ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för januari 2017

måndag 16 januari

Inlägg 28: "Tänka efter!"

 

Så som samhället formas, så tänker du!

Nja, det är inte så säkert att alla håller med om detta påstående. En del kanske påstår att, så som du tänker så formas samhället.

Varför då fundera över dessa påståenden, vad tjänar det till? Jo i diskussioner om hur vårt rådande orättvisa och ohållbara samhälle skall kunna förändras till att kunna bli rättvist och hållbart så har det visat sig att i diskussioner kan det uppstå djupa åsiktsskillnader hur den här omställningsprocessen ska kunna gå till. En sida kan hävda att vårt rådande ekonomiska system först måste förändras i grunden så att vårt tänkande efter det kan forma vår samhälleliga struktur. Medan den andra sidan hävdar att vi kan forma våra samhällen under vårt pågående rådande ekonomiska system.

 

Samhällen formas av oss, så är det. Men samhällen formas inte slumpmässigt utan det finns tydliga syften med utformningen. Vilka syften styr då denna utformning? Och dessa syften skapar och har skapat vår historia, fram till idag. Våra samhällen ser alltså ut som dom gör på grund av en utformnings syfte.

 

När vi idag således lever våra liv i en global strukturell orättvisa som dessutom inte alls är hållbar då uppstår självklart funderingar över hur en sådan utformning kan ha gått till. Var det medvetna syften att våra samhällen skulle hamna i det nu ödesmättade läget? Eller har det "goda syftet" fört processen fram till vårt akuta läge? Med andra ord, har den "goda tanken" format dagens samhällen eller kan syftet med utformningen utgått ifrån en redan orättvis strukturell ordning?

 

Eftersom vi nu påstår att dagens rådande ordning både är orättvis och ohållbar då bör vi kunna komma fram till att det "goda syftet" måste innehålla grundläggande felaktigheter. Kan vi identifiera dessa grundläggande felaktigheter?

 

Att forma samhället betyder att ha makten att kunna göra detta! Att forma samhället utifrån att kunna gynnas betyder i så fall, som sagt, att ha makten att åstadkomma detta formande. Just att förstå betydelsen av att kunna ta möjligheten av att forma betyder ju då att det handlar om makt.

När tydligen vissa gynnas men inte hela samhället så måste detta betyda att samhället formas utifrån en maktstrukturell ordning. En ordning som gynnar några men inte alla. En sådan ordning kan varken vara rättvis eller hållbar, i det långa loppet.

 

Låt oss säga att dagens rådande maktstrukturella ordning skapades ur det "goda syftet" att alla människor har "friheten" att lägga beslag på alla de kapitalvärden som hela tiden produceras  fram, runt om i världen. I praktiken så finns, som vi förstår, inte den här "friheten" men vi tänker oss ändå att denna "frihet" finns. Denna "frihet" innebär då att vi alla har att förhålla oss till den här ordningen, vare sig vi vill eller inte. Med andra ord så måste du, rent praktiskt, underkasta dig den här "frihetsordningen" för att kunna leva vidare i samhället. Alltså även om du inte sympatiserar med den rådande ordningen så kan du inte "kliva" ur den "fria" marknadens regelverk. För din överlevnads skull så blir du tvungen att tänka och agera så som regelverket är uppbyggt. Du har med andra ord inget val. Du måste, i praktiken, underkasta dig den rådande maktstrukturella ordningen. Samhället formar dig att tänka utifrån alla dom regelverk som vi alltså har att förhålla oss till. Och om då dessa regelverk har formats utifrån en maktstrukturell ordning, alltså en ordning som varken är rättvis eller hållbar, så måste du förhålla dig till detta både genom ditt tänkande och handlande.

 

Då vi applicerar denna maktstrukturella ordning på dagens verklighet så utmärker sig två helt dominerande strukturella "fenomen" och det är att i stort sett all världens samhällen är patriarkala, som också delar en kapitalistisk marknadsekonomi.

Det är alltså huvudsakligen utifrån dessa två "fenomen" som vårt tänkande formas och därmed är det denna grundläggande ordning som sätter agendan för hur våra samhällen fungerar.

 

Vi tänker så som samhället är format! Vi inrättar våra liv efter hur samhället ser ut! I princip kan därför samhällen till viss del organiseras lite hur som helst - från de mest inhumana och diktatoriska till de mer humana - där vi lär oss tänka och agera utifrån dom regler som gäller.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 6 januari

Inlägg 27: Kvalitet

 

Skapas kvalitet bäst genom konkurrens eller genom samarbete? Är en sådan fråga viktig att ta ställning till?

Vill vi att kvalitet skall forma en samhällelig utveckling? Ja det vill vi väl allesamman förmodar jag. Är då frågan helt onödig att ställa, svaret ger sig självt kan ju tyckas? Men eftersom den rådande verkligheten inte svarar upp mot våra kvalitetsvisioner, så blir då frågan högst motiverad. Eller hur?

 

Kan vi ändå påstå att den rådande samhälleliga utvecklingen pekar mot ett kvalitetsmässigt positivt håll? Och har i så fall denna kvalitet blivit bättre eller sämre sett utifrån ett långt tidsperspektiv? Eller vi kanske inte kan göra ett sådant påstående? Kanske det är tvärt om?

När vi betraktar våra samhällen, globalt sett, som en helhet vilket ju är det enda riktiga sättet vid bedömningen av kvalitetsfrågor, där jordens ekologiska ramverk blir själva måttstocken för hur den "totala" kvalitén ser ut så kan vi omgående få avgörande svar på en del av frågorna. Hur ser då det ekologiska ramverket, "totalen", ut vid en kvalitetsbedömning sett utifrån ett längre tidsperspektiv? För det måste väl vara den här "totala" kvalitén vi har att förhålla oss till? Vi kan väl inte bortse från den helt överskuggande kvalitetsnormen när vi ska bedöma vårt sätt att leva här på jorden?

 

Med svaret i hand så lyckas vi inte, globalt sett, hålla en så hög kvalitet som nu är nödvändigt för att den samhälleliga utvecklingen skall kunna bedömas som god. När det nu är på detta vis då måste man ju fråga sig vad det kan finnas för orsaker att kvalitén inte lever upp till nivåer som är nödvändiga för att vårt ekologiska ramverk skall hålla ihop.

Eftersom vi ställde den första frågan som att förstå skillnaden mellan konkurrens och samarbete när det gäller påverkan på kvalitén så behöver man inte vara särskilt "intelligent" för att kunna se en allt ökande konkurrens i våra samhälleliga liv. Vårt ekonomiska system - vilket ju är den huvudsakliga "formgivaren" av den samhälleliga utvecklingen - drivs av en allt intensivare konkurrens.

Kan vi utifrån detta konstaterande också påstå att denna allt intensivare konkurrens medför en kvalitetsförsämring när det gäller det samhälleliga livet, den "totala" kvalitén som helhet? Om det nu är på detta vis - att konkurrensen försämrar kvalitén på samhället och därmed också hela vårt ekologiska ramverk - borde vi då inte kunna komma fram till att samarbetet vore det enda rätta?

 

Tydligen har vi inte kommit fram till att samarbetet vore det enda rätta. Är inte detta underligt? Hur skall vi förstå varför det förhåller sig så? Var skall vi söka förklaringen till detta "oförstående"? Kan vi finna förklaringen i den huvudsakliga "formgivaren" av den samhälleliga utvecklingen? Är det, med andra ord, alltså i vårt ekonomiska system som förklaringen finns?

 

Vi vet att kapitalismen primärt drivs vidare utifrån kravet på ständig förräntning av investerat kapital. I kapitalismen ägs kapitalet privat, som vi vet, och detta privata ägande för med sig en marknadsekonomi som förutsätter konkurrens om kapitalet, som cirkulerar i våra samhällen. Detta är, så att säga, själva kapitalismens existensvillkor. Samarbete - som primär drivkraft för det "totala" systemet - kan således inte existera i en kapitalistisk marknadsekonomi.

 

Hur ställer vi oss till detta konstaterande när vi nyss har kommit fram till att våra samhällen och hela vårt ekologiska ramverk kräver samarbete för att kunna uppnå en kvalitativ utveckling? Kan vi nu bättre förstå varför "vi då inte har kunnat komma fram till att samarbetet vore det enda rätta" - så som jag formulerade frågan ovan?

 

Ett ekonomiskt system som kräver konkurrens gör det omöjligt för våra samhällen att uppnå den "totala" kvalitén, som dessutom är helt nödvändig för att göra vårt ekologiska ramverk hållbart. Är det så vi ska förstå det oförklariga samhälleliga "beteendet" som inte verkar inse konsekvenserna av "krocken" mellan det rådande ekonomiska systemets krav och samhällets kvalitetskrav? Denna "krock" kan dessutom tolkas som att samhällets kvalitetskrav har fått ge vika för kapitalismens primära krav. Med andra ord så kan man säga att kapitalismens primära krav är överställda samhällets kvalitetskrav.

 

Alltså ett helt ödesdigert konstaterande till den andra frågeställningen ovan: "Vill vi att kvalitet skall forma en samhällelig utveckling?" Svaret blir ju istället det destruktiva: Kapitalismens primära krav formar vår samhälleliga utveckling! Och hur denna destruktiva samhälleliga utveckling fortgår med allt högre intensitet blir nu som vi ser bekräftat.

 

Ytterligare några funderingar kring kvalitet, i egenskap som konsumtionsprodukt/tjänst: Skall kvalitet i produkten/tjänsten anpassas efter konsumentens köpförmåga? Äger du mer pengar än andra så kan du därmed köpa dig högre kvalitet, blir ju slutsatsen av den verklighet vi lever i. Äger du inga pengar alls så finns heller ingenting att köpa, blir ju också en slutsats av den rådande ordningen.

Skall det fungera så? Är denna "modell" till gagn för samhället, som helhet? Är alltså dagens "samhällsmodell" bra när det gäller att "konsumera kvalitet"?

 

Vad betyder kvalitet egentligen? En produkt/tjänst som fungerar intakt i ett "längre" tidsperspektiv och som tillkommer ur ett arbete som innehåller alla mänskliga kvaliteter i framställningen av produkten/tjänsten, är kanske det som vi lägger i betydelsen av kvalitet? Kvalitet handlar alltså om någonting helt annat än ekonomiska prioriteringar som utgår ifrån konkurrensens inneboende regelverk.

Kan det vara så att när konkurrens är "inblandat" i produkters/tjänsters framställning då medför detta att kvalitén kommer i andra hand? Är det detta vi ser i dagens samhälleliga verklighet? När marknaden är uppbygd kring konkurrensens självklarhet då innebär i så fall detta att kvalitén på produkten/tjänsten försämras. Kan vi tro att det är denna verklighet vi idag har att förhålla oss till?

 

När kvalitet fördyrar produkters/tjänsters framställning då reagerar den rådande marknaden på detta genom att, på olika sätt, söka effektivisera och förbilliga framställningen. Kan vi också utifrån detta faktum påstå att detta leder till kvalitetsförsämringar? Detta påstående innebär då att våra samhälleliga behov inte, i första hand, styrs av kvalitetsmässiga normer utan istället styrs dom av  vårt ekonomiska systems konkurrensutsatta normer.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 januari

Inlägg 26: Tillgång och efterfrågan

 

Tillgång och efterfrågan, sägs vara marknadens ledord. Vilket naturligtvis stämmer. Men betyder detta förhållande, mellan tillgång och efterfrågan, att tillgången ska ägas privat? Jag menar, så som förhållandet ser ut idag så är ju ordningen på detta vis. Ska människors och därmed samhällenas efterfrågan kunna "dirigeras" av privata ägarintressen, vad beträffar tillgångar? Verkar detta förhållande sunt?

När samhällens beslut kommer fram till exempelvis utbyggnad av infrastruktur, med allt vad det innebär, så betyder detta förhållande att samhällen, som helhet, måste vända sig till privata tillgångs-ägare för att kunna verkställa samhälleliga beslut. Verkar detta sunt?

