ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» april 2021 (1)
» mars 2021 (3)
» februari 2021 (3)
» januari 2021 (2)
» december 2020 (2)
» november 2020 (2)
» oktober 2020 (3)
» augusti 2020 (2)
» juli 2020 (5)
» juni 2020 (1)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (2)
» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för januari 2021

torsdag 14 januari

Meningen med livet?

 

Frågan lyder: "Vad går livet ut på?"

En nog så viktig fråga - en egentligen helt grundläggande fråga. Men kanske en fråga som lämnas obesvarad inför samhällsproblematiken - "det finns väl viktigare saker att resonera om!" Men låt oss försöka bena ut frågan, så gott det går.

Personligen har jag kommit fram till ett svar: 'livet går ut på att umgås'. Vi mår som bäst i umgänget med andra. Här delar vi sorg och glädje, kan kommunicera ut allt det som vi bär inom oss. Finna lösningar på problem som ständigt uppkommer. Ungefär så skulle jag vilja uttrycka mig angående frågeställningen. Kan vi då alla förverkliga våra 'drömmar'?

 

Om vi nu antar att umgängesfrågan är den helt grundläggande frågan, när det gäller 'meningen' med livet, så kan vi stödja oss på följande fakta: Vi kan konstatera att vi tillhör gruppen 'flockdjur'. Alltså fungerar vi som allra bäst, liksom våra närmaste artfränder aporna, då vi har våra 'nära och kära' runt omkring oss. Våra sociala liv bör med andra ord utgå ifrån detta sammanhang - när det gäller umgängesfrågan. Håller ni med om detta resonemang?

 

Enligt min mening så bör därmed vårt sociala sammanhang byggas upp efter 'flockdjursprincipen'. Detta leder oss fram till en påföljande frågeställning: lever vi idag enligt 'flockdjursprincipen'?

Nej, vi gör ju inte det. Och detta dystra svar får vi bekräftat bland annat av den alltmer tilltagande psykosociala ohälsan. Den här deprimerande utvecklingen sprider sig allt längre ner i åldrarna vilket, enligt mig, bevisar att någonting helt grundläggande har gått snett i samhället. Eller kan någon vara av uppfattningen att det är individen själv, som ligger till grund för den här dystra utvecklingen?

 

Säkert finns det dom som argumenterar för att det just förhåller sig på det här viset - att det är upp till varje individ att 'skapa' sig en 'sund' psykosocial hälsa. Men så enkelt kan inte problematiken förklaras. Det finns djupare orsakssamband till att våra samhällen mår som dom mår. Ensamheten och den psykosociala ohälsan hos alltfler människor har även här att göra med vår samhälleliga uppbyggnad.

 

Kapitalets koncentration dess globalisering med det ständiga kravet på tillväxt eldar på konkurrensen och medför naturligtvis en urbanisering - storstadsregionerna växer på bekostnad av landsorten. Man kan säga att vi tvingas in i en utveckling där vi måste följa med kapitalets investeringar - arbeten skapas på platser där kapitalet kan växa. I denna process så 'slits' vi från platser och från 'nära och kära' vilket påverkar oss negativt. Vi hamnar alltså utanför 'flockdjurslivet' och detta gör oss deprimerade, vilket uttrycker sig i psykosocial ohälsa. Och den helt grundläggande orsaken till den här utvecklingen finns alltså att söka i kapitalismens ökande inflytande på det samhällsstrukturella byggandet.

 

Skall vi komma till rätta med den ökande psykosociala ohälsan så krävs, som vi ser, ett diametralt motsatt ekonomiskt system. Har vi insett det?

 

Några ord till. Meningen med livet - sett utifrån kapitalismens synvinkel - är en ständigt stigande ekonomisk tillväxt vilket formar oss människor till i första hand konsumerande och producerande individer där det privata ägandet av kapitalet är den helt grundläggande orsaken till våra samhälles ohälsa.

Denna utformning av samhället distanserar oss från att utöva vår 'roll' i livet - nämligen att umgås.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 2 januari

En felaktig struktur

 

Vi är 'produkter' av den struktur vi lever i! Vi agerar och lever våra liv utifrån hur våra samhällen är uppbyggda!

Känns dessa påståenden som självklara? Behöver kanske inte kommenteras?

 

Det bara är så - ingenting att bråka om kan tyckas. Du kan ju själv se hur allt fungerar. Är allt som det ska?

 

"Ingen ska väl komma och påstå saker och ting - vi har ju egna ögon och öron."

 

Varför ser det då ut som det gör? Ska det se ut så? Att det ser ut som det gör måste väl bero på någonting? Det är väl ändå inte slumpen som formar våra liv och därmed vårt samhälle?

