Penningpolitik utifrån det rådande etablerade resonemanget handlar om att finna en "balans" mellan samhället och vår kapitalistiska marknadsekonomi. Penningpolitiken bör alltså utformas, enligt rådande normer, på ett sådant sätt att ekonomiska konflikter minimeras, så långt det går.

Denna utformning låter ju naturligtvis helt förnuftig, men kom ihåg att det handlar om att förvalta den rådande marknadsekonomin, så bra det nu går utifrån den verklighet som vi alla lever i. Och här har vi tidigare konstaterat att den rådande marknadsekonomin inte kommer att kunna klara "leveransen" av välfärd och ekologisk hållbarhet, i synnerhet inte då vi betraktar världen globalt vilket vi måste göra.

Vi hör nu så kallade ekonomiska "experter" som varnar för vad som kommer att hända när vår rådande högkonjunktur snart kommer att ge vika för den annalkande lågkonjunkturen. Dessa "experter" pekar på det faktum att vi nu har en negativ styrränta i högkonjunktur och menar därför att räntan måste sänkas ytterligare - vilket ju är den rådande ordningen - när konjunkturen vänder nedåt. 

Vi får då en minusränta som än mer resulterar i att pengar på banken är rena förlustaffären. Detta kommer då att resultera i att vi alla vill tömma våra bankkonton mot kontanter. Det lönar sig alltså bättre att ha pengarna under kudden än att ha dom i banken.

Vad skapar denna effekt då för återverkningar? Jo det finansiella systemet kommer att sakna likvida medel och därmed uppstår en finansiell kris. Självklart så smittar denna kris av sig på övriga samhället. Kreditgivningen kommer, mer eller mindre, att kollapsa!

Det är bland annat dessa följdverkningar som en stor del av rådande ekonomiska "expertis" varnar för. Penningpolitiken kommer, så att säga, att milt sagt råka ut för obalans.

Kan då det rådande penningpolitiska agerandet stabilisera denna framtida utveckling? Nej den kan inte det.

Eftersom vi redan nu har en minusränta i det vi benämner högkonjunktur så har därmed det penningpolitiska utrymmet för ytterligare stimulering av ekonomin - i en kommande lågkonjunktur - i princip försvunnit. Alltså får detta till följd att investeringar i "produktiv" verksamhet avstannar och istället väljer kapitalets ägare att investera i improduktiva verksamheter, som spekulation med allt vad det innebär.

Vad drar vi för slutsatser av denna alltmer svårbemästrade penningpolitik? Jo vår destruktiva marknadsekonomi kommer att gå in i än värre kriser framöver och då i synnerhet när lågkonjunkturer tar vid. Penningpolitiken förlorar därmed inflytande över hur kapitalet bör agera.

Den vidare utvecklingen innebär då att kapitalet kommer att fjärma sig från penningpolitiska intressen för att istället fokusera på det som kapitalägande handlar om, nämligen att prioritera kapitalförräntningen.