 

I detta förhållande - mellan privata tillgångsäganden och samhällelig efterfrågan - "speglar" sig kapitalismens strukturella funktion. Utifrån detta rådande förhållande uppstår, som vanligt, den berättigade frågan: Kan det finnas ett annorlunda ägarförhållande mellan tillgång och efterfrågan? Eller är det rådande förhållandet det mest optimala? Om nu istället tillgången är samhällsägd, hur påverkar det förhållandet?

 

Låt oss exempelvis se på frågorna när det gäller finanssystemet.

När företagare idag ser sig nödgade att ansöka om lån - av vad det nu än kan handla om - så vänder man sig allt som oftast till banken, för att söka lån. Den privatägda tillgången - i det här fallet bankens kapitalvärden - lånas vid beviljande ut mot ränta så som dagens rådande ordning ser ut. Räntans "uppgift" är, som vi vet, att öka tillgången ännu mer för banken.

Om nu samhället som sagt istället ägde tillgången, kapitalet, så skulle företagens kapitalefterfrågan kunna utlånas helt utan ränta. Alltså sker ingen tillgångsökning av kapitalet för långivaren, samhället.

 

Vi har ju lärt oss att räntan enbart skapar konstlade kapitalvärdeökningar. Eller med andra ord så kan man säga att räntan överför kapitalvärden från låntagaren till långivaren, vilket ju är själva meningen med räntan. "Du ska tjäna pengar på att låna ut ditt kapital!"

Men denna överföring av kapital är i sig inte reellt värdeskapande. Räntans funktion går bara ut på att berika tillgångsägaren på efterfrågarens bekostnad. Reala kapitalvärdeökningar, har vi lärt oss, kan bara skapas genom det mänskliga arbetet, den mänskliga arbetsprocessen i produkten/tjänsten.

 

Vad lär vi oss av detta när vi tänker oss en samhällelig utlåning med räntan borttagen? Jo då uppstår, som vi ser, ett risktagande från samhällets sida - reala kapitalvärden riskerar att inte kunna återföras tillbaka till samhället från låntagande företag ifall företagsprojekt havererar. Reala kapitalvärden går alltså förlorade.

Observera att ett liknande scenario naturligtvis gäller i förhållandet, som beskrivs ovan, mellan privata tillgångsägare och företagens kapitala efterfrågebehov. Här går likaså reala kapitalvärden förlorade men den stora skillnaden består här i att dom låntagande företagen alltid blir förlorare - hur det än går med dom lånefinansierade projekten - gentemot de långivande privatägda bankerna.

I detta sammanhang får vi också komma ihåg att samhällen går in som garant om nu våra privatägda banker skulle hamna i ekonomiska svårigheter, av den ena eller andra orsaken, på den nu rådande marknaden.

 

Men låt oss komma tillbaka till det önskade rättvisa scenariot där företagen efterfrågar kapital som kan lånas från tillgångsägaren, samhället. Från långivare till låntagare sker ett utbyte av reala kapitalvärden. Kan inte låntagaren betala tillbaks lånet så kan ju heller inte företagandets projekt fortsätta eftersom ett företagande inte kan drivas vidare med ständiga kapitalvärdeförluster.

Samhället, garanten, får ta denna kapitalvärdeförlust men denna förlust blir ändå relativt obetydlig gentemot dom gigantiska kapitalvärdeförluster som banker hamnar i när finansiella bubblor spricker, där ju samhället tvingas in som garant.

 

Hur finansiella bubblor uppstår och hur dessa bubblor spricker känner vi till. Förstår vi också hur dessa bubblor undviks? Kan vi inse att ett samhälleligt tillgångsägande av kapitalet - med borttagen ränta - är den bästa försäkringen mot bildandet av finansiella bubblor?

 

Lån utan ränta innebär, som sagt, att reala kapitalvärden cirkulerar i samhället och att dessa värden hela tiden återförs till samhället efter "fullgjort uppdrag". Förhållandet mellan tillgång och efterfrågan blir på så vis helt överlägset dagens rådande marknadsförhållande, som i slutändan ju leder till allt mer omfattande finansiella kriser.

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng