ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för maj 2017

tisdag 16 maj

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 9 maj

Inlägg 37: Sexuella övergrepp

 

Sexuella övergrepp kan det förstås som ett samhälleligt misslyckande? Ska vi ta oss an övergreppen som ett samhälleligt problem eller ska vi betrakta orsakssambanden utifrån personliga ageranden bortom alla former av strukturella förhållanden?

 

Om vi tror oss anta att det finns ett strukturellt samband som ligger till grund för dessa övergrepps gigantiska problem världen över då måste vi söka förstå detta strukturella sammanhang.

Hur förstås sammanhangen? Vilka strukturella krafter skapar denna destruktiva utveckling?

 

Tror vi inte på strukturella samband utan istället på individers privata ageranden då ser vi inte problematiken utifrån nödvändiga samhälleliga förändringar, som måste till för att komma åt övergreppens orsakssamband. Alltså ska vi då fortsätta förvaltningen av det samhälle som vi nu lever i utan några grundläggande förändringar. Med andra ord så är det just det samhälle som vi idag lever i som också ska gälla för oss i framtiden, om vi tolkar den samhälleliga maktelitens syn rätt.

Utifrån detta synsätt så ses inget samband mellan sexuella övergrepp och den patriarkala struktur som ju är global världen över. Slutsatsen av ett sådant synsätt måste ju då bli att sexuella övergrepp kommer att fortsätta oförändrat framöver. Det finns, med detta synsätt, ingenting att förändra med de rådande strukturella förhållanden som vi nu har att förhålla oss till. Naturligtvis kan vi öka på dom polisiära insatserna i våra samhällen för att om möjligt begränsa våldet. Men vi kommer å andra sidan inte att kunna lösa de grundläggande orsakssambanden till detta globala samhällsproblem, när vi ser dessa övergrepp som "normativa" händelser inom varje samhälle.

 

Om vi nu vägrar tro att dessa "normativa" händelser ska vara just "normativa" då måste vi komma fram till slutsatsen att vi har något "inbyggt" fel i själva vår samhälleliga uppbyggnad. Vilket i så fall betyder att det går att göra någonting åt problematiken.

Vilket "inbyggt" fel kan det då finnas? Jo eftersom sexuella övergrepp är ett globalt gigantiskt samhälleligt problem då pekar det mot att våra samhällen globalt sett har en likartad strukturell uppbyggnad. Den här likartade byggstenen ser vi i den patriarkala strukturen - maktstrukturen. Och denna samhälleliga maktstruktur passar in som handen i handsken på vårt rådande ekonomiska system - kapitalismen. Kapitalismen i sig är ju, som vi vet, också ett ekonomiskt maktstrukturellt system.

Kan vi av dessa faktiska konstateranden och tydliga samband mellan patriarkatet och kapitalismen anta att just för att dom bygger på maktstrukturella förhållanden så "bereds", så att säga, vägen för sexuella övergrepp? Sexuella övergrepp blir på så vis en del  - "normativ" del - som ingår i maktstrukturen.

Bara att vi alla lever i patriarkala samhällen är ju i sig själv ett globalt övergrepp mot det kvinnliga könet, så redan i detta konstaterande så existerar ett grundläggande övergrepp. Att från detta grundläggande strukturella fel inse att steget till sexuella övergrepp inte är särskilt långt, måste vi förstå som ett tydligt samband.

 

När vi nu antar att det är så här som problematiken måste förstås då säger ju detta oss också att sexuella övergrepp kommer att försvinna, mer eller mindre, då patriarkatet bryts ned.

Eller är ni av en annan åsikt?

Eftersom vi också hävdar att patriarkatet ingår i ett "intimt" samband med kapitalismen då uppstår självklart frågan om kapitalismen är möjlig utan patriarkatet? Kanske kapitalismens förutsättning är patriarkala samhällen?

Omvänt kan vi likaså konstatera att patriarkatet vore en omöjlighet i ett demokratiskt ekonomiskt system.

 

Tillbaka till frågan som vi ställde tidigare: "Hur förstås sammanhangen? Vilka strukturella krafter skapar denna destruktiva utveckling?"

Förutom faktumet att vi lever i maktstrukturella förhållanden - alltså patriarkatet - så är våra samhällen uppbyggda på det viset att vi ska konkurrera med varann. Vi ska konkurrera, inom alla plan, om alla dom kapitalvärden som produceras i våra samhällen. Medför en sådan konkurrens, med allt vad det innebär, att den sociala oron ökar?

Ja om detta råder ingen som helst tvekan och när det nu förhåller sig på detta vis då bör det bli förståeligt att övergrepp, sexuella övergrepp, är en av de allvarligaste delarna av denna sociala oro.

 

Kapitalismen som system kan därmed göras delaktig och därför likaså ansvarig för dom globala övergreppen som sker överallt, runt omkring oss. Men att samhällseliten skulle komma fram till en sådan slutsats är, som vi vet, en omöjlighet. Samhällselitens uppgift är ju att förvalta våra samhällen och därmed våra strukturer, inte förändra den rådande ordning som vi alla lever i. Och därför kommer sexuella övergrepp liksom allt annat våld att fortsätta i oförminskad takt. Så ser framtidsscenariot ut vid en fortsatt patriarkal och kapitalistisk ordning.

 

När vi därför ställer självklara krav på jämställda samhällen så måste vi förstå att dessa självklara krav omöjligen kan förverkligas i dagens rådande ekonomiska system. Vi ska alltså inte förvänta oss att sexuella övergrepp liksom all social oro kan upphöra i ett ekonomiskt system som i sig förutsätter en maktstrukturell ordning, för att över huvud taget kunna uppfylla dom prioriteringar som kapitalets ägare kräver.

 

Hur ska då kraven formuleras? Jo dom självklara kraven på jämställdhet i våra samhällen måste ställas sida vid sida med kraven på att kapitalismen måste ersättas med ett demokratiskt ekonomiskt system. Att enbart ställa kravet på jämställdhet, i olika scenarion, skulle tolkas som om det kan vara möjligt att genomföras under rådande ekonomiska förhållanden. Vilket alltså är en omöjlighet.

 

Här ser jag en liknelse med vad stora delar av miljörörelsen och omställningsrörelsen ställer i sina krav. Dessa rörelser ställer dom självklara kraven på att vi måste anpassa våra liv efter dom förnyelsebara resurser som vår jord kan erbjuda. Men i dessa självklara krav saknas, på samma sätt, den nödvändiga insikten att dessa krav är omöjliga att förverkliga under rådande ekonomiska system. Rådande ekonomiska system måste även här ersättas med ett demokratiskt ekonomiskt system för att dessa självklara krav ska kunna möjliggöras.

Att skapa illusioner om en "bättre" värld utan att förändra de grundläggande maktstrukturella förhållandena leder till en återvändsgränd.

 

Svaret på den inledande frågan blir alltså: ja sexuella övergrepp måste förstås som ett samhälleligt misslyckande!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng