Det är någonting i den så kallade "vänsterns" analys av vårt samhälle som inte stämmer. Om vi börjar med frågan varför "vänstern" inte lyckas med att stärka sin position, när nu samhället faller sönder på ett allt märkbarare sätt?

Jag noterar att så kallad "vänstermedia" inte förmår och då inte heller kan kommunicera ut de grundläggande orsakssammanhangen till varför samhället faller sönder. "Vänstermedia" beskriver i vanlig ordning hur samhället med alla dess "sektorer" splittras upp och leder till ökande ojämlikhet - vilket naturligtvis är viktigt i sig - men att därifrån kunna dra slutsatser om de orsakssammanhang som drar isär våra samhällen låter sig inte göras.

Är det så att den etablerade "vänstern" likt den så kallade "arbetarrörelsens" elitskikt inte kan tänka sig ett samhälle som utgår från helt andra ägarstrukturer än dagens rådande system? I denna etablerade "vänster" inräknas även så kallad "vänstermedia".

Hur kan denna avsaknad av analys ha fått fotfäste i vår så kallade "vänster"? Kan det bero på att den etablerade "vänstern" liksom tidigare socialdemokratin nu blivit så "insyltad" i vår kapitalistiska marknadsekonomi att den helt enkelt har "köpt" den rådande strukturen?

Det måste nog vara på det viset, utgår jag ifrån. Och vad grundar jag då detta på? Jo den etablerade "vänstern" intar samma "samhällsansvar" som övriga partier i riksdag, kommuner och landsting. Man har därmed åtagit sig ansvaret för att vara med och ta beslut om hur samhället ska skötas. Och kom ihåg här att detta innebär att den etablerade "vänstern" i princip har godkänt den rådande ordningen som gäller för strukturen. Alltså en struktur som är uppbyggd utifrån ojämlikhet; ojämställdhet och orättvisa. Där den rådande marknadsekonomin saknar demokratiska beslutsprocesser och där kapitalägandet är helt underställt privata intressen. I denna "miljö" agerar alltså den etablerade "vänstern", som vilket annat parti.

Det säger sig självt att en sådan politik innebär att "vänstern" har förlorat sig i den rådande samhällsordning som nu gäller och att man därigenom saknar förmågan att ta initiativet till grundläggande förändringar av samhällsstrukturen. "Vänstern" kommer därmed att agera "åskådare" till de rörelser som aktivt kommer att ta tag i de nödvändiga strukturella förändringar som krävs.

Man har misslyckats med att "fånga" upp det allmänna missnöje som mer och mer breder ut sig mot samhällets succesiva nedmontering av välfärden, vilket då i stället resulterar i att människor vänder sig till populistiska partier som presenterar "lösningar" som saknar all saklig grund.

Denna deprimerande politiska utveckling har "vänstern" ett stort ansvar i eftersom man är oförmögen att göra en saklig analys av samhällsutvecklingen och sedan dra rätt slutsatser av hur agerandet måste bli.

I det här sammanhanget måste det åter påminnas om att vår kapitalistiska marknadsekonomi går mot allt värre kriser och att denna utveckling ligger, så att säga, inbyggd i själva den rådande strukturen. Att i detta läge sträva efter att ta ett politiskt ansvar över en rådande samhällsstruktur som är dömd att misslyckas leder naturligtvis till att den etablerade politiken mister sin trovärdighet eftersom det är en maktpolitisk omöjlighet att förhindra det pågående sönderfallet inom vår rådande marknadsekonomi. I denna maktpolitiska omöjlighet agerar alltså den etablerade "vänstern".

"Vänsterns" viktigaste uppgift är därför att agera i opposition men framför allt fokusera på arbetet att bygga rörelser som kräver en nödvändig systemförändring av vår rådande kapitalistiska marknadsekonomi.