonomisk tillväxt? Jo det är konkurrensens "nödvändighet". I ett system där det privata ägandet över kapitalvärdena råder då uppstår hela tiden "jakten" på dessa värden. Konkurrensen "frodas" i denna jakt.

Men att bygga välfärd, verklig välfärd för alla, kan bara genomföras med samarbete. Samarbetet kan inte leda till globalisering. Istället så leder samarbetet till lokalisering av företagandet. I ett samarbetande ekonomiskt system så finns inte behovet av "jakten" på de producerande kapitalvärdena. Prioriteringen flyttas från det privata "kapitaljagandet" till det gemensamma samhällsbyggandet. Under sådana förhållanden förändras likaså arbetslöshetsproblematiken till den fulla sysselsättningens

självklara ordning. Det handlar om kontrollen över kapitalet. Privat kapitalägande eller gemensamt ägande. Det är detta som allting i grunden handlar om. Vi får två helt olika samhällen beroende av hur det ekonomiska ägandet ser ut.

 

 

2/ 

Varför arbeta? Jo den primära orsaken till att arbeta består i att arbete skapar välfärd. Genom arbetet bygger vi välfärdssamhället. När alla som kan arbeta också bidrar med arbetsinsatser så skapar vi kapitalvärden som vi i sin tur använder till samhälleliga välfärdsutbyggnader.

Det är också ungefär så här som den politiska eliten brukar formulera sig när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Det är bara det att den rådande politiken har att göra med ett system som varken prioriterar att alla får arbete eller att samhällets välfärdsbyggande kommer i första hand. Men det där kan vi nu - eller hur - så vi behöver inte gå igenom kapitalismens inbyggda prioriteringar. Vi håller oss till det nödvändiga system som måste följa på kapitalismens kollaps.

Ett sådant nödvändigt system kommer naturligtvis att överge globaliseringens och konkurrensens ständiga jakt på högsta möjliga vinst. Kapitalägandet hamnar ju i samhällets ägo istället för som nu i rådande privata händers ägo. Detta är den avgörande skillnaden som måste bli den naturliga följden efter kollapsen. Därmed försvinner också strävan efter ständig ekonomisk tillväxt och för första gången i den moderna historien så kommer vi att se hur en kollapsande tillvaro förändras till hållbar utveckling.

Den globala ekonomin kommer att upphöra till förmån för lokal ekonomi. Kapitalismens drivkrafter, bland annat i form av konkurrens, har spelat ut sin roll. Genom samarbete inom alla områden - även marknadsmässiga - så drivs inte längre ekonomin av privat konkurrens. Detta marknadsmässiga "behov" har ingen framtid. Prioriteringen gäller istället samhällelig välfärdsutveckling och inte privatekonomisk vinning. Lokalsamhället blir den produktiva "basen". Det kommer att falla sig naturligt att produktionen hittar "hem" igen. Globaliseringen upphör likaså naturligt när det privata kapitalägandet inte längre görs möjligt. Företagandet kommer som en naturlig följd av den globala kollapsen att öka i snabb takt.

En viktig sak: blanda inte ihop företagsägande med kapitalägande. Entreprenörer bygger företagande utifrån ideér. Och att starta och driva företag kräver pengar. Dessa pengar ställer samhället till förfogande - inte privata finansiärer - och i gengäld får samhället tillbaks det överskott som företagandet genererar. Företagare ansvarar och driver företag enligt de regler som alla inblandade parter kommer överens om och när det gäller företagsekonomin så står samhället som garant, både vad gäller utgifter som inkomster. Observera här att alla former av skatteindrivning blir inaktuellt. Man kan säga att kapitalet cirkulerar mellan samhället och företagen och som vi vet så ökar kapitalvärdena endast på ett sätt - genom den mänskliga arbetsinsatsen. Och den mänskliga arbetskraften ska inte kunna ägas av privata kapitalintressen.

Detta var en komprimerad text om ett försök till förståelse av hur ett nödvändigt samhälle ska kunna se ut efter kollapsen.