 

Globalt sett - så som vi alltid måste betrakta världen med våra samhällen - ser det inte alls bra ut. Men även det ser vi väl? Naturligtvis är det i denna vår värld som vi formas, som vi blir 'produkter'. Och i och med att det inte ser bra ut så formas vi därefter - vi blir agerande människor utifrån denna rådande struktur.

Alltså strävar vi efter att 'ligga på topp' inom allt vi företar oss. Denna strävan är på sitt sätt nödvändig eftersom förutsättningen att nå 'toppen' bygger på konkurrens. De få som når denna 'topp' kan 'skörda' sina liv med all den 'glans' som står till buds. Det förstår var och en att denna konkurrens likaså skapar 'förlorare' i våra samhällen. Men det är ju så strukturen är uppbyggd. Det ska konkurreras och därav skapas 'vinnare' och 'förlorare'. Den vidare effekten av denna ordning är att samhällena i sig hamnar i konkurrens med varann, vilket även här leder till 'vinnare' och 'förlorare'.

 

Också detta känner vi till. Det är väl bara att hoppas att vårt eget samhälle fortsättningsvis får ligga på 'vinnarsidan' - eller vad säger vi? Vilka ligger då på 'förlorarsidan'? Även detta ser vi, vilket inte kräver någon ytterligare utläggning. Varför då fortsätta 'tjafsa' om allt det här eftersom vi alla ser, med egna ögon, hur eländigt våra samhällen fungerar? Ett kort svar: därför att det är nödvändigt!

 

Som sagt, det går ju ut på att vinstmaximera så därför krävs konkurrens och denna konkurrens skapar 'vinnare' och 'förlorare'. Som ni förstår så syftar jag naturligtvis på den 'drivande' sektorn i våra rådande samhällen - nämligen den ekonomiska. Ingen trodde väl på något annat?

Den 'drivande' sektorn har en mycket lång historia - som vi också mycket väl känner till. Inte heller denna historia behöver rekapituleras. Eller?

 

Men ändå påstår jag att strukturen - sedan tusentals år - är 'felaktig'. Hur kan man påstå något sådant när vi har levt med denna struktur i tusentals år? Jo därför att dagens struktur bygger på gårdagens och att vi idag kan se hur denna struktur går mot kollaps.

Men är vi då medvetna om de grundläggande historiska strukturella 'felen'? Kanske det ändå behövs en snabb genomgång?

Ja ser man till hur våra samhällen globalt sett fungerar idag så inser man att politiska ansvariga och ekonomiska makthavare ingenting har lärt sig av de grundläggande strukturella 'felen'.

 

Vår maktstrukturella ordning har sin historiska grund i privatägd makt över 'allt och alla' och med den följer destruktiva ambitioner som privatägd ekonomisk makt vilket i sin tur leder till underkuvande av människor, med 'sina' samhällen. Samhällen kommer därför att byggas utifrån ekonomiska maktambitioner.

Staters tillblivelse är ett destruktivt resultat av en redan 'etablerad' maktstrukturell 'felaktighet', som nyss nämndes. Dessa effekter, på grund av den destruktiva samhällsstrukturen, framkallar ekonomisk konkurrens, med allt vad detta innebär. En annan påtaglig effekt av den här destruktiva 'ordningen' är det vi benämner religioner - som historiskt sett och även idag har ett starkt 'grepp' över människor i en mängd samhällen.

 

Att med dessa grundläggande destruktiva 'byggstenar' i bagaget kunna åstadkomma strukturell jämlikhet, jämställdhet och rättvisa går inte. Varför då? Helt enkelt därför att det inte går att strukturellt förändra grundläggande 'fel' om man samtidigt låter dessa 'fel' få fortsätta ligga till grund för dagens samhällen.

 

Vår globala kapitalistiska struktur låter sig inte förändras till en ekonomisk demokrati eftersom den rådande ekonomiska strukturen ses som den enda möjliga - den självklara. Att då tro att klimat- och miljöproblematiken kan lösas inom rådande 'ramverk' är dömt att misslyckas. Likaså är det en omöjlighet att lösa socioekonomiska problem, såväl i vårt samhälle som i övriga samhällen.

Det går alltså inte att lösa - för att ta några exempel - brottsligheten; migrationen; ojämlikheten; orättvisan; klimat- och miljöproblematiken, under rådande samhällsstruktur! Vad jag vill få fram är att krig och elände, av alla de slag, är olösliga i en 'felaktig' struktur!

 

Inte nog med detta. I och med att dagens svåra problem förblir olösliga så blir dessutom effekten att problemen tilltar - de förvärras! Vad måste då lösas?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng