Vi tänker oss att en person bygger ett boende enbart med sina egna händer utan tillgång till tekniska hjälpmedel och att det tar 1000 dagar att färdigställa boendet. Efter detta färdigställande blir personen tillfrågad att bygga ett nytt liknande boende, med den skillnaden att nu har personen tillgång till allehanda tekniska hjälpmedel. Vilket nu gör att boendet blir färdigställt på 100 dagar.

Frågan blir då: är det billigare att färdigställa boendet med hjälp av tekniska hjälpmedel/verktyg, eller gör detta bygget dyrare?

Låt oss säga att personens arbete har ett pris/värde på 100 kronor per timme, vilket blir 800 kronor per dag. I första exemplet så blir arbetets pris 800 000 kronor och i andra exemplet så blir priset 80 000 kronor. Men i andra exemplet så används verktyg vilka naturligtvis har producerats och förädlats med en mängd arbetstimmar. Det totala priset för dessa verktyg som personen använder värderar vi till 200 000 kronor. Därmed så skulle priset i andra exemplet hamna på 280 000 kronor. Det blir alltså väsentligt mycket billigare att färdigställa boendet med hjälp av tekniska hjälpmedel än att enbart bygga utan verktyg.

Jag vill här försöka åskådliggöra att innovationer och teknisk utveckling - som i sig är mänskligt arbete - förbilligar arbetsprocesser. Att producera byggnader och annat av allehanda slag görs billigare och billigare, per arbetad timme, tack vare den ständiga produktivitetsutvecklingen. Människan producerar således mer än vad hon konsumerar - eller mer rätt: en effektivare arbetsprocess - och hon förbilligar därmed produktionsprocessen i takt med produktivitetsutvecklingen. Alltså växer gapet mellan vad människan producerar och vad hon konsumerar för att kunna leva i en 'god' välfärd.

Så här långt - angående ovanstående exempel - verkar allting fungera på ett logiskt sätt, men ändå inte. Att bygga boenden fördyras ju hela tiden, i dessa tider. Hur fungerar detta när vi kommer fram till att byggandet av boenden kan göras billigare och billigare?

Jo vi lever med en kapitalistisk marknadsekonomi som kräver ständig tillväxt. Att investera i byggande och boende görs bland annat utifrån prioriteringen att investeringen ska förränta sig. I denna process så ska alla led naturligtvis - i synnerhet sista ledet - tjäna pengar och för att detta ska bli möjligt så höjs priserna i bygg- och boendeprocessen så mycket som det bara går. För att detta ska kunna fungera så måste utgiftssidan, löner med mera, hållas nere så långt det är möjligt. Kan detta genomföras så ökar investeringsviljan, med hopp om kapitalets förräntning.

Sedan är det ju så att när väl boendet är färdigbyggt så fungerar boendet också som en kapitaltillgång för köparen och tillgångsvärden investerar man i för att tjäna pengar. Tillgångsvärden, som nu exempelvis bostäder, ökar så länge det finns en efterfrågan därför kan bostäders värden öka tiofalt under en relativt kort tidsperiod.

Låt oss säga att ett hus kostar 1 miljon att bygga, efter några år så värderas huset till 10 miljoner. Varför kan det bli så? Jo den kapitalistiska marknadsekonomin ska fungera på detta sätt: den som äger kapitalvärden sätter reglerna på marknaden.

Att folk inte har råd att betala hyran intresserar inte marknaden; att folk saknar bostad bryr sig heller inte marknaden om. Marknaden bryr sig bara om att tjäna pengar på investerat kapital.

Från det ena till det andra. Vi konstaterar att människan producerar mer än vad hon konsumerar - effektiviserar arbetet - för att kunna leva ett 'gott' liv. Likaså konstaterar vi att människans produktivitetsutveckling leder till att hon behöver arbeta mindre för att fortsätta leva ett 'gott' liv. Men då kommer vi till det märkliga konstaterandet - som alltså inte är så märkligt i vår marknadsekonomi - att producerandet av bostäder leder till högre och högre kostnader för de som önskar köpa eller hyra sina boenden. Borde det inte fungera tvärt om? Även i byggbranschen så råder ju produktivitetsutveckling.

Svaret blir som tidigare: en kapitalistisk marknadsekonomi drivs av det ständiga behovet av tillväxt. Därför ska vi arbeta mer och mer, snabbare och snabbare, vilket är konkurrensens villkor.

