Ska 'berömda' konstnärer kunna tjäna mer än 'vanligt' folk? Samma sak gäller för idrottstjärnor och egentligen för vem som helst som tjänar 'bra' med pengar - ska dom kunna tjäna dessa pengar?

Nej i ett jämlikt samhälle så är inte detta möjligt. Men i ett ojämlikt samhälle så betraktas denna ojämlikhet som en självklarhet. Frågan har att göra med i vilket ekonomiskt system som vi har att förhålla oss till.

Att vi idag betraktar det som en självklarhet att människor tjänar olika mycket beroende på vad för slags jobb som de sysslar med hänger naturligtvis ihop med det rådande ekonomiska system som vi nu har att förhålla oss till. Systemets 'upplägg' är ju att tillskansa sig pengar - så mycket det bara går - genom marknaden. Detta sker genom en mängd olika möjligheter. Därför 'jagar' vi bokstavligt talat varenda peng som finns tillgänglig och de som är 'bäst' på att 'jaga' lägger också beslag på merparten av pengarna.

Denna strukturella ordning kan bara genomföras i samhällen där marknadsekonomin bygger på privat ägande av det producerande kapitalet. Alltså bäddar det för ojämlikhet och vad detta innebär för våra samhällen känner vi väl till.

Ur denna 'jakt' på pengar - som alltså har sin orsak i marknadsekonomins strukturella uppbyggnad - så tas i princip ingen som helst hänsyn till varandra. Det handlar ju om att kunna överleva - det är du själv som måste fixa 'dina' pengar.

Från 'kriminell' verksamhet till så kallad 'laglig' verksamhet - där det alltså är 'lagligt' att ha samhälleliga bestämmelser som i praktiken påbjuder ett ojämlikt fördelande av den producerande 'kapitalkakan'. Detta är, som vi ser idag, en 'laglig' verksamhet medans det i själva verket handlar om att sko sig på andras bekostnad.

Skillnaden mellan 'kriminell' verksamhet och så kallad 'laglig' verksamhet är därför på många sätt ingen skillnad alls. Det är denna verklighet vi har att förhålla oss till och vad som är 'kriminellt' respektive 'lagligt' kommer framöver att suddas ut än mer. Att stjäla pengar - vilket det nu i praktiken handlar om - kan göras lagenligt eller olagligt, i båda fallen stjäls det pengar från den samlade 'kapitalkakan'.

En sak till: eftersom den rådande marknadsekonomin kräver ständig tillväxt - vilket både är en teoretisk respektive praktisk omöjlighet - så leder denna strukturella uppbyggnad dessutom till en allt ökande ojämlikhet inom våra samhällen och mellan våra samhällen. Alltså kommer den rådande marknadsekonomin som följd av denna strukturella uppbyggnad att kollapsa framöver - vilket vi har redovisat tidigare som ni vet.

Samhällsstrukturell teori måste utgå ifrån jämlikhet mellan människor! Detta har inte gjorts under de senaste tusentals åren. Och vad beror då detta på? Det beror på att våra samhällen har styrts utifrån en ojämlik struktur. Kanske ni uppfattar detta kortfattade svar som ett självklart svar? Hur ska svaret annars formuleras, tänker ni?

Vad betyder då en ojämlik struktur? Jag förmodar att ni avser ojämlika ekonomiska möjligheter till att kunna uppnå en 'dräglig' tillvaro. Vad jag nu kan mena med en 'dräglig' tillvaro? Sannolikt menar både du och jag, i stort sett, samma sak. Låt oss inte fördjupa oss i denna fråga - alltså angående 'dräglighet' - utan bara konstatera att vi har levt och fortfarande lever i en ojämlik ekonomisk tillvaro, sedan ett antal tusentals år.

Tänk på att här får vi inte glömma att betrakta 'drägligheten' utifrån ett globalt perspektiv - som jag för övrigt alltid menar när jag refererar till 'våra samhällen'. Detta menar jag är en strukturell verklighet som vi alla har att förhålla oss till. En verklighet som på grund av dess långa tidsperspektiv har lett fram till en normalitetsuppfattning om denna strukturs verklighet. Vi betraktar med andra ord dagens strukturella verklighet som självklar - det är så här livet ska levas; det är så här våra samhällen ska se ut. Förstår ni hur jag menar? Det är denna, alltså dagens, strukturella verklighet som fick sin struktur redan för tusentals år sedan. Vad finns det då för belägg att kunna föra fram detta påstående - ojämlika samhällen sedan tusentals år?

Studera historien så förstår vi omgående att det råder skillnad, socialt och ekonomiskt, mellan människa och människa - eller är detta svårförståeligt? Vilket alltså kan bevisas utan minsta tvivel. Utifrån denna bevisning måste samhällsstrukturell teori utgå ifrån - alltså en ojämlikhet mellan människor som redan här underkänner rådande samhällsstruktur. Från vilka bevis ska vi annars utgå ifrån? Nej vi måste starta en sådan här teoriundersökning från en tydlig 'plattform' och denna 'plattform' - strukturell ojämlikhet - var det 'normala' sättet för dåtidens samhällsuppbyggnad. Hänger ni med? Man kan säga att denna 'normalitet' har ärvts in i vårt nuvarande strukturella samhällsbygge.

Då handlade det om att lägga under sig mark och samhällen med all den vapenmakt som kunde uppbådas. Det ingick så att säga i maktens - kungamaktens - 'normala' sätt att utöva sitt ämbete. Idag handlar det om att makten - den ekonomiska eliten - söker lägga under sig en så stor del som möjligt av kapitalkakan som produceras. Detta görs med hjälp av det ekonomiska system som är sprunget ur dåtidens strukturella ojämlikhet. I princip så ser vi alltså en liknande strukturell uppbyggnad av våra samhällen idag som dåtidens samhällen. Ser ni denna likhet?

'Normalitetssamhället' förr har som synes ärvts vidare in i dagens verklighet och lever vidare som dagens 'normalitetssamhälle'. Makt handlar om att äga värden - kapitalvärden. Och dessa värden kan vinnas genom våld och konkurrens.

Vi ser då att dagens så kallade etablerade teori när det gäller samhällsstrukturella frågor saknar den absoluta tillförlitlighet som krävs. Dagens teori utgår, som vi ser, från en ojämlikhet verklighet mellan människor och mellan samhällen. Alltså kan inte den etablerade teorin uppnå 'statusen' som teori. Den måste betraktas utifrån vad den i verkligheten är - en teori som gagnar det 'normalitetssamhälle' som vi alla lever i och har att förhålla oss till.

Hur förklaras löneskillnaden mellan privat sektor och offentlig sektor inom, det vi benämner, välfärden? Vad beror det på att vårdanställda kan tjäna betydligt mer hos ett privatägt bolag än de gör hos landstingen eller kommunerna?

Ja hur ska vi bena ut den här problematiken? 

Välfärden är själva måttstocken för hur samhället mår, kan man säga. Därför så måste varje samhälle prioritera välfärden - med allt vad den innefattar - vilket betyder att samhället, så att säga, står som garanten för att välfärden kan genomföras. Välfärden ska alltså bedrivas utifrån ett samhälleligt huvudansvar.

Då samhällen 'bjuder' in privatägda företag att agera inom välfärdssektorns 'ramverk' så innebär detta, per automatik, att den samhälleliga prioriteringen sätts ur spel. Prioriteringen hamnar någon annanstans - var?

Som vi har redogjort tidigare, ett antal gånger, så hamnar prioriteringen istället i att upprätthålla/stödja vår kapitalistiska marknadsekonomi i den nu pågående kollapsande utvecklingen. Man kan också beskriva det som att den rådande marknadsekonomin 'äter' sig in i de politiska besluten angående välfärden.

I en kapitalistisk ekonomi så måste det privata företagandet gå med vinst - vilket vi har lärt oss. Detta gäller oavsett om företagandet agerar inom välfärdssektorn eller utanför denna. Allt företagande måste alltså förränta sig, i annat fall går företagandet under. Denna inneboende prioritering har vi att förhålla oss till i våra rådande samhällen.

När nu samhällen 'öppnar' upp för privatägda företag att ta del av den skattefinansierade välfärden så innebär detta också att företagen 'livnär' sig på dessa skattepengar. Det offentliga 'försörjer', med andra ord, de privatägda välfärdsföretagen.  Och fortfarande gäller naturligtvis kriteriet - för att kunna bedriva privatägt företagande i en kapitalistisk ekonomi så krävs ekonomisk tillväxt - oavsett i vilken bransch företagandet äger rum. Åter igen: kriteriet handlar om att kunna göra vinst på investerat kapital.

Samtidigt som detta sker så måste också de privatägda företagen kunna erbjuda arbetskraften högre löner än vad den offentliga sektorn kan erbjuda. Varför måste de det? Jo varför ska vårdpersonal annars välja att avsluta sina 'säkra' anställningar hos det offentliga om lönerna skulle ligga på en lägre nivå hos det privata? I synnerhet i dessa tider när det råder stor brist på vårdpersonal så kan man tycka att det offentliga borde kunna erbjuda sina anställda 'skäliga' löner, men så är inte fallet.

En dålig offentlig ekonomi tillsammans med personalbrist tvingar i praktiken vårdpersonal att istället välja 'otrygga' anställningar i den privata sektorn. Som trots denna 'otrygghet' ändå erbjuder högre löner.

Sedan ska vi komma ihåg: det går inte att bedriva privatägt företagande inom välfärden om man inte kan få personal. Det privatägda konkurrerar ju med det offentliga! För att kunna vinna i den konkurrensen så är det helt grundläggande att personalen erbjuds en högre lön.

I vårt rådande samhälle så ligger, som sagt, huvudansvaret på välfärden hos det offentliga och för att detta ansvar ska kunna fungera så gäller en skattefinansiering för välfärdssektorn. Vilket innebär i praktiken 'säkra' pengar till privatägd företagsamhet inom välfärden. Det offentliga står ju för 'fiolerna'! Administration och all annan 'sidoverksamhet' behöver ju inte det privata befatta sig med. Därav öppnar sig möjligheter till högre löner åt välfärdsföretagens anställda.

Som vi vet så gäller andra 'regler' i de flesta andra samhällen. Där måste man själv betala - ur egen ficka - för sin egen välfärd och vad detta leder till vet vi. Dessa 'regler' kommer succesivt att anammas även i vårt samhälle och i övriga samhällen, som påstår sig vara så kallade välfärdssamhällen. Så i takt med att den offentliga ekonomin försämras så kommer de privatägda välfärdsföretagen att ta allt större andelar av välfärdssektorn, där välfärd mer och mer kommer att liknas vid en lyxvara för de som har pengar.

Det kommer alltså mer att handla om privatköp av välfärdstjänster än att samhället kan erbjuda välfärd åt alla. Resultatet blir alltså en allt ojämlikare välfärd där, man kan säga, välfärdens ansvar skjuts över åt privatägda företag som agerar utifrån kapitalismens marknadsekonomiska prioriteringar.