ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» augusti 2020 (2)
» juli 2020 (5)
» juni 2020 (1)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (2)
» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för september 2020

onsdag 16 september

Låna och konsumera!

 

Förr var 'ledorden': "spara och köp kontant"! Idag är 'ledorden': "låna och konsumera"! Vad är orsaken till denna dramatiska vändning, från ekonomisk 'expertis'?

 

Det beror självklart på kapitalismens oförmåga att ständigt växa - vilket ju är den 'inbyggda' förutsättningen för systemet att kunna leva vidare. Att kunna leva vidare, för dagens ekonomiska system, hänger ju på tillväxten och det blir ingen tillväxt om vi "sparar och köper kontant" - det kommer in för litet pengar i systemet.

 

Den tiden är förbi då vi köpte för sparade pengar. Hur såg då den tiden ut, som idag anses vara förbi? Kapitalismen då - för ett antal generationer sedan - kunde växa även om det privata sparandet prioriterades högt. Kapitalismen förr var i huvudsak lokal. Alltså var både konsumtion och produktion i stort sett lokala 'angelägenheter' utan inblandning 'utifrån'. Allt som producerades skedde lokalt inom det konsumerande samhällets 'väggar'. Konkurrensen var begränsad till det lokala företagandet. Produktens pris kunde smidigt sättas på en nivå som ansågs 'skälig' för att kunna ge en 'godtagbar' förräntning på investerat kapital.

 

Men i och med att kapitalismens 'inbyggda' förutsättning kräver tillväxt så utvecklas den därigenom också globalt och med det så följer en allt ökande konkurrens. Denna - ur kapitalismens synvinkel - nödvändiga utveckling medför en allt hårdare konkurrens och därigenom en allt större prispress på produktionen och i slutändan den färdiga produkten. Idag har denna utveckling nått så långt att företagen får mycket svårt att kunna se en förräntning på sitt investerade kapital.

En åtgärd för att komma åt problemet - sett utifrån kapitalismens synvinkel - är att konsumtionen ökar och att därför konsumenten erbjuds lån för att därigenom avhjälpa problemet.

 

Effekten av denna åtgärd för naturligtvis också med sig att skuldbördan ökar. Den ökar så att säga i alla led, från den enskilde låntagaren till företagen och samhället i stort. Samhället med alla sina myndigheter och 'instanser' drar hela tiden på sig en allt större skuldbörda som då - måhända lite motsägelsefullt - i praktiken leder till att den rådande marknadsekonomin kan hålla sig 'flytande'. I det här sammanhanget får vi inte glömma räntepolitiken, som ju i praktiken syftar till att öka konsumtionen och underlätta kapitalinvesteringar.

 

Vi som privatpersoner har i princip slutat med sparande utan vad som gäller det är lån och krediter. När det kärvar i konjunkturen, som nu, då rekommenderas vi att shoppa. BNP:n måste ju upp och tillväxten är högsta prioritering. Alltså är det låna som gäller.

 

"Gör en tjänst: låna och konsumera!"

Som vi kanske förstår så kan denna 'konstgjorda andning' inte hålla i längden.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 6 september

Staters relationer

 

Konkurrensen i vår kapitalistiska ekonomi sätter nu tydliga avtryck i staters relationer med varandra. Från att tidigare begränsa konkurrensen till företagssektorn så har den nu definitivt tagit ett ytterligare steg, i och med staters allt hårdare konkurrens. Staters relationer har blivit mer spänt och utmynnar nu allt oftare i gränskonflikter på många håll.

Den ökande efterfrågan på metaller och fossil energi ligger till grund för allt allvarligare konflikter. Handelskrig blir den 'naturliga' konsekvensen som en följd av den alltmer hårdnande konkurrensen. Dessa handelskrig är en förvarning om att 'fysiska' konflikter blossar upp lite varstans.

 

Vi ser här vad den maktstrukturella historien får för återverkningar på dagens samhälleliga uppbyggnad, när det gäller stater med dess maktstrukturella gränser. Dessa gränser - som jag för övrigt har skrivit en hel del om tidigare - har blivit 'normativa' strukturer för oss alla. Alltså är det helt självklart för oss att betrakta staters militärmakter som någonting fullt 'normalt'. 

 

Jo jag är medveten om att jag har poängterat den här nedbrytande maktstrukturella uppbyggnaden otaliga gånger och jag kommer naturligtvis fortsätta att göra detta. De samhälleliga makthavarna, ekonomiska såväl som politiska, tolkar ju vår samhälleliga utveckling på ett helt annat sätt. Och självklart gör de en felaktig analys. De uppmanar 'sina' samhällen att agera så kraftfullt som det bara går när det gäller ekonomisk konkurrens och politisk makt med hjälp av en allt starkare militärapparat. Alltså en 'normativ' utveckling, sett utifrån maktens perspektiv. Helt oförstående till att denna utveckling leder raka vägen till kollaps. Därför måste vi fortsätta tjatet om att den förda politiken - som ju baseras utifrån vår rådande marknadsekonomis beslutsprocesser - leder åt helt fel håll.

 

"Vi måste stärka vår konkurrenskraft - vi är ett exportberoende samhälle som måste ligga i framkant - ekonomisk tillväxt är en förutsättning för ökande välfärd - vår försvarsmakt måste förstärkas i samma takt som övriga samhällens!"

Dessa mantra rabblas upp oavbrutet av våra samhällsledare. Och de rabblas upp ständigt och får naturligtvis effekt. Vi blir mer eller mindre indoktrinerade av att det är så här våra samhällen ska fungera. Men jag menar att våra makthavare har en totalt felaktig analys och att deras analys istället för till kollaps.

 

"Vi måste värna våra gränser!"

Javisst samhällena är ju byggda utifrån den här strukturella 'normen', sedan tusentals år tillbaka. Men likväl så är ju denna uppbyggnad totalt felaktig sett ur ett jämlikhets och rättviseperspektiv. För att inte tala om hållbarhetsperspektivet, med allt vad detta innehåller. Men vad bryr sig makthavarna om dessa perspektiv?

Kapitalismen är ju ett arv från tidigare maktstrukturer och våra makthavare utgår ifrån att denna nu rådande maktstruktur är den 'normativa' som vi alla har att förhålla oss till. Ja den är 'normativ", men den är 'normativ' i den marknadsekonomi som nu existerar. Vilket även betyder att den omöjligen kan vara 'normativ' i våra samhällen sett till hållbarhet, inom alla plan. Ekvationen går alltså inte ihop, som ni ser.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng