Vad är det vi konsumerar egentligen? Kanske en dum fråga, men låt oss försöka utveckla den här "dumma" frågeställningen.

Javisst vi konsumerar naturligtvis varor och tjänster och hur tillkommer då dessa varor och tjänster? Dom tillkommer självklart genom mänskligt arbete. För utan mänskligt arbete så skapas heller inga varor och tjänster.

Men kan vi då inte leva våra liv utan att det skapas varor och tjänster? Kan vi inte, som djuren, sköta oss själva och därigenom ordna med allt, upp till var och en, så att vi kan leva drägliga liv?

Nej, för att kunna leva drägliga liv så är vi beroende av varandra för att uppnå en dräglig tillvaro. Vi är ju dessutom "flockdjur" som kräver gemenskap och socialt umgänge för att kunna må bra. Av detta följer att vi kan skapa drägliga liv genom att vi alla kan bidra till denna målsättning, om drägligt liv, med arbetsinsatser. Olika arbetsinsatser i samhället leder till utvecklandet av varor och tjänster som alltså är nödvändiga för det drägliga livet.

Vi kan därför säga att varor och tjänster i grund och botten handlar om arbetsinsatser. Varor och tjänster som konsumeras kan likaväl benämnas som att vi konsumerar olika slag av arbetsinsatser.

Kan man utifrån den här definitionen ställa frågan om vi kan ha ett samhälle utan konsumtion? Klart vi kan ställa en sådan fråga, men nej eftersom vi är sociala individer med en gemensam målsättning om ett drägligt liv i vårt samhälle så gör detta oss beroende av varann och våra olika arbetsinsatser. Med våra arbetsinsatser skapar vi varor och tjänster. Vi skapar värden, kapitalvärden och vi konsumerar varandras arbetsinsatser.

Allt detta skapar en samhällelig välfärd vilket innebär att samhället måste prioritera att vi alla som entreprenörer i samhället ges möjligheter att, på bästa sätt, få olika former av stöd, såväl ekonomiskt som socialt,  för att kunna utveckla våra visioner. Garanten för denna process kan enbart samhället stå för. I gengäld får samhället tillbaka kapitalvärden som vi alla genom våra arbetsinsatser skapar. På det här viset, för övrigt det enda rättvisa och jämlika, måste vårt samhälle ha en ekonomisk struktur som likaledes är uppbygd efter samma normer, alltså rättvisa och jämlikhet. 

Hur påverkas då konsumtionen av en sådan marknadsekonomisk förändring - en demokratisk marknadsekonomi?

Jo vi kommer att konsumera varor och tjänster som vårt eget samhälle producerar. Produktionen kommer att förändras från att vara global till att bli lokal. Export och import av varor kommer det inte finnas något betydande behov av. 

Tänk vilken enorm förändring detta skulle innebära för distributionen av varor, fram och tillbaka, kors och tvärs, över världen.

Då frågar sig någon: hur är detta möjligt när världen ser ut som den gör idag?

Allt handlar om ägarfrågan av kapitalet eller som vi definierade ovan: om ägarfrågan av våra arbetsinsatser. Därför är det skäl att anta att vår rådande marknadsekonomi kommer att sönderfalla långt djupare än vad vi ser idag innan det görs möjligt med en genomgripande förändring.

I och med att vi själva, samhället, ansvarar och äger vårt arbete så försvinner kapitalismens nödvändighet av konkurrens - kapitalöverskottet som ju bildas genom våra arbetsinsatser går tillbaks till samhället, alltså vi själva - och därmed försvinner prioriteringen av kapitalförräntningen. Kapitalförräntning kan bara existera i samhällen där själva kapitalet är privatägt. Med andra ord i vår nuvarande kapitalistiska marknadsekonomi.

Är denna förklaring svår att förstå?

Antagligen - blir nog svaret från många. Men tänk efter, vad händer ytterligare med en sådan marknadsekonomisk jämlikhetsförändring: jo när kapitalägandet övergår i allas ansvar och ägande - samhälleligt ägande - så upphör den globaliserande drivkraften av ekonomin och likaså kapitalkoncentrationen som ju orsakas av det ständiga behovet av ekonomisk tillväxt. Denna kapitalägandeförändring som måste genomföras framöver kan bara ske genom ett diametralt motsatt marknadsekonomiskt system - ett demokratiskt. Och det måste genomföras överallt, runt om i våra samhällen, inte bara i enstaka samhällen.

Frågan är väl närmast hur långt vår rådande marknadsekonomi tillåts falla innan den nödvändiga förändringen kan ta sin början?

Angående frågan om konsumtionen då: jo vi måste konsumera "arbetsinsatser" med den skillnaden att dessa varor och tjänster produceras lokalt och därmed kommer att innehålla en högre kvalitet och vara ekologiskt hållbart. Andra alternativ - som exempelvis dagens konsumtion och produktion - är dömda att gå under.

"Vad gör vi då med den privata företagsamheten? Det är väl det privata näringslivet som skapar jobben?"

Jo men så är det. I huvudsak så är det det privata näringslivet som skapar jobben.

Men vad vi måste förstå det är att vi ska skilja på privat kapitalägande och privat företagsamhet. Eftersom frågorna om den privata företagsamheten ständigt kommer på tal i samband med kritiken mot den kapitalistiska marknadsekonomin så måste vi självfallet återkomma, gång på gång, till förklaringarna om varför privat företagsamhet - till skillnad mot privat kapitalägande - är helt grundläggande för ett samhälles utveckling.

Men när denna privata företagsamhet ingår samförstånd - eller rättare sagt saknar annat val - med den kapitalistiska marknadsekonomin då stryps företagsamheten på sin kreativitet.

I stället för att entreprenörer ska få möjligheten att blomstra med sina idéer så hamnar de, allt som oftast, i gapet på den spekulativa finansmarknaden och det slutar med att företagandet i praktiken tvingas att underordna sig det privatägda kapitalets prioriteringar.

Den privata företagsamheten måste tvärt om breda ut sig och komma ifrån sin beroendeställning till det privatägda kapitalet. Vilket alltså inte är möjligt i en kapitalistisk marknadsekonomi.

Och som sagt, ett samhälles utveckling hänger på hur vi människor vill att samhället ska formas. Entreprenörer med visioner om hur välfärden, med allt vad det innebär, ska byggas behöver naturligtvis kapital för att kunna förverkliga sina idéer och detta kapital måste förvaltas av samhället, för att kunna komma entreprenörer till del på ett säkert och rättvist sätt.

Här kan det inte bli fråga om att låna ut kapital till ränta. Räntans uppgift är ju att skapa vinster åt långivaren vilket i praktiken innebär att låntagaren måste underordna sig långivarens prioriteringar på kapitalets ständiga strävan efter värdeökning.

Räntan är likaledes ett spekulativt sätt att åstadkomma en värdeökning. Därigenom blir det privatägda kapitalets värdeökning det väsentliga som går före allt annat, inklusive samhällets välfärdsintressen. Denna ordning leder till allt det destruktiva som vår rådande marknadsekonomi nu för med sig. I form av en ständigt "inneboende" strävan efter ekonomisk tillväxt genom konkurrensens nödvändighet, som i sin tur ger ökande globalisering och kapitalkoncentration, vilket då leder till allt större 

 ojämlikhet.

Så man måste särskilja företagande från kapitalägande. Dessa två "delar" i en nödvändig framtida demokratisk marknadsekonomi får också då helt andra prioriteringar.

Men eftersom vi nu lever i en kapitalistisk marknadsekonomi så innebär detta att just det privatägda kapitalet är den grundläggande "drivkraften" i våra samhällen vilket då medför att det egna företagandet underställs och blir helt beroende av kapitalismens villkor.

Och vad dessa villkor handlar om bör vi nu kanske kunna inse, eller?

Att vi idag förknippar eget företagande med en "nödvändig" kapitalistisk marknadsekonomi beror helt enkelt på att det egna företagandet har gjorts helt beroende av det privatägda finansiella systemet. Det har blivit, så att säga, vårt "normativa" sätt att förknippa företagande med kapitalägande. Entreprenörer måste ju få tillgång till pengar för att kunna förverkliga sina visioner och var finns då dessa pengar? Jo dessa pengar finns hos det privatägda finansiella systemet och för att kunna få låna dessa pengar så måste entreprenören underkasta sig de "inneboende" regler som systemet själv har skapat vilket därmed entreprenören har att förhålla sig till.

Inser vi vad dessa "inneboende" regler betyder?

Som vi sedan tidigare har redogjort för men som ständigt behöver återupprepas så betyder dessa "inneboende" regler kortfattat så här: den kapitalistiska marknadsekonomin prioriterar förräntningen på kapitalets investeringar. Allt annat kommer i andra hand vilket då också gäller samhällets välfärd - det ligger så att säga inte i kapitalismens sak.

Dessa "inneboende" regler har då företagandet att förhålla sig till vilket alltså innebär konkurrens på marknaden som "tvingar" företagandet att hela tiden växa och effektivisera sig, med allt vad det innebär, vilket för med sig att i stort sett all företagsamhet globaliseras och slår därigenom undan "benen" för lokalt företagande överallt och särskilt i samhällen i den så kallade tredje världen.

En sådan fortsatt utveckling kan därmed omöjligen fortgå.

Vad blir då svaret på de två frågorna som ställdes i början?

Jo jobb skapas genom företagande. Och kapitalvärden skapas endast genom mänskligt arbete. Uträttas inget arbete så kan heller inga kapitalvärden skapas. Svårare än så är det inte.

Vi måste förstå att pengar i sig skapar inga kapitalvärden. Men eftersom kapitalvärden är lika med en viss mängd arbetsinsatser så är detta detsamma som att kapitalets ägare förfogar över en viss mängd arbetsinsatser som åtgår för att skapa dessa kapitalvärden.

Kan vi av detta förstå att kapitalvärden/arbeten i praktiken stjäls, och sedan tillfaller privata kapitalägare? Dessa värden används sedan privat, med ett enda för ögonen: att förränta sig, vilket då sker på det mänskliga arbetets bekostnad. 

Eget företagande är grunden för att bygga välfärdssamhällen och för att genomföra denna grund så är det samhällets uppgift att stötta eget företagande vilket bara kan genomföras när samhället har det fulla ansvaret över kapitalägandet!