 

 

3/ 

Funderar lite över följande fakta: Kapitalets intressen står i motsättning till lönearbetarens intressen. Samhällsbehoven står följaktligen i motsättning till dom rådande marknadsbehoven. Dom nödvändiga klimat- och miljöåtgärderna står på liknande sätt i motsättning till kapitalismens primära krav.

Om du bara betraktar dessa inneboende faktiska motsättningar som mänskligheten dras med då borde man fundera lite extra. Frågor bör komma upp ur dessa faktiska realiteter. Är dessa motsättningar omöjliga att komma till rätta med? Ska den här rådande ordningen gälla? Skulle inte våra samhällen fungera mer rättvist och hållbart om dessa motsättningar kunde överbryggas?

Bara det att det existerar sådana här motsättningar borde ju tala om för oss att det inte står rätt till med den rådande utvecklingen. Eller kommer vi inte fram till en sådan slutsats? Det kanske ska fungera så här, som det nu gör ändå? Jag menar, kapitalets intressen medför en oundviklig motsättning gentemot löntagarnas intressen. Detta är kanske inte någonting att bry sig om? Eller vad säger ni? Skall vi inte betrakta dom strukturella motsättningarna som märkliga? Det kanske ska vara en kamp mellan kapitalet och arbetet? Kanske det är denna kamp som bidrar till en human utveckling?

Ja vad drar vi för slutsatser av dessa motsättningar, som vi alla har att förhålla oss till? Att klimatproblemen förvärras över tid kanske inte är så mycket att lägga energi på? Det löser sig säkert framöver bara dom tekniska "nyheterna" kommer på plats.

"Nej det finns ingen motsättning mellan kapitalet och samhället", kanske du säger. Ja du kanske rent av menar att kapitalets primära intressen överensstämmer med samhällets intressen. Allt är ju då alltså i fullständig harmoni, blir i så fall din slutsats.

"Vi kör väl på som vanligt! Varför bråka om en massa motsättningar?"

 

 

4/

När vi nu har ett ekonomiskt system som går mot kollaps då uppstår frågor om våra politiska "församlingar", kommuner, landsting och riksdag. Hur agerar dessa "församlingar" i denna krisartade tid? Agerar dom utifrån en medvetenhet om att systemet, som dom är tillsatta att administrera, är på väg att haverera?

Nej så är det inte! Våra politiska "församlingar" agerar utifrån övertygelsen att vi lever i en verklighet som inte låter sig förändras. Ett tillstånd som är normativt. En verklighet som inte kan se ut på ett annat sätt.

"Och varför ska man fundera över det?"

Ett påstående: alltså saknas det en insikt om att våra samhällen - som är strukturellt byggda utifrån kapitalismens primära behov - tillsammans med kapitalet dras med i detta haveri. Avsaknaden av politisk insikt om denna utveckling leder till politiska beslut som förvärrar den rådande krisen.

Hur avspeglar sig då den ekonomiska krisen på dom politiska besluten? Jo när det saknas resurser inom vård, skola och omsorg då är detta en tydlig signal på att det inte kommer in de ekonomiska behov (skatter) som samhället behöver. Skattesystemet klarar inte av att förse samhället med de nödvändiga resurser som behövs.

När kapitalismen inte längre fungerar som våra samhällens "skyddsängel" då ser sig dom politiska "församlingarna" nödgade att stötta upp denna "skyddsängel".

"Verkligheten kan ju inte se ut på något annat sätt!"

 

 

5/

Det är bekymmersamt när vänstern och miljörörelser inte förstår sambanden mellan den rådande ekonomin och politiken.

Visionerna är det inget fel på. Dessa visioner delas för övrigt av en klar majoritet av oss alla. Men när dessa visioner ska omsättas i konkret handling så blir det stopp. Någonting "står i vägen" för visionernas förverkligande. Stora delar av vänstern och miljörörelsen förstår inte vad det är som "står i vägen".

