ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för januari 2018

söndag 21 januari

Inlägg 56: Samhälleligt sönderfall

 

Vad innebär samhälleligt sönderfall?

Samhällen som sönderfaller gör att människan inte kan leva ett drägligt liv. Ett "drägligt" liv är, som vi förstår, ett relativt begrepp men vi kan nog ändå vara överens om att begreppet handlar om att människan ska kunna leva i sitt samhälle med en välfärd som ändå täcker dom grundläggande behoven. Och när då dessa grundläggande välfärdsbehov försvinner eller saknas så uppstår naturligtvis

negativa återverkningar på oss själva och våra samhällen. Det uppstår ett samhälleligt sönderfall!

 

Kan man utifrån denna definition påstå att ett samhälleligt sönderfall pågår runt om i våra samhällen och även i vårt eget samhälle?

Ja jag menar att ett samhälleligt sönderfall pågår just nu och att detta sönderfall pågår globalt, alltså överallt. Dessutom menar jag att sönderfallet tilltar i omfattning och att det därför med nödvändighet kommer att leda till kollaps. Sönderfallet går således inte att hejda inom rådande marknadsekonomiska villkor.

 

Ojämlikheten kommer långsiktigt att öka; urbaniseringen fortsätter vilket då medför en allt ökande avfolkning av landsbygden; "välfärden" kommer att försvinna från allt större grupper av människor; detta resulterar i utslagning av människor och framkallar därmed ökande brottslighet och fattigdom; ett ökande våld såväl inom som mellan samhällen blir följdverkningar.

Det samhälleliga sönderfallet är och blir en realitet som vi har att förhålla oss till.

 

I allmänhet så betraktar vi inte vårt samhälle som sönderfallande utan vi ser istället vårt samhälle som ett av de mest "välmående" samhällen i världen. Vi brukar just berömma vårt samhälle för detta. Men det säger snarare att övriga samhällen lider av större sönderfall än vårt eget och det säger också att vi betraktar den rådande strukturen som normativ. Alltså att vi lever i normativa samhällen trots att våra samhällen sönderfaller. Ojämlikheten betraktar vi alltså som normativ. Strukturen som delar upp oss i fattiga och rika ser vi som självklar.

Det är bara det att denna ojämlikhet kommer fortsätta och dessutom tillta i omfattning vilket leder till att den ökande ojämlikheten likaså kommer att bli betraktad som normativ, fram till den punkt där sönderfallet tar "tag" i oss alla, inom vårt eget "välmående" samhälle.

 

Ett sönderfallande samhälle går också att inse utifrån vetskapen om att den rådande samhälleliga strukturen har blivit uppbyggd på orättvisa och därmed ojämlika grunder. Är vi medvetna om att vår samhälleliga uppbyggnad har skett utifrån ojämlika förutsättningar historiskt sett, då måste ett sönderfall bli den "naturliga" följden av denna historiskt sett ojämlika verklighet.

Med andra ord skulle man kunna säga: att strukturellt uppbyggd ojämlikhet omöjligen kan leda fram till samhällelig jämlikhet när denna strukturella ojämlikhet får fortsätta att existera, så som den ser ut idag.

 

Alltså kan inte jämlikhet mellan oss människor bli verklighet när vi fortsatt har en samhällelig struktur som bygger på nödvändigheten av ojämlikhet. Det samhälleliga sönderfallet är därmed oundvikligt!

Vilket då blir svaret på frågan om "innebörden av samhälleligt sönderfall".

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 11 januari

Inlägg 55: Vänstern, igen!

 

Vi som kallar oss vänster, hur ska vi nu agera under rådande valår? Kan vi börja med att undersöka hur vi ställer oss till vår kapitalistiska marknadsekonomi? Eller betraktar vi denna fråga som en icke fråga? Är det inte problematiseringen kring vår rådande marknadsekonomi som är den helt grundläggande frågeställningen? Den frågeställning som ligger till grund för hur resten av samhället mår! Och som sagt, var står vänstern i den här frågan?

 

Inser vi att vår rådande marknadsekonomi förutsätter ojämlikhet och att den dessutom bygger på en odemokratisk struktur? Eftersom alla människor, i stort sett, hävdar att dom är för jämlikhet och demokrati så hur går det då ihop med att vår marknadsekonomi inte kan förverkliga vare sig jämlikhet eller demokrati? När vi i vänstern förespråkar jämlikhet och jämställdhet, vilket vi ju gör, hur kan detta då göras möjligt i ett system som förutsätter motsatta värderingar? Förstår vi då att dessa krav omöjliggörs under rådande system?

 

Kan vänstern som parti vara med och ta ansvar för en politik som bygger på att vårt rådande ekonomiska system är det system som även ska gälla i framtiden, enligt etablissemanget? Hur går en sådan politik ihop med att framtidsscenariot visar att systemet sönderfaller? Eller kan det rentav vara så att vänstern som parti verkligen menar att vår kapitalistiska marknadsekonomi likaså är den ekonomi som även, som sagt, ska gälla i framtiden?

Många frågor som kräver svar!

 

Varför lyfter inte vänstern i opinionsundersökningar? När ojämlikheten tilltar så borde det ju vara så att det parti som säger sig stå närmast "jämlikhetsvisionen" borde kunna få ett ökat stöd i opinionen. Men tydligen är det inte så. Vad beror då detta på? Kan svaret sökas i den politik som vänstern bedriver? Ja så måste det naturligtvis vara och vad är det i denna politik som gör att inte partiet "lyfter"?

 

För att gå rakt på sak så menar jag att vänstern inte klarar av att förmedla ut orsakssammanhangen till varför våra samhällen sönderfaller och utifrån detta faktum dra rätta slutsatser av hur en "riktig" politik ska bedrivas! Då måste man självfallet fråga sig vad som menas med en "riktig" politik?

 

I sönderfallande samhällen - det är ju inte enbart i vårt eget samhälle som sönderfallet pågår utan det sker ju globalt, över hela världen - så måste naturligtvis vänstern gå i opposition mot den rådande maktpolitiken. Men eftersom maktpolitikens prioriteringar av "naturliga" skäl sammanfaller med det rådande ekonomiska systemets prioriteringar så ska därför vänstern inte ge sig in i förhandlingar tillsammans med den regerande politiken - maktpolitiken ser ju som sin i praktiken främsta uppgift att förvalta den rådande marknadsekonomin - vilket ofrånkomligen leder till ett kompromissande från vänstern och därmed avsteg från en "riktig" politik. Agerar vänstern på detta vis så görs den också ansvarig för de tagna besluten. Eller hur? Därmed blir ju vänstern i praktiken ansvarig för en ökande ojämlikhet. Ett sådant parti antar en liknande form som övriga partier och döms därefter.

Att konsekvent vara i opposition och aldrig "dagtinga" med övertygelsen att samhällets sönderfall beror på vår kapitalistiska marknadsekonomi måste vara vänsterns politik såväl i lokala beslut, kommun och landsting, som i riksdagens beslutsfattande.

 

När budgeten inte sägs räcka till i såväl kommuner som landsting och i statskassan då tas de politiska besluten utifrån denna verklighet vilket oftast medför indragningar i välfärden, med allt vad det innebär. I dessa beslutsprocesser ingår idag, som vi vet, även vänstern som ju har att förhålla sig till denna "verklighet". Men här måste vi komma ihåg att denna "verklighet" är baserad på offentliga intäkter som ju är helt underställda vår kapitalistiska marknadsekonomi vilket ju då innebär att när marknaden sönderfaller, vilket är fallet, så drabbas därmed de offentliga intäkterna. Alltså drabbas välfärden av marknadens kriser. Denna verklighet måste vänstern lyfta och därför heller aldrig ingå i kompromissande förhandlingar som medför nedskärningar i välfärden vilket i stort sett alltid, under rådande ekonomiska villkor, blir den "naturliga" följden på grund av kapitalismens tilltagande kriser.