Alla former av utgifter för kapitalet måste minimeras.

Bostadsfrågan är för kapitalet en tillgångsfråga. En tillgång köper man för att senare sälja den dyrare. Att äldre bostäders byggkostnader har betalats flera gånger om spelar ingen som helst roll. Det är tillgångsvärdet som gäller för hur mycket bostaden kostar. Den rådande marknaden dikterar, som vi ser, villkoren.

Köp och sälj, när det gäller tillgångsvärden, kan liknas vid ett pyramidspel - först in och inte sist ut!

Varför är samhällen uppdelade i en offentlig respektive privat del? Den offentliga delen kan vi också benämna den öppna och den privata benämner vi den slutna delen.

Så ser det ut i de samhällen som vi benämner demokratiska - alltså det vi kan kalla politisk demokrati, inte ekonomisk.

Tanken är att det offentliga ska skapa och driva välfärden medan det privata ska sköta marknaden, med sin ekonomi. Marknadsekonomin blir därigenom en sluten sektor där besluten tas vid sidan om en offentlig öppenhet. På så vis tas beslut som bevisligen många gånger missgynnar det samhälleligt bästa och naturligtvis i förlängningen missgynnar den ekologiska balansen, som i nu rådande tider leder till akut obalans.

Eftersom det är den privata slutna marknaden som är den för hela samhället helt dominerande 'drivkraften' så betyder ju den här obalansen att våra samhällen, som är en del av den totala ekologin, hela tiden drivs mot ett alltmer krisartat läge inom allting där människan är involverad

Då vi utgår från det samhälleligt och ekologiskt bästa - vilket ju är det enda vi kan utgå ifrån - så bör vi kunna konstatera att det öppna är att föredra framför det slutna. Jag menar att demokratiska öppna beslut är att föredra framför slutna odemokratiska beslut.

Varför är då inte hela samhället öppet, alltså inräknat både de politiska och de ekonomiska besluten? Svaret har vi, som ni vet, omnämnt otaliga gånger: den maktstrukturella uppbyggnaden av våra samhällen förhindrar att den slutna privata delen öppnar sig offentligt!

Någon ställer då frågan: "Men det ska väl vara en privat sak vad människor sysslar med på marknaden?"

Hur svarar man på en sådan frågeställning? Ska göra ett försök: Om vi tänker oss att marknaden får fungera som den gör idag, både lokalt och globalt, med den enda skillnaden att överskottet av kapitalet går tillbaka till samhället istället för att som nu gå tillbaka till privata investerare.

Kan vi göra en sådan föreställning? Hur ser vi på en sådan förändring? En sådan förändring vore naturligtvis helt genomgripande för marknaden. En samhällelig kontroll av överskottet i marknaden för ju med sig ett demokratiskt beslutande över hur det ekonomiska överskottet ska fördelas i samhället.

Observera här - som jag nämnt många gånger - att det privata företagandet är avgörande för den samhälleliga utvecklingen och att det representerar något helt annat än privat kapitalägande. Privat kapitalägande hör hemma i den slutna sektorn av samhället och bygger på ständigt behov av ekonomisk tillväxt - vilket ju är en långsiktig omöjlighet.

Det slutna skapar ojämlikhet medan det öppna skapar jämlikhet!

"En mänsklig frihet är att starta och driva företag på marknaden!" Ja jag instämmer i detta! Men det är inte en "mänsklig frihet" att lägga beslag på kapitalinkomster för egen räkning. Producerande kapitalinkomster - eller mer precist: överskottet av det inarbetade kapitalet - ska tillfalla samhället av det enkla skälet att jämlikhet och ekologisk balans måste uppnås.

Som vi förstår så kommer en sådan grundläggande strukturförändring att omvälva hela vårt globala ekonomiska system. Den globala ekonomin bryts ned till lokala ekonomier; ekonomisk tillväxt förlorar sin roll som samhällelig prioritet; marknadsekonomin blir demokratisk; först nu kan jämlikhet uppnås i samhället.

Kanske börjar vi förstå att den privata sfären måste öppna sig allra helst i nu rådande tider när kriser och kaos av alla de slag hopar sig över oss. Kan vi alltså förstå att den nu rådande marknadsekonomiska strukturella utformning leder till kollapsande samhällen? Öppenhet och demokrati måste alltså gälla för hela samhället, inklusive den ekonomiska sfären!