ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» juli 2020 (2)
» juni 2020 (1)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (2)
» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för december 2019

onsdag 11 december

En omöjlig reglering!

 

Varför kan inte kapitalismen regleras?
Många påstår att en reglering av kapitalismen skulle vara den bästa lösningen av dels den ekologiska krisen och dels även den ekonomiska. Först en motfråga till alla som förordar denna idé: varför har inte i så fall denna reglering redan gjorts? Vi har ju haft en hel del år på oss att kunna lösa kapitalismens ökande problem - om det nu går att lösa via reglering?
Men jag påstår att det är en omöjlighet att reglera kapitalismen. Och varför är det då omöjligt? Helt enkelt därför att kapitalismen inte låter sig regleras.
 
För att kunna förstå kapitalismen så måste vi sätta oss in i dess "inneboende regelverk". En kortfattad beskrivning av detta "inneboende regelverk" - som jag mer detaljerat har redogjort för i tidigare inlägg:

I kapitalismen så handlar det primärt om att investerat kapital måste ackumuleras, med betoning på måste. I annat fall så slås det investerade kapitalet ut och ersätts, i "bästa" fall, av kapital från någon annan investerare. Kapitalism handlar om att det privatägda kapitalet hela tiden måste växa annars väntar konkurs eller uppköp. I princip en kamp om liv eller död - för att vara bokstavlig. Den enes död den andres bröd. Denna konkurrens mellan kapitalägare kan sägas vara själva drivkraften för kapitalismen. Kapital investeras där avkastningen är "acceptabel" och där det hela tiden kan växa, i annat fall "byts investeringsobjekt". Och det är denna ständiga för kapitalismen nödvändiga tillväxtspiral som skapar en alltmer globaliserad ekonomi, eftersom kapitalet kräver nya marknader hela tiden.
Så fungerar kapitalismen i stora drag, vilket betyder att eventuella föreslagna regleringar från politiker skulle få kapitalet att överge de "kapitalfientliga" samhällen, som föreslår regleringar, och istället skulle kapitalet investeras i "kapitalvänliga" samhällen där möjligheterna till ackumulation är mer fördelaktig. 

Förespråkarna för en reglering (som jag alltså påstår är en omöjlighet) nämner hela tiden våra politiker som ansvariga och därmed de "rättmätiga" att kunna åstadkomma denna reglering. Men här, menar jag, visar sig också okunskapen om hur kapitalismen fungerar.

Vårt rådande ekonomiska system är, som alla vet, ett "slutet" system där besluten tas utan att den offentliga delen av våra samhällen har möjligheter att kunna påverka avgörande beslut. Denna strukturella ordning för med sig att de ekonomiska besluten står "över" de politiska. Vilket naturligtvis betyder att den etablerade politiken saknar praktiska möjligheter att kunna genomföra beslut som går emot de ekonomiska besluten.

Ett ekonomiskt system vars strukturella utformning går ut på att skapa ständig tillväxt och detta med beslutsprocesser som tas utifrån storleken på ägarnas ekonomiska makt är, som vi bör inse, ett högst odemokratiskt system. Men utifrån kapitalismens inneboende "spelregler" så är ju en sådan process helt "normal". Det är ju den ekonomiskt starke som hela tiden går vinnande ur spelet.

Förhoppningsvis så kanske detta komprimerade inlägg om det omöjliga i att kunna reglera kapitalismen hjälpa till i förståelsen av det "ekorrhjul" som vi befinner oss i.


 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 december

Är det nödvändigt med pengar?

 

Hur tar vi oss ur systemet som kräver pengar för att överleva? Vad ska man med pengar till? Går det att leva utan pengar? Kan man bygga ett samhälle utan pengar?

Är det knepiga frågor kanske? Kanske frågor som inte ens bör ställas?
I dessa tider behöver vi ju inte fysiska pengar, det verkar ju flyta på "bra" ändå. Men som jag tidigare nämnt så ska vi räkna med att vårt rådande system kollapsar - allt annat ser jag som otänkbart. Vi kommer därefter att måsta bygga våra samhällen utifrån, i stora drag, lokalt företagande - vilket är både helt nödvändigt och önskvärt sett ur alla synvinklar. Alltså i princip på strukturellt liknande sätt som urtidsmänniskorna byggde sina samhällen. Och de byggde ju utan pengar, vad jag kan förstå.
Jag har sedan tidigare också påstått att deras samhällen måste ha fungerat, strukturellt sett, på ett bättre sätt än vad vi nu upplever idag. Men ändå, det känns som om pengar är det mest naturliga sättet att göra affärer med.
 
Jag är naturligtvis införstådd med att pengar ska fungera som en "länk" mellan säljare och köpare. Där pengar ska motsvara varans/tjänstens ekonomiska värde eller mera rätt - arbetets tid för att kunna producera varan/tjänsten. Penningens funktion är att reglera, göra det enklare att genomföra marknadsaffärer. Däremot så kan aldrig penningens funktion få vara ett spekulationsföremål där handel med varors/tjänsters ekonomiska värde sätts på spel. Då detta sker så uppstår därmed en slags "obalans" i den samhälleliga ekonomin i och med att privatpersoner tillåts spekulera med inarbetade kapitalvärden, och på så vis förlorar samhället kontrollen över alla de kapitalflöden som genomströmmar  samhället. Dessa flöden kontrolleras ju idag, som sagt, av privatpersoner vilket då naturligtvis för med sig ekonomiska och sociala ojämlikheter.

I det här sammanhanget så måste vi ifrågasätta rollen som våra banker har. Vad menar jag? Jo banker i vår rådande marknadsekonomi är ju privatägda företag vars målsättning likaså är att ackumulera kapital och eftersom vi alla är beroende av våra banker via exempelvis kontoinsättningar och uttag - med allt vad detta innebär - så innebär ju detta beroende att vi alla riskerar våra insatta pengar då ekonomin i samhället krisar sig. Vi kan alltså inte få ut våra insatta pengar då vår bank råkar i kris.

Vad händer om alla kontoinnehavare får för sig att ta ut sina egna insatta pengar? Banken har ju inte dessa pengar! Alltså får vi inte ut våra insatta pengar. Våra insatta pengar är därmed förlorade! Hur skulle vi istället ha gjort - tror vi? Jo vi skulle ha tagit ut våra insatta pengar idag - före krisen slår till - och sedan haft dom i "madrassen" där dom ju heller inte förlorar i värde i dessa negativa räntetider. Vad händer då om samhället går mot enbart digitala köp- och säljaffärer? Vad händer med våra fysiska pengar som ligger i "madrassen"? Helt klart är att samhället idag går mot alltmer digitalisering och därmed allt mindre fysiska affärer. Det betyder ju att våra pengar i "madrassen" tyvärr går mot en allt mer tynande tillvaro och det måste betyda att fysiska pengar kommer att försvinna helt, i en inte alltför lång framtid. Alltså kan man inte heller spara sina pengar i "madrassen" längre - vilket vi kanske hade förhoppningar om enligt ovanstående text.
Bankerna tar därmed den fulla kontrollen över vars och ens ekonomi - våra digitala tillgångar liksom våra fysiska tillgångar kommer nu helt i händerna på våra banker. Och därmed drar vi den riktiga slutsatsen att när bankerna krisar så drar dom oss kontoinnehavare med i fallet. Konkursande företag har ju rätten att strunta i sina kunders ekonomiska anspråk. Så hur vi än vrider och vänder på våra egna ekonomiska tillgångar så är vi helt beroende av bankernas förmåga att skapa tillväxt - vilket i sig är en omöjlighet på sikt - och därmed så blir vi alla förlorare den dag när kollapsen slår till.

Kan man bygga ett samhälle utan pengar? Nej jag är tveksam till att detta fungerar (se ovan).  Pengarnas funktion som "mellanhand" vid alla slag av affärer är ju en snillrik konstruktion. Utan denna konstruktion så blir det ju verkligen opraktiskt att göra affärer, som jag ser det. Pengar har därmed en viktig funktion i våra samhällen. Så svaret på frågan måste bli: nej det går inte att bygga ett samhälle utan pengar.
Men kom ihåg - arbete kan bytas mot arbete och så gör vi "affärer" med varann än idag, fast naturligtvis i mycket blygsam skala om vi jämför med totalen av affärsuppgörelser. Vem vet, i framtidens lokalsamhälle så kanske "växlingen" av arbetsinsatser blir ett vanligt inslag i samhällsbygget.

Går det att leva utan pengar? Svaret måste också här bli ett nej. Om det krävs pengar för att göra affärer så måste svaret här bli: nej det går inte att leva utan pengar.
 
Jag ställde en kanske provocerande fråga allra först: Hur tar vi oss ur systemet som kräver pengar för att överleva? Svaret på denna fråga blir då: vi måste ta oss ur systemet, alltså den kapitalistiska strukturen, men pengarna i sig kommer att finnas kvar som ett "hjälpmedel" i att överleva.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 1 Permalänk

 
stäng