 

Samma sak gäller naturligtvis "institutioner" som EU. I praktiken är EU en politisk maktbas som för den rådande marknadsekonomins ärenden. Och med den allt mer krisartade ekonomiska utvecklingen så går även EU samma öde till mötes.

I denna "institutions" sönderfall skall naturligtvis inte vänstern ingå. Genom att ingå i "institutioner" som arbetar för ett ekonomiskt system som bygger på ojämlikhet och är odemokratiskt så görs man också ansvarig för en sådan politik.

Att prata jämlikhet och jämställdhet samt demokrati är en sak men att i praktiken genomföra den är en annan sak! Vänstern måste alltså stå upp för en demokratisk marknadsekonomi, med allt vad det innebär, som den enda lösningen för vår sönderfallande struktur!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 3 januari

Inlägg 54: "Jaga" pengarna

 

Vi alla "jagar" pengarna på marknaden! Detta mitt påstående behöver förklaras mer än vad som är gjort tidigare, har jag förstått. Ska försöka ge mig på en begriplig förklaring.

 

För att kunna överleva i vår rådande ekonomi så måste vi, på något sätt, få in pengar i vars och ens egen "kassa". Lyckas vi inte med detta då kan vi inte skaffa oss alla de konsumtionsvaror och livsmedel som är nödvändiga för vårt uppehälle.

Hur går vi då tillväga för att införskaffa de nödvändiga pengarna som i sin tur ska ge oss tillgång till att möjliggöra konsumtionen?

Det finns många sätt att komma över pengar i vår marknadsekonomi - från det vi benämner som "lagligt" till det vi benämner "olagligt" -  och det vanligaste sättet är, som vi vet, att kunna arbeta åt ett företag som betalar oss för det arbete som vi utför. Vilket ju är det "lagliga" sättet att "jaga" pengarna, på marknaden.

Om du nu inte får möjligheten att kunna "ta" ett arbete så kanske samhället som du lever i har möjligheten att ge dig någon form av bidrag/ekonomisk hjälp så att du kanske hjälpligt kan överleva - alltså ytterligare ett sätt att "jaga" pengarna. 

Men som vi vet så är det långt ifrån alla samhällen som kan ge dessa nödtorftiga bidrag. Lever du i dessa sistnämnda samhällen blir den fortsatta "jakten" på pengar än mer intensiv än om du skulle ha levt i vad vi idag benämner välfärdssamhällen.

 

Men "jakten" på pengar gäller inte bara för människor som kämpar mest för att kunna överleva till morgondagen, "jakten" är på sätt och vis lika intensiv även för de människor som har det "gott ställt". Eftersom vår marknadsekonomi är uppbyggd utifrån kravet på ekonomisk konkurrens - också det primärt en "jakt" för att kunna överleva - så gäller det även för kapitalets ägare att slå sig fram på marknaden. Denna ekonomiska konkurrens skapar alltså med nödvändighet både vinnare och förlorare och detta leder som vi förstår till att dom stora förlorarna i denna samhälleliga struktur blir ju då de människor som finns på botten av den ekonomiska pyramiden. Ingen nyhet, eller hur?

I och med denna strukturella uppbyggnad så krävs det därför att alla vi människor blir tvungna att "jaga" pengarna på marknaden. Alltså såväl företag som enskilda individer, ekonomiskt starka som ekonomiskt svaga.

 

Inser vi varför fackföreningar finns? Jo dom finns därför att människor organiserar sig för att som grupp göra sig så starka som möjligt gentemot kapitalets prioriteringar - vilka går ut på att få till så stora förräntningar som det bara går, på investerat kapital.

När kapitalet är uppbyggt utifrån förutsättningen att konkurrera/"jaga" sig till så stor vinst som möjligt då måste arbetssäljarna agera på liknande sätt, det vill säga försöka få till stånd en dräglig löneersättning för sitt arbete. Facket är därmed tvunget att "jaga" pengarna eftersom vi lever i denna vår kapitalistiska marknadsekonomi.

 

Men att inte ifrågasätta den här strukturen mellan arbetsköpare och arbetssäljare utan att hela tiden utgå ifrån att det är så här vårt samhälle ska se ut - arbetsköpare äger samhällets ekonomiska förhållanden och arbetssäljarna godtar denna ordning - är naturligtvis en helt felaktig analys av hur ett samhälle ska se ut.

Att denna strukturella verklighet är förödande för våra samhälleliga resurser är ju utom allt tvivel. Eller finns det någon som tvivlar på saken?

 

Jag vill förklara det hela så här: människans produktivitet har numera blivit så effektiv att hon kan producera per dag långt mer än vad hon måste konsumera per dag, för att kunna leva ett drägligt liv. Denna produktivitetsökning skulle kunna användas på ett helt annat sätt än vad som är fallet idag.

Om alla arbetskapabla människor i samhället kunde arbeta så skulle ju detta medföra att den samhälleliga välfärden kunde prioriteras på ett helt annat sätt än som vore möjligt i vårt nuvarande ekonomiska system. Men för att detta ska bli möjligt så krävs ett samhälleligt ägande av kapitalet. Vilket inte borde vara svårt att förstå. "Jakten" på pengar blir därmed inget krav för att kunna överleva. Förstår vi denna slutsats?

Jo all den produktivitetsökning som vi alla skapar ger ökande ekonomiska värden och dessa värden tillfaller då samhället eftersom kapitalet inte längre kan ägas privat.

 

Att som idag vara tvungen att "jaga" pengarna betyder att människan i sig blir "stämplad" som en belastning i en kapitalistisk marknadsekonomi. Hur förklaras då detta påstående?

Jo eftersom kapitalet är privatägt så anställs/köps människors arbetstid utifrån kapitalets behov av arbetskraft, vilket innebär att företag anställer människor när det föreligger ett behov att möta upp den globala konkurrens som råder på marknaden. 

Detta innebär att inte alla samhällets arbetsföra människor kan "köpas". Företagens arbetskraftsbehov pendlar, som vi vet, fram och tillbaka beroende av hur konjunkturen ser ut för tillfället. Alltså kommer ett stort antal människor att hamna vid sidan av arbetsmarknaden och denna grupp av människor kommer över tid att öka i antal, vilket vi känner till. Det uppstår på det här viset ett ständigt ökande tillskott av arbetssökande när vi betraktar detta över tid.

 

Hur ska då denna ständigt ökande massa av arbetssökande kunna försörja sig? Om nu inte samhället klarar av att hjälpa dessa människor då är det ju upp till dessa att försöka fixa sin försörjning på egen hand. Alltså blir människorna som står vid sidan om arbetsmarknaden en belastning för samhället i vår marknadsekonomi - utgiftssidan för samhället ökar samtidigt som intäktssidan alltmer tillfaller kapitalets ägare.

Med andra ord kan vi säga att samhället går minus i allt högre takt när alltfler hamnar utanför arbetsmarknaden. Och kom ihåg att globalt sett så ökar den här belastningen för alla våra samhällen. Av detta faktum uppstår, bland annat, allt ökande flyktingströmmar.

 

Att "jaga" pengar kommer därför att bli än vanligare i framtiden i takt med att vårt rådande ekonomiska system sönderfaller.

Som vi efter hand bör inse så kan därför inte denna destruktiva "jakt" fortsätta i det oändliga. Att den bryter ner oss, ser vi redan, och att den bryter sönder vår samhälleliga struktur bör vi också kunna se. Frågan är väl snarare hur långt sönderfallet kan gå?

 

Och som sagt iaktta den här problematiken ur ett globalt perspektiv, inte enbart som vårt eget "välfärdssamhälleliga" problem!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng