ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för oktober 2017

lördag 21 oktober

Inlägg 49: Patriarkatet och kapitalismen

 

Sambandet mellan patriarkatet och kapitalismen. Hur förstås detta samband? Är det kanske en självklarhet med sambandet?

 

Såväl patriarkatet som kapitalismen är ju grundläggande strukturella "byggstenar" i våra samhällen, vilket inte är någon nyhet. Och det finns, sedan tidigare, en hel del inlägg som försöker beskriva sambandet. Men jag vill åter igen försöka ge mig på "ämnet" så får vi se om vi kan lära oss något ytterligare.

 

Patriarkatets ursprung är långt äldre än kapitalismen och kapitalismen är "sprungen" ur tidigare ekonomiska maktstrukturer, så därför kan vi säga att vår ekonomiska struktur har tusentals år på nacken. Man kan säga att kapitalismen är en förfining av tidigare ekonomiska strukturer. Kapitalismen blir på sätt och vis en naturlig följd av den tidigare maktstrukturella "utveckling" som har rått.

Eftersom nu patriarkatet har varit en maktstrukturell ordning över hela världen och är det fortfarande så är det egentligen inte förvånande att dåtidens och nutidens ekonomiska verklighet, till hela sin karaktär så att säga, "bär" en mansdominerad struktur inom sig.

 

Våra samhällen "drivs runt" av människors arbeten vilket ju är själva "navet" i den samhälleliga utvecklingen. Denna "runddrivning", eller som vi hellre säger företagande, är helt avgörande för att bygga samhällelig välfärd.

Så långt är vi alla ense. Och vi är förmodligen också ense om att dåtidens företagande "dirigerades" av män, eller?

 

Varför då kan man fråga sig? Jo därför att hela den dåvarande samhälleliga ordningen byggdes upp av män, eftersom denna patriarkala ordning var normgivande. Således en maktstrukturell ordning som i praktiken aldrig ifrågasattes eftersom den verkade från generation till generation sedan en mycket lång tid tillbaka i historien. Som sagt en normativ ordning. Denna ordning för ju med sig att kvinnans roll och status i samhället är underordnad mannen och hon likställs därmed som en andra klassens medborgare. Andra klassens medborgare måste ju, som alla andra, förhålla sig till denna normgivande ordning. Alltså hamnar därmed kvinnan, som vi säger, i en ojämställdhet gentemot mannen, med allt vad strukturella förhållanden för med sig.

 

I synnerhet gäller denna slutsats vår rådande marknadsekonomi och därmed har vi fått bekräftat att dom för samhället viktigaste beslutsprocesserna - alltså marknadens beslut - i praktiken nästan uteslutande sköts av män. Utifrån detta konstaterande så kanske vi rentav kan dra slutsatsen att kapitalismen vore en omöjlighet utan en patriarkal struktur? På samma sätt som vi kan, med andra ord, dra slutsatsen att kapitalismen förutsätter en patriarkal struktur.

 

Det är i själva den kapitalistiska marknadsekonomin som patriarkatet synliggörs allra mest. Därmed så återverkar denna maktstrukturella ordning på hela vårt samhälleliga "bygge". Utifrån dessa konstateranden blir det, på sätt och vis, "normativt" att kvinnan utsätts för övergrepp och förtryck från manssamhället, med allt vad det innebär. Vi tar ju del av denna "normativitet" dagligen.

Slutsatsen av ett sådant konstaterande blir ju att kvinnan aldrig kan uppnå jämställdhet, i en kapitalistisk marknadsekonomi. Alltså framstår det som allt tydligare när vi granskar vår samhällsstruktur att grundläggande förändringar, varhelst i det samhälleliga bygget vi än befinner oss, bara kan genomföras om först våra samhällens marknadsekonomiska förhållanden görs demokratiska och rättvisa på alla sätt och vis.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 10 oktober

Inlägg 48: Varför olika lönenivåer?

 

Angående löner:

Varför har vi olika lönenivåer i samhället? Vad blir det vanliga svaret på denna, i mångas ögon, idiotiska fråga?

Jo svaret blir att olika grader av utbildning kräver olika grader av lönenivåer. Ju högre utbildning man har ska också "belönas"med högre lön. Detta svar betraktas som det självklara svaret. Och det kan tyckas som helt logiskt naturligtvis, men är det så logiskt med olika lönenivåer i ett samhälle?

 

När vi betraktar vårt rådande samhälle, med en kapitalistisk marknadsekonomi, så är det som jag ser det helt logiskt med skilda lönenivåer. Varför det då? Jo det beror på att marknaden prioriterar förräntningen av det eget ägda kapitalet. Det privatägda kapitalet premierar människor som kan höja avkastningen på just det investerade kapitalet.