Man kan ju annars tro att visioner som delas av i princip oss alla skulle vara enkla att genomföra. Så är det tydligen inte. Vad är det då som "står i vägen"?

Just här brister analysen i det att man inte har förstått de grundläggande "fundamenten" i samhällets strukturella uppbyggnad. Man verkar sakna insikten i att det är ekonomins makthavare som har det sista ordet i avgörande frågor som rör marknadens och därmed samhällets beslutsprocesser. Ett övervärderande av politikens förmåga att kunna ha det sista ordet i dessa beslutsprocesser leder till den handlingsförlamning som vi sista tiden har kunnat notera.

Som sagt, bristen på denna insikt är förödande på alla sätt och vis. Det mest förödande är just tron på att det går att politiskt genomföra beslut som står i strid med vad den ekonomiska makten beslutar.

Eftersom nu den ekonomiska makten har det sista ordet i dom avgörande besluten så, vet vi, att politiken måste anpassa sig till denna verklighet. Här upphör således visionen.

Denna ordning går inte att förändra i ett kapitalistiskt system. När det nu faktiskt förhåller sig så då blir effekten för den delvis ansvariga vänstern och miljörörelsen att den inte kan få igenom sina visioner i politikens beslutande "församlingar". Man saknar alltså den nödvändiga insikten när det gäller sambanden mellan den rådande ekonomin och politiken.

Av detta faktiska förhållande så måste vänstern och miljörörelsen lära att dra slutsatsen att visionerna inte går att förverkliga under kapitalismen. Men denna slutsats drar man tydligen inte. Man hamnar genom sin delvis politiska maktställning istället i tron att avgörande förändringar trots allt är möjliga under vår rådande verklighet.

Denna bristande analys har försatt vänstern och miljörörelsen i tron att det både går att administrera samhällsstrukturen och göra visionerna möjliga. Ambitionen att samtidigt förvalta ett inhumant, orättvist och dessutom ohållbart system där visionen är att förändra denna verklighet till dess motsatser går inte att genomföra.

Av detta kan vi dra slutsatsen: vi kan inte ha en vänster som förvaltar ett kapitalistiskt system om man med vänster menar en rörelse som förnekar kapitalismen som ett hållbart och rättvist ekonomiskt system.

Hur ska då vänstern och miljörörelsen agera? Och visst är denna fråga den alltigenom viktigaste frågeställningen som man i alla avseenden kan ställa om vänstern, just i dessa tider. Ska vänstern och miljörörelsen vara med och ta ansvar, administrera och förvalta ett ekonomiskt system som går mot fullständig kollaps? Ska vänstern och miljörörelsen istället agera opposition och lägga störst kraft på organiseringen av rörelser mot detta kollapsande system?

När nu den ekonomiska makten - inte politiken - tar dom avgörande besluten i våra samhällen så betyder ju detta att politiska ageranden kommer i andra hand. Politiken kan alltså inte få igenom avgörande beslut om man inte har ekonomin med sig. Detta förhållande mellan politiken och ekonomin ser vi utspelas dagligen. Politiken kommer med andra ord till korta om ekonomin tar helt andra beslut än vad den politiska makten har bestämt sig för.

Av denna faktiska verklighet så bör vi kunna dra slutsatsen att vänstern och miljörörelsen inte ska vara med och ta ansvar för detta vårt kapitalistiska system.

Kan vi förstå att politiken är "bakbunden" av dom ekonomiska besluten som tas i marknaden? Vänstern måste alltså agera i opposition - inte ta ansvar över det samhälleliga förvaltandet. Ett politiskt ansvar över samhället innebär att man också blir medansvarig över de ekonomiska beslutsprocesserna. Just detta förhållande försvagar vänstern och miljörörelsen. Den skadar mer än den gör nytta för samhället. Trovärdigheten försvinner när besluten går kapitalets ärenden. Detta blir den bistra sanningen när vänstern hamnar i hel- eller delvis politisk maktställning.

Och som sagt vi har många exempel på, runt om i världen, att vänstern förlorar all trovärdighet när man blir tvungen att ta beslut som går helt emot sina egna framtidsvisioner.

Vänsterns och miljörörelsens huvuduppgift blir därför att bygga rörelser mot kapitalismen med dess politiska "svans"!

 

 

6/ 

Går det att påverka den rådande utvecklingen? Tänker alltså på klimatkrisen, ekonomikrisen och som en följd därav - sociala kriser. Kan vi överhuvud taget få stopp på denna negativa utveckling? Eller har det gått så långt att kriserna inte går att hejda? Allt pekar ju mot att kollapsen inte går att stoppa. Hur skulle i så fall denna utveckling kunna stoppas?

I det här sammanhanget bör likaså följande fråga komma upp: måste denna utveckling hejdas? Om någonting är totalt felaktigt och orättvist samt fortsätter att utvecklas på liknande sätt, är det då inte befogat att en sådan utveckling bryts? Alltså ska vi inte fortsätta att klänga oss fast i ett system som för oss helt fel, kan man ju tycka. Vi kanske istället bör påskynda kollapsen? Ju snabbare systemet bryts ned ju fördelaktigare kan man tycka det är för våra samhällen. Kanske vi ska ta oss an den rådande utvecklingen med tillförsikt och bara låta den fortgå? Om vi nu kommer fram till att den rådande utvecklingen är till skada för våra samhällen och samtidigt konstaterar att vi inte förmår ändra inriktningen på den rådande utvecklingen, hur ska vi då agera? Måste systemet tillåtas "verka" ut innan vi kan påbörja förändringen av det?

Många frågor. Har vi några svar? Kriserna går inte att förhindra blir mitt omedelbara svar. Kriserna kommer därför att tillta i omfattning och utmynna i kollaps. Ett system som bokstavligt talat kräver ekonomisk tillväxt för att kunna fungera hamnar i kris om inte detta krav tillgodoses. Och systemet har nu nått den punkt där den ekonomiska tillväxten inte kan pågå längre. Taket är nått. Systemet klarar alltså inte av egen kraft att växa längre. När inte heller samhället förmår "hjälpa" till då har vi nått vägs ände och det är vad vi nu ser utspelas.

 

 

7/

Människans sociala liv är flockens! Förstår ni vad jag menar med dessa ord?

Vi är således beroende av varandra för att kunna leva vidare. Av detta följer att vi bygger samhällen där vi måste fungera tillsammans.

Vi skapar kapitalvärden tillsammans - vilket ju sedan mycket långt tillbaks i tiden var det normativa agerandet - med gemensamt arbete.

Varför konkurrera om vi har som målsättning att bygga välfärdssamhällen? Att "jaga" egen kapitalvinning går därför helt emot den historiskt normativa ordningen som människan hade att förhålla sig till. Var och en arbetar och skapar därigenom kapitalvärden som sedan kommer samhället till del. Vi är en del av "flocken".

Denna i grunden normativa ordning är helt satt ur spel av kapitalismen som genom sin strukturella ordning går på tvärs gentemot människans ursprungliga ordning, som sätter samhällets bästa främst.

Om man med samhällets bästa menar samtliga invånare då säger det sig självt att konkurreranden om kapitalvärden missgynnar många på andras bekostnad. Ofrånkomligen så uppstår sociala spänningar i samhällen där konkurrensens regler gäller. Konkurrensen leder till vinnare och förlorare. Detta är fakta som vi i våra samhällen måste känna till.

Kapitalismen med sin konkurrens är alltså ett mycket dåligt alternativ när det gäller välfärdsbyggande i våra samhällen. Kapitalismen kan helt enkelt inte åstadkomma en optimal fördelning av producerande kapitalvärden. Och som vi vet så är ju heller inte detta kapitalismens prioritering. Nej här är det upp till var och en att själv "jaga" kapitalet, för att kunna överleva. Alltså diametralt motsatt "flockens" ursprungliga samhälleliga behov.

Ju förr vi alla blir medvetna om detta faktum så underlättas "övergången" till ett demokratiskt ekonomiskt system.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng