Global social samvaro tillsammans med lokal ekonomisk demokrati! Hur får vi en sådan ekvation att gå ihop?

Vi har konstaterat att den globala kapitalistiska ordningen tillsammans med mer eller mindre social gränsdragning mellan människors samhällen - uppdelningen av världen i länder - leder till samhälleligt sönderfall och ovanpå det ekologisk kollaps. Alltså det tillstånd som vi har att förhålla oss till i vår tid. Denna negativa spiral måste, som vi ser, vändas diametralt för att vi ska ha en chans till såväl samhällelig som ekologisk jämvikt.

När nu lokal ekonomisk demokrati är den enda framkomliga vägen för våra samhällen då måste vi, som alltid, försöka sätta oss in i hur ett sådant ekonomiskt system fungerar. Att förklara detta systems funktionssätt kan inte nog understrykas så därför ger vi oss på denna fråga igen, förhoppningsvis från ytterligare en infallsvinkel, så att därmed frågan åskådliggörs än mer.

Den lokala ekonomiska demokratin kan enbart fungera som system där hela den samhälleliga demokratiska besluts- och ägandeformen över kapitalet görs rådande.

Man kan också säga att en demokratisk ekonomi saknar möjligheter att göras global, av den enkla anledningen att ett samhälles behov av välstånd bara kan uppnås med det lokala samhällets arbetsinsatser. Vi kan alltså inte exportera våra arbetsinsatser till ett annat samhälle i tron att detta skulle skapa välfärd för hela detta importerande samhälle. Samhällen kan enbart skapa egen välfärd med hjälp av sina egna arbetsinsatser. Att exportera och importera välfärd är således en omöjlighet. Det enda medlet i skapandet av välfärd är alltså samhällenas egen arbetskraft. Och för att detta ska kunna förverkligas så måste kapitalet vara samhällsägt. Denna slutsats måste ständigt kommuniceras ut eftersom den ekonomiska och politiska eliten hela tiden saluför kapitalismen som självklart odiskutabel.

Nuvarande export och import har som enda primära syfte att förränta kapitalet åt sina investerare som ju agerar utifrån ägandets privata intressen.

Vi måste åter poängtera att kapitalvärden är det samma som arbetsinsatser. Det är enbart mänskliga arbetsinsatser som kan skapa verkliga kapitalvärden. Spekulativa kapitalvärden kan omöjligen skapa välfärd för hela samhällen, i stället så "bidrar" dessa spekulationer till att samhällen utarmas och därmed sönderfaller.

Känner vi igen denna verklighet?

Om vi inser denna verklighet då bör vi kunna förstå att producerandet av nödvändiga konsumtions- och livsmedelsvaror samt egentligen allt vad skapandet av kapitalvärden för med sig skall produceras i lokalsamhället. I ett sådant ekonomiskt system flödar ekonomin genom samhället utifrån samhällets behov, i och med att själva kapitalet är samhällsägt. För att detta ekonomiska system skall kunna bli verklighet så måste vi åter igen poängtera den nödvändiga förutsättningen: att kapitalismen globalt sett hamnar i ett alltmer tilltagande sönderfall. En "frisk" kapitalism drar alltid till sig kapital, från när och fjärran, oavsett var detta kapital skapades och oavsett hur det gick till. Utifrån denna insikt så bör vi likaså förstå att det i praktiken blir omöjligt att införa ett demokratiskt ekonomiskt system parallellt med en "frisk" kapitalism. Kapitalismen har ju den "naturliga" drivkraften att alltid "jaga" rätt på kapital varhelst i samhället som det uppträder. Vi har ju lärt oss att denna drivkraft är själva meningen med det privata kapitalägandet. Som nu dessutom har nått vägs ände.

Kan vi alltså förstå att kapitalismen måste in i själva fasen där sönderfallet blir uppenbart, för i stort sett hela samhället, innan den demokratiska ekonomin "tillåts" ta över? Och det är i den fasen vi nu går in i. Alltså att delar av samhället blir medvetna om att kapitalismen nu har spelat ut sin roll - den klarar inte längre av att skapa ekonomisk tillväxt av "egen" kraft utan är nu tvungen att ta "hjälp" av offentliga medel plus konstlad - ej täckningsbar - kreditgivning för att kunna drivas vidare. Man kan också säga att kapitalismen lever vidare med en allt starkare beroendeställning av en spekulativ ekonomi. Detta starkare beroende gör att sönderfallet för våra samhällen blir alltmer våldsamt när ekonomiska kriser slår till.

Dagens ekonomiska globalisering är ett resultat av konkurrensen mellan det privatägda kapitalets ständigt primära överlevnadsbehov, vilket naturligtvis i slutändan för med sig att vissa överlever på andras bekostnad. En sådan ordning ger upphov till ständiga konflikter i såväl den globaliserade marknaden som det sociala livet mellan människor och deras samhällen. Denna nu rådande ordning har därför ingen framtid vilket framför allt beror just på vårt odemokratiska ekonomiska system.

Det är detta system som måste förändras i grunden!

Att ta till våld kräver vissa förutsättningar. Såväl krig, våldsamma konflikter och till det vardagliga våldet, har sina "spelregler". Maktens "redskap", våldet, förutsätter just en "ordning" - vår maktstrukturella ordning - som gäller, när denna "ordning" ifrågasätts.

När det gäller stora globala konflikter där dessa konflikter eskalerar och till sist inte finner en lösning - här måste vi känna till att strukturella konflikter i en kapitalistisk ekonomi aldrig går att lösa på grund av systemets inbyggda orättvisa - så väljer, så gott som alltid, den ekonomiskt starkare att ta till våld för att gå vinnande ur själva maktkonkurrensen. Vilket, som vi förstår, ju inte innebär en lösning av konflikten utan istället handlar det om ett fortsatt befästande av den ekonomiska makten i den globala ekonomiska konkurrensen.

Måste det då finnas en maktkonkurrens? Är själva förutsättningen för människans fortlevnad att samhällen måste ingå i en konkurrerande tillvaro för att kunna leva vidare? Måste alltså den globalt strukturerade ordningen vara utformad på det viset att inte bara människor och företag, som fria individer, ska konkurrera med varann utan också att hela samhällen måste stå i ett liknande förhållande?

Ja om vi ska tro på dagens globala verklighet så förhåller det sig så att hela samhällen står i konkurrerande förhållanden till varann. Och så vet vi också att förhållandena har sett ut under en mycket lång tidsperiod. Under denna långa tidsperiod så har det utspelats och fortsätter utspelas krig och mer eller mindre våldsamma konflikter både mellan samhällen och inom samhällen.

Man får intrycket att det är så här våra samhälleliga liv ska se ut. Att det är så här som "normativa" samhälleliga förhållanden ska byggas.

"Krig och våld har alltid existerat så därför kommer också krig och våld att fortsättningsvis leva vidare i framtiden."

Kan vi därav anta att ekonomisk makt är en grundläggande orsak till våld, med allt vad det innebär? När vi nu kommer fram till att kapitalismen som system representerar just ekonomisk makt och ytterst därmed även den totala samhälleliga makten då blir ju detta ett bevis för att vårt rådande maktsystem är den grundläggande orsaken till våldet.

Vad lär vi oss då av detta? Jo först och främst lär vi oss att så länge som vårt rådande ekonomiska system verkar, så länge kommer också våldet att verka. Våldet ska därmed förstås som en "normativ" strukturell byggsten för våra samhällen. Vi kan av den här slutsatsen dessutom påstå följande: Ingen kapitalism, inget våld!

Vi förstår dagens strukturella våld som avhängigt utifrån hur stora dom ekonomiska klyftorna är i våra samhällen. Ju större ekonomiska klyftor, ju större motsättningar i samhällen vilket då naturligtvis leder till ökande social oro där våldet tar allt större plats i våra samhälleliga liv.

Med "vi förstår" så avser jag den absoluta majoriteten av människorna i våra samhällen och i denna absoluta majoritet inräknas inte våra samhällens maktmänniskor, av förståeliga skäl. Den samhälleliga makten har annat att fundera över. Den är först och främst intresserad av sina egna, väl tilltagna, löner samt självklart ägandet av kapitalet. 

Att dom ekonomiska klyftorna i våra samhällen växer är just ingenting som ledande politiker vill ta tag i. Här hänvisas, som alltid, till marknaden att lösa dessa problem. Och därmed så förstår vi att en lösning inte kommer att nås.

Således så kommer våldet med all den mänskliga tragedi som vi dagligen upplever att fortsätta och denna dystra prognos kan inte förändras av den enkla anledningen att vi alla lever i en samhällelig strukturell uppbyggnad som bygger på att mänskliga förhållanden, ekonomiska och därmed sociala, ska vara orättvisa.

Den samhälleliga makten kan aldrig komma fram till denna slutsats, av förklarliga skäl, utan man agerar som vanligt med att tillskjuta medel för att rusta upp alla delar av den våldsapparat som man har till förfogande för att möta våldet, med våld. På så vis fortsätter naturligtvis våldet och våldet görs därigenom normaliserande i allt vad konfliktlösningar heter. Det är så det ser ut och det är så det fortsättningsvis kommer att se ut.

Det strukturella våldet kan enbart lösas med samhälleligt strukturella förändringar!