 

Eftersom konkurrensen ingår i marknadsspelet så gäller naturligtvis även detta på arbetsmarknaden. Efterfrågade personer i så kallade nyckelpositioner i företag betingar ett högre marknadsvärde än "vanliga" anställda på "golvet". Du värderas i pengar och detta är marknadslogiken i det ekonomiska system vi har att förhålla oss till. Denna "logik" för med sig att så kallade nyckelpersoner också i den offentliga sektorn "belönas" på samma sätt.

I en kapitalistisk marknadsekonomi kan inte den offentliga sektorn förhålla sig på ett annorlunda sätt. Båda sektorerna, den privata och den offentliga, konkurrerar ju om samma människor.

Systemets inneboende drivkrafter - vilket i korthet går ut på att det är fritt fram att "jaga" kapitalet som ju är själva andemeningen i den rådande marknaden - med sin maktstrukturella ordning leder i praktiken till att värderingen mellan människor "belönas" i olika grader av lönenivåer.

 

Alltså leder vår kapitalistiska marknadsekonomi till orättvisa som är ett bevisbart faktum. I denna orättvisa skapas därmed social och ekonomisk misär tillsammans med ekonomiskt välstånd. Dessa diametrala motsatser går tvärs igenom all världens samhällen.

Vad blir resultatet av sådana samhällen?

Eftersom vi så väl vet svaret på frågan - eller finns det någon tveksamhet? - så måste vi kunna dra vissa slutsatser om vad som har gått fel.

Kanske frågan om varför vi har olika lönenivåer i samhället inte är så "idiotisk" än då? Om vi börjar förstå att frågan hänger ihop med vårt rådande ekonomiska system så borde vi kunna ta till oss frågeställningen: är detta rättvist eller inte när vi samtidigt är medvetna om hur såväl löneskillnader som kapitaltillgångar delar våra samhällen?

 

När slutsatsen blir att en kapitalistisk marknadsekonomi bland annat förutsätter skilda lönenivåer - jämlika lönenivåer är, som sagt, en omöjlighet i detta vårt ekonomiska system - då borde denna förutsättning säga oss att denna marknadsekonomi är ohållbar i längden. Med andra ord, jämlika lönenivåer kan alltså bara förverkligas i en jämlik demokratisk marknadsekonomi.

 

Nåväl, ska vi prata moral och etik om vad som bör vara det bästa? När det gäller privata inkomster för våra samhällen, då innefattar inte dessa moralbegrepp den kapitalism som vi har att förhålla oss till. För vårt rådande system existerar ingen moral och etik, när det gäller sådana här frågor. Här är det pengar som räknas och detta på bekostnad av allt vad moral heter. Det är så vi har lärt känna vårt ekonomiska system.

När moralen och det sunda förnuftet säger oss att pengafördelningen i våra samhällen måste vara rättvis, av många orsaker, men främst för att samhället som helhet mår bäst, med allt vad det innebär av en sådan fördelning, då gäller helt andra prioriteringar för vår kapitalistiska marknadsekonomi. Nämligen att hela tiden sträva efter så höga inkomster som bara går, vilket kan förverkligas om du blir efterfrågad på marknaden.

 

Om nu den här modellen - marknaden betalar dig för vad du har för efterfrågan - som vi alltså lever i får fortsätta existera då finns inga möjligheter att skapa humana och rättvisa samhällen.

Samhällen sönderfaller som vi ser och den fortsatta framtiden kommer att förstärka detta sönderfall tills någon form av kollaps inträder. Med ett sådant framtidsscenario bör det inte vara svårt att inse att enda vägen fram till humana och rättvisa samhällen bara kan genomföras med en demokratisk marknadsekonomi.

En sådan ekonomi fördelar ekonomiska värden på ett demokratiskt sätt, vilket är den enda möjligheten för våra samhällen att få bukt med all orättvisa som vi nu upplever överallt var vi vänder oss.

 

Men som sagts så många gånger, den etablerade makten såväl den politiska som den ekonomiska kommer inte att förändra sin syn trots att samhällen sönderfaller.

Och vi ser att även all etablerad media befinner sig långt ifrån ett ifrågasättande av den rådande ordningen. Mediaetablissemanget diskuterar och debatterar livligt den allt ökande turbulensen inom politiken och marknaden, men man är helt okunnig om att ifrågasätta den rådande marknadsekonomin som en möjlig orsak till de grundläggande sammanhangen som leder till en allt ökande turbulens.

 

Tillbaka till den första frågeställningen: varför har vi olika lönenivåer i samhället? Vi har det därför att samhällets struktur prioriterar innehavet av den privatägda "penningen". Denna struktur leder till olika lönenivåer i samhället och vad dessa fakta sedan för med sig när det gäller sociala och ekonomiska realiteter för oss alla känner vi till alltför väl. Eller? Men att koppla detta orsakssamband till vår rådande marknadsekonomi gör inte etablissemanget.

 

En sak till: på den rådande marknaden finns det två parter som förhandlar om löner för den "vanlige" löntagaren och dessa parter är arbetsköparen, ägaren av kapitalet, och arbetssäljaren, personen som säljer sin arbetskraft under en viss tid.

Redan detta förhållande talar om att det är ett maktstrukturellt förhållande som vi har att förhålla oss till. Ett förhållande där parterna har diametralt skilda intressen över hur pengarna ska fördelas. Kapitalägaren prioriterar förräntningen av det investerade kapitalet medan löntagaren prioriterar högre lön för att kunna göra livet, med allt vad det innebär, drägligare att leva.

 

Att detta förhållande, med sin strukturella uppbyggnad, är en nödvändighet i vår kapitalistiska marknadsekonomi inser vi alla. Men inser vi att en sådan struktur inte är hållbar i längden? Nej det inser vi nog inte i allmänhet och, som vanligt, så inser inte maktpolitiken detta.

 

"Löneförhandlingarna skall skötas av arbetsmarknadens parter!"

Ja i vår rådande marknadsekonomi så kan det inte gå till på annat sätt. Parterna får ju på grund av systemets uppbyggnad två helt skilda prioriteringar över hur pengarna ska fördelas. Och det beklagliga är att prioriteringen: samhällets bästa, kommer till korta.

 

Av detta följer, den logiska slutsatsen, att i en demokratisk marknadsekonomi så ansvarar och avgör samhället hur pengarna ska fördelas. Vilket då innebär att alla människor värderas lika och ska därför "belönas" lika!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 1 oktober

Inlägg 47: Det normativa

 

Det är det normativa som är inhumant!

Betrakta vårt samhälle som ett av alla världens samhällen, vi hänger ihop och vi berörs av allt som händer. Det som händer och sker där påverkar oss här. Alla är "vi"!

 

Vi krigar mot dom och dom krigar mot oss, sett ur ett globalt perspektiv. Vad anser vi om det? Är det normalt? Normalt och normalt, så är det i alla fall, det är så det ser ut och det är så det har sett ut så länge vi minns. Kalla det avskyvärt, men vad hjälper det, livet är så här vilket vi tydligen får finna oss vid så länge strukturen ser ut som den gör. Vi kan säga att livet levs efter en normativ verklighet.

 

Vi försvarar oss mot dessa "angripare" medan våra "fiender" hävdar att dom har rätten på sin sida att agera så som dom gör. Det bara är så. Livet går vidare, det är så här det ser ut. Normalt eller inte? Vad svarar vi på en sådan fråga?

Det är så här dagarna ser ut. Är det fel att påstå att så som dagarna ser ut så har vi denna verklighet att förhålla oss till, ett normativt tillstånd.

 

Men ett normativt tillstånd av den här "kalibern" är väl inget som vi kan vara tacksamma över? Kan man därav påstå att detta normativa tillstånd egentligen aldrig borde ha inträffat? Om det alltså aldrig borde ha inträffat så borde vi komma fram till frågeställningen hur det normativa kunde bli just normativt?

Hur kan vi överhuvud taget leva utifrån en så kallad normativ tillvaro där krigets andemening går ut på att vi alla ska tillintetgöras? Går det att förstå denna aktuella fråga?

 

Det normativa är att inte alla av oss kan gå till ett arbete. Varför kan inte alla, som är fullt kapabla att jobba, finnas på arbetsmarknaden? Vilka "mekanismer" i våra samhällen sätter stopp för många? Svaren på dessa frågor har vi sedan tidigare redogjort för, men det är inte dessa svar jag just nu tänker upprepa utan det är begreppet normativt som i arbetsmarknadspolitiken beskriver att det bokstavligen ska finnas ett antal människor som i praktiken ställs utanför arbetsmarknaden.

 

Det som är normen måste vi väl acceptera? Varför ska vi bråka om normer i samhället? Så som det ser ut, så ska det väl alltid se ut?

Vi säger att samhället har bestämt allt det här. Eller hur, ingenting att bråka om?

 

Jobba på, även om du går in i "väggen"! Du måste förstå att det offentliga inte har möjligheten att behålla all personal, därför så effektiviseras all verksamhet vilket leder till att färre får göra samma jobb som tidigare fler fick fixa. Det är normalt att utvecklingen går åt det här hållet.

Inte trodde du väl att utvecklingen "drevs" åt det humanare hållet? Nej det har blivit normativt att många människor inte klarar av att göra sitt jobb på ett kvalitativt bra sätt.

 

Det handlar om pengar, som du säkert anar. Du måste inse att det offentliga tvingas att dra åt "svångremmen". Offentlig verksamhet agerar ju på samma marknad som det privata.

Nåväl, vad händer då om vi ifrågasätter det normativa? Vad händer när det privata kapitalägandet ifrågasätts?

Normen är, som vi vet, att kapitalet som både cirkulerar och flödar i våra samhällen ägs, i huvudsak, av privata personer. När det är vår norm att marken som vi går på ägs av privata personer och då naturens såväl fossila som återvinningsbara resurser värderas utifrån privatas spekulativa ageranden - då sådana strukturella ordningar råder som vi har att förhålla oss till - då blir det ju närmast en icke-fråga att ifrågasätta denna norm.

När den humana logiken säger oss att alla människor ska värderas lika men normen visar sig att så inte är fallet, då måste väl normen ifrågasättas? Och om då normen ifrågasätts så skulle det ifråga om exempelvis det privata kapitalägandet som människors lika värde ändå inte leda någon vart.

Varför då? Fundera ut varför!

I fallet angående det privata kapitalägandet så vore ett ifrågasättande, av eliten, det samma som att det rådande samhällsbygget skulle kollapsa som ett korthus. 

Förstår ni mitt resonemang? Det är skillnad mellan att tycka och handla praktiskt!

 

Det är alltså "lugnast" att hålla kvar i normen än att sträva efter den humana logiken. En norm är någonting som vi alla är vana vid och kan hantera, mer eller mindre, men human logik innebär oftast att den rådande ordningen måste förändras diametralt och då skapas därför en motvilja för en sådan förändring, även om en sådan förändring är helt nödvändig.

 

Jag åsyftar här exempelvis en absolut nödvändig klimatomställning som krävs från alla våra samhällen för att kunna mildra dom negativa klimateffekterna vi nu är mitt uppe i. Men en sådan nödvändig omställning kräver - som vi alla inte inser och framför allt inte samhällenas maktelit - ett diametralt annorlunda ekonomiskt system. Och sådana krav resulterar naturligtvis i att den rådande och därmed normativa samhällsordningen i grunden förändras, där den helt avgörande förändringen läggs på våra samhällens "drivkrafter" - det ekonomiska systemet.

Krav som omkullkastar hela vårt normativa tänkande om hur samhällen skall "drivas" och ställer sannolikt till med en allmän motvilja och i synnerhet en total ovilja från makteliten att acceptera denna nödvändiga förändring.

Vad jag menar, som ni vet sedan tidigare, är den nödvändiga förändringen till en demokratisk ekonomi. Det är alltså först när den nödvändiga framtida demokratiska ekonomin görs till norm som vi får möjlighet att genomföra klimatomställningen fullt ut.

Vi måste ändå räkna med att denna omställning kommer allt för sent för att kunna förhindra dom negativa klimateffekterna från att orsaka naturkatastrofer som är långt värre än dom vi upplever idag.

 

Dagens normativa tänkande som går ut på att det går att förhindra en klimatkollaps med bibehållandet av vårt nu rådande ekonomiska system är därför dömt att misslyckas. Men att få det politiska etablissemanget att inse dessa fakta är, som jag ser det, en omöjlighet.

 

Vi kan alltså säga att vårt rådande och därmed normativa samhällsbygge saknar den humana logiken. Den saknar rättvisan, demokratin, jämlikheten och jämställdheten. Och detta påstående byggs utifrån vetskapen att vi måste göra bedömningen sett i ett globalt perspektiv. Vad som händer och sker överallt påverkar därför oss alla, mer eller mindre.

 

Det normativa, kan man säga, definierar den rådande samhällsordningen och när vi kommer fram till att den rådande ordningen saknar strukturellt grundläggande rättvisa och hållbarhet då kan vi också säga att det normativa likaså definierar den strukturella orättvisan och därmed ohållbarheten.

En sådan slutsats innebär ju att stora delar av lagar och regler som våra samhällen lever efter understödjer den strukturella norm som vi alla har att rätta oss efter. Detta faktum gör det än svårare att förändra en rådande ordning - det normativa. 

Vi måste konstatera, som skrevs ovan, att den rådande negativa utvecklingen blir kanske omöjlig att förändra och i praktiken går den heller inte att förändra så länge vi har det ekonomiska system som råder.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng