ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för augusti 2018

söndag 19 augusti

Frågor och svar: 5

 

"Högerpopulistiska partier vinner alltmer röster överallt. Varför blir det så?"

 

När samhällen inte klarar av att upprätthålla den normgivande så kallade välfärden då reagerar naturligtvis vi människor på denna nedbrytande process i samhället. Rådande etablerade partier får ta stryk för detta sönderfall av välfärden och vi söker självklart förklaringar till detta sönderfall.

Då nya oetablerade partier dyker upp och ger sin syn på problematiken, som i huvudsak går ut på att kritisera den etablerade politiken och egentligen hela etablissemanget med dess institutioner, så kan denna kritik få ett omfattande stöd bland oss alla.

 

Att välfärden sönderfaller det upplever vi, men vi inser inte fullt ut vad detta sönderfall kommer sig av. Vi riktar vår kritik mot den etablerade politiken som ju tar, i många fall, avgörande beslut för den samhälleliga välfärden. Exempelvis nedläggningar av skolor på mindre orter; minskning av vårdinrättningar; över huvud taget kraftigt minskade resurser till välfärden i stort.

 

När politiska beslut leder till sådana här åtgärder då inser vi alla att någonting har gått snett, med samhällsbygget. Vi utkräver ansvar för den här sortens politiska beslut och vi vänder vår ilska mot hela etablissemanget.

I detta folkliga missnöje över rådande förhållanden i samhället så växer sig så kallade missnöjespartier fram. Om inte etablerade partier kan förklara orsakssambanden till välfärdens sönderfall då vänder vi oss självfallet till dessa partier, som påstår sig ha svaren på problemen.

 

Att dessa så kallade högerpopulistiska partier inte heller kan förklare orsakssambanden är en annan historia.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 10 augusti

Frågor och svar: 4

 

"Skolan beskrivs ju som en institution i fritt fall. Går det att få skolan på fötter igen?"

 

Nej det kommer inte att gå! Detta blir det direkta korta svaret på frågan, men svaret måste självfallet utvecklas.

 

Skolan är en fundamental "byggsten" i vårt och alla andra samhällen. "Vård, skola och omsorg" heter det ju och skolan lider av "fritt fall" som övriga "välfärdsinstitutioner". Varför är det så? Är det slumpen som har ställt till det på detta vis eller finns det någon logisk förklaring på eländet?

 

Ja det finns en logisk förklaring på den här problematiken. Den offentliga finansieringen av "välfärden" räcker inte till. I denna otillräcklighet ingår resursbrist som gör att det saknas personal vilket då leder till att arbetsbelastningen för personalen ökar hela tiden. Vi får en "vård, skola och omsorg" som inte klarar av att leva upp till det vi benämner samhällelig välfärd.

Detta är ingen nyhet för oss. Vi har sett det här scenariot nu i ett antal år. Således ingen nyhet. Skolan är som sagt inget undantag. Men vad är det då i grunden som orsakar den här destruktiva samhällsutvecklingen?

 

Jo i och med att vi har en kapitalistisk marknadsekonomi som ju är den enskilt mest påverkbara "sektorn" i våra samhällsliv så kommer samhället totalt sett att förhålla sig till den rådande marknadsekonomin, på det sätt som marknadsekonomin nu fungerar. Om marknadsekonomin kräver ekonomisk tillväxt för att kunna fungera då anpassar sig hela samhället efter detta krav. Eftersom den rådande marknadsekonomins krav inte kan förverkligas på ett realt sätt - tillväxten kan alltså inte ske med allt mer produktiv verksamhet, utan i stället sker en konstlad tillväxt med hjälp av i huvudsak krediter där ett skuldberg byggs upp i samhället. Den rådande marknadsekonomin kan således fortsätta "tack vare" att vi människor i samhället skuldsätter oss än mer. Konsumtionskravet skruvas upp hela tiden med hjälp av systemets inneboende krav på ekonomisk tillväxt.

 

Som sagt, även skolan inkluderas i den här samhälleliga jakten på ekonomisk tillväxt. I denna jakt så ingår allt större offentlig finansiering av marknadsekonomin, som vi vet inkluderar även skolan. När denna offentliga finansiering allt som oftast inte räcker till då "löses" detta med nedläggning av skolor; högre arbetsbelastning på lärare; dåliga löner; för stora klasser; sämre undervisning. Allt detta och mer därtill leder till att barn och ungdom inte får möjlighet att lära sig det man har rätt att förvänta sig i det vi kallar "välfärdssamhället".

Skolan liksom all annan "välfärdsverksamhet" dras med i den rådande marknadsekonomins inneboende krav och kan därför inte förhålla sig som en "neutral" institution i samhället. Skolan formas, som all annan verksamhet, av vår globala kapitalistiska marknadsekonomi. Den hamnar mer och mer i "klorna" på det privatägda kapitalets prioriteringar, nämligen förräntningen på investerat kapital.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 2 augusti

Frågor och svar: 3

 

"Varför har migrationsfrågan blivit valets huvudfråga?"

 

Alla frågor som handlar om offentliga utgifter får den högsta prioritet bland våra etablerade politiska partier. Och när nu "migrationsfrågan", sedan några år, blivit både en ekonomisk och moralisk fråga, för den etablerade politiken, då görs denna "fråga" till valets "huvudfråga".

Det är alltså först och främst en ekonomisk fråga och inte en moralisk fråga av den enkla anledningen att i vår rådande ekonomi så handlar det om att ekonomiska intäkter ska kunna investeras i "produktiva verksamheter", som i sin tur kan generera någon form av förräntning. Att investera i människor som befinner sig på flykt och därmed behöver all den hjälp som nöden kräver kostar pengar, mycket pengar. Så det är utifrån den här faktiska verkligheten vi har att förhålla oss till, i dagens etablerade politiska debatter.

 

Men "migrationsfrågan" har ju sina orsakssammanhang som allting annat i vår sammhälleliga uppbyggnad. "Migrationsfrågan" måste förstås i ett sammanhang där vår globala sammhälleliga uppbyggnad inte fungerar och därför innehåller så grava strukturella "fel" att människor tvingas fly från sina egna samhällen.

När vi alla, över hela världen, lever i ett system där det privata kapitalägandet avgör hur ditt liv kommer att utformas så skapar detta strukturella "ramverk" både vinnare och förlorare. I denna ekonomiska konkurrens mellan människor uppstår självklart konflikter och genom den alltmer hårdare konkurrensen så leder dessa konflikter till våldsamheter.

Vår marknadsekonomis tilltagande kriser avspeglar sig i våldsammare motsättningar mellan människor och dessa motsättningar utspelar sig, som vi ser, i samhällen där det sociala "skyddet" i princip saknas. Det handlar om att komma "först till kvarn", om ni förstår hur jag menar.

 

I detta vårt globala ekonomiska system, kapitalismen, så kan därför ingen lösning möjliggöras när det gäller "migrationsfrågan". Själva systemet är ju uppbyggt utifrån prioriteringen att var och en får "kriga" på sitt sätt för att kunna överleva. Och denna ohållbara strukturella konstruktion kan inte, vilket säger sig självt, skapa samhällen där "migrationsfrågan" finner en lösning.

Våra etablerade politiska partier förmår inte dra denna analys, i och med att de inte kan förstå kapitalismens strukturella ohållbarhet. När nu denna ohållbarhet kommer att visa sig än tydligare framöver så innebär detta att "migrationsfrågan" tar allt större plats i våra politikers debatter och därmed i våra samhälleliga beslutsprocesser. Vilket då leder till, som vi kanske förstår, att "klimatet" för människor som flyr från krig och elände bara blir ännu hårdare. Gränser stängs vilket gör det svårare för flyktingar att finna en "fristad".

 

Våra etablerade politiska partier ser att "migrationsfrågan" tar allt större ekonomisk plats - vilket som sagt är det stora skälet till att "frågan" är valets stora debattämne - så av denna anledning tar partierna fram diverse förslag på hur "frågan" ska kunna "lösas". En begränsad invandring ses som, i stort sett, den enda möjliga "lösningen" på "frågan". Och i den rådande ekonomiska verklighet som vi har att förhålla oss till så handlar ekonomin om att "äta eller ätas". Därför blir svaren från våra så kallade "välfärdssamhällen", att stänga gränserna för flyktingar.

 

"Dom får klara sig bäst det går bara dom inte kommer hit!"

 

Så ser det ut och så kommer fortsättningsvis utvecklingen att se ut.

 

"Det handlar främst om att värna vårt eget land och vårt eget folk!"

 

Den politiska debatten handlar inte längre om solidaritet med människor som flyr, utan debatten handlar om ekonomiska effekter av en allt mer tilltagande "migrationsfråga" och med den ökande samhälleliga utgifter.

Vi kan alltså konstatera att "migrationsfrågan" kommer att bli en ännu hetare debattfråga i takt med att den kapitalistiska marknadsekonomin går mot allt värre sönderfall. Och denna destruktiva utveckling leder till att människor ställs mot människor - migranter ställs mot icke-migranter. I praktiken så ses därför migranter som ett hot mot oss och vår så kallade "välfärd".

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng