Vi är nu inne i en ny fas i vår samhälleliga struktur. En, som vi kan se, allvarligare utveckling för våra samhällen runt om i världen. Coronapandemin har satt sina avtryck på vår rådande marknadsekonomi på det viset att ekonomin inte klarar att växa, så som den är 'satt' att göra. Vilket bland annat får till följd att arbetslösheten stiger och 'välfärden' urgröps alltmer. Vi ser alltså resultatet av den rådande marknadsekonomins oförmåga att ombesörja 'välfärd'. Denna dramatiska försämring av 'välfärden' gör att vi kan påstå oss ha gått in i en ny fas. En fas som ändå kan sägas följa kapitalismens rådande utveckling, mot en oundviklig kollaps. Eller med andra ord: det är på inget sätt förvånande att vi upplever försämringar i vår samhälleliga struktur eftersom dessa försämringar är förväntade och speciellt nu då vi ser hur vår rådande marknadsekonomi inte klarar att hantera den djupa kris som pandemin har startat.

Denna kris bevisar vad vi tidigare och egentligen hela tiden har förutspått: att framtida kriser - som även inkluderar 'vanliga' lågkonjunkturer - leder till successivt försämrade möjligheter för det rådande ekonomiska systemet att 'återhämta' sig vilket alltså medför att 'återhämtningen' tar oss till en nivå som inte kommer att nå upp till föregående nivå.

Förstår ni hur jag menar? Exempel: arbetslösheten kommer att ligga på en högre nivå än tidigare nivå även efter att den rådande krisen har 'lagt' sig. Samma sak med den så kallade välfärden: allt fler människor hamnar utanför 'välfärden' även efter det att krisen har 'lagt' sig.

Den reala ekonomin - BNP - har backat rejält,i dessa tider, när vi betraktar allt globalt. Alltså inte spekulationsekonomin som istället visar plussiffror. Men denna 'motsägelse' har sin förklaring, som vi nyligen skrev om. Pandemins verkningar har rört om i kapitalismens ständiga prioritering av ekonomisk tillväxt och därmed så följer tilltagande samhälleliga problem, med allt vad detta innebär. Konflikter världen över fördjupas eftersom den strukturella uppbyggnaden ser ut som den gör. Den är ju beroende av den rådande marknadsekonomis ständiga behov av tillväxt och när denna tillväxt inte infinner sig då tilltar den samhälleliga problematiken. Man kan se detta som en 'naturlig' följd av pandemins påverkningar på våra samhällen.

Som sagt, pandemin fördjupar och påskyndar den rådande marknadsekonomins kollaps. Och de samhällen som först dras med i kollapsen är de - som vi benämner svaga - redan tydligt utmärkande ojämlika. Vi måste därför ställa in oss på en tilltagande samhällelig problematik eftersom den strukturella uppbyggnaden inte kan 'hantera' den reala ekonomins tillbakagång.

Arbetslösheten kommer därmed att hamna på en permanent högre nivå än vad vi är vana vid, vilket resulterar i ökande konflikter inom alla plan. Detta måste vi vara fullt medvetna om. Vi har, så att säga, tagit ett språng närmare den oundvikliga ekonomiska kollapsen.

Låter prognosen dyster? Så är det men det är ju bättre att beskriva den än att låta bli. Ju mer förberedda vi kan bli ju bättre kan vi hantera den ökande samhälleliga problematiken!

Vi ser det som händer och sker! Du och jag noterar att detta händer och att detta har hänt och sannolikt så kan vi något så när förutse vad som kommer att hända. Men vi tyder det som händer och sker helt olika. Du säger att det som händer och har hänt beror på det och det medan jag säger att det beror på någonting helt annat. Vi tyder således verkligheten helt olika.

Hur kan detta komma sig?Kan man tyda skeenden olika utifrån vilken 'position' i samhället som man befinner sig?

Vad menas då med 'position'? Jo eftersom vi har skilda ekonomiska förutsättningar i samhället så innebär denna skillnad att vi agerar utifrån olika 'positioner' då vi tyder saker och ting.

När det nu är så att pengar betyder makt - i vår rådande samhällsstruktur - så för ju detta faktum med sig att ojämlikheten på detta område så att säga automatiskt genererar tvetydigheter angående samhälleliga skeenden. Denna ekonomiska ojämlikhet kan alltså inte resultera i 'logiska' tydningar/analyser. För att kunna göra 'logiska' analyser så, menar jag, krävs jämlika förutsättningar och dessa förutsättningar existerar, som vi vet, inte i dag.

Vad betyder då den här slutsatsen - att det idag inte går att göra 'logiska' analyser? Jo det bör ju betyda att vi har byggt upp våra samhällen utifrån 'ologiska' förutsättningar och ur denna 'ologik' formas våra samhällen. Vidare så ger oss denna 'ologik' svaren på varför våra samhällen fungerar som de gör idag. Jag menar bland annat så här: våra ojämlika samhällen har formats utifrån faktumet att det existerar ojämlikhet och det strukturella byggandet formas därför av de människor som sitter på makten.

Egentligen en självklarhet, om vi tänker efter. 'Logiken' tillhör makten, om ni förstår mig rätt? Och denna 'logik' betraktar naturligtvis makten som 'normal'. Alltså styrs våra samhällen utifrån maktens 'logik'. Vidare så 'fortplantar' sig maktens 'logik' ned till den stora mängden av människor - samhället - som i praktiken måste anamma denna 'logik' eftersom strukturen nu ser ut som den gör. Det handlar ju om, för oss alla, att kunna överleva i den nu rådande strukturen. Detta anammande av maktens 'logik' smittar ju självfallet av sig i de analyser vi dagligen gör.

Vi tar några exempel: Att äga kapital är en 'frihet' för alla vilket leder till att fåtalet äger och flertalet inte äger. Alltså en 'logik' som skapar ojämlikhet men betraktas som 'norm'.

Att sträva efter ekonomisk tillväxt betraktas som en självklarhet och därmed en 'norm' även om denna 'norm' leder till kollaps på grund av att rådande ekonomiska system just kräver denna 'norm' och att denna 'norm', i förlängningen, saknar både praktisk och teoretisk möjlighet att förverkligas.

Systemets 'logik' förutsätter ekonomisk konkurrens vilket leder till bland annat social utslagning; elände; krig och fattigdom. Trots dessa 'biverkningar' är den ekonomiska konkurrensen 'normen', som vi alla har att förhålla oss till.