Systemets uppgång och fall! Kan det jämföras med människans uppgång och fall? Och hur kan vi likna vårt system med tidigare systems uppgång och fall? Vad har vi för liknelser och vilka skiljaktigheter finns?

Så kallade Riken har under historiens lopp 'uppstått' och 'blomstrat' för att sedan förfalla. Vad är grundorsaken till denna genom historien så att säga 'normala' tidscykel? Varför kunde inte Rikens så kallade 'blomstringstid' fortsätta?

Frågorna ser vi och vi förstår dom! Svaren har vi även om vi har svårt att formulera oss! Kan det handla om att tänka sig in i frågorna?

Kan etablissemanget tänka sig in i frågorna och sedan formulera svaren? Varför ställer jag frågorna till etablissemanget? Därför att det är ju dom som sitter på svaren och besluten som ska tas. Nej etablissemanget har inget intresse av att tänka sig in i frågorna. Varför skulle dom ha det när dom sitter på besluten? Förstår ni mitt resonemang?

Ett system som innefattar en samhällselit, etablissemanget, kan omöjligen sätta sig in i frågeställningen eftersom eliten är en självklar del av systemets struktur.

Att privat äga kapitaltillgångar går egentligen inte att ifrågasätta i och med att denna strukturella ordning är en grundbult i systemet. Javisst kan du och jag ifrågasätta denna ordning men etablissemanget kan inte ifrågasätta. Vi har att förhålla oss till denna rådande ordning och vi alla även etablissemanget är, så att säga, fastnaglade i denna ordning. Det privata kapitalägandet kommer därför att förbli som det är hur mycket vi än argumenterar emot och det är först när systemet kollapsar som grundläggande förändringar får en möjlighet att påbörjas.

Systemets uppgång och fall får sin tydligaste stämpel när stater hamnar i fysiska konflikter med varann. Alltså när krig utkämpas mellan och inom stater. Här bevisas tydligt att vårt rådande system - som existerat i tusentals år - var och är uppbyggt fullständigt strukturellt felaktigt.

Krig har som vi vet existerat i tusentals år och krig existerar än idag. Hur kan detta vara möjligt? Borde inte våra samhällen ha lärt sig under tusentals år? Eftersom vi inte har lyckats med detta, att lära oss, så finns ingen annan framkomlighet än att granska själva den grundläggande strukturella uppbyggnaden av våra samhällen. Och som vi nyss nämnde så kan inte den etablerade eliten göra en sådan grundläggande granskning och eftersom dom inte kan det så sker heller ingen förändring av systemet.

Dom enda som kan förändra är vi själva men problemet är att vi är så insyltade i systemets strukturella utformning att en förändring ter sig helt omöjlig. Vi lever det liv som systemet har 'lärt' oss leva; vi jagar kapitalet precis så som alla andra gör och gör vi inte det så går vi under. Det är så här livet är och då är det bara att hänga på! Vi vill ju överleva! Andra går under medans vi överlever!

De tidigare systemen i historien var i princip liknande system som dagens det vill säga de byggdes utifrån maktprincipen att härska över andra - att kontrollera samhällen för egen vinning. Av detta följer naturligtvis konflikter - våldsamma sådana - där den 'starkaste' överlever. Så såg det ut då och så ser det ut idag. Skillnaden nu för tiden mot förr är den att vi nu står inför ödesfrågor - klimatet och samhällens totala sammanbrott där mänsklighetens liv står på spel.

Vår 'blomstringstid' har nu nått sin kulmen och förbytts till en snabbt nedåtgående kurva som bara blir brantare. Så ser verkligheten ut, tyvärr!

Frågan om människans uppgång och fall, som ställdes, hur ser vi på den? Är den synkad till systemets uppgång och fall? Så är det!

Ojämlikheten människor emellan har tusenåriga anor och fortsätter så än idag. Globalt sett så blir det allt svårare för människan att kunna leva ett drägligt liv - med allt vad det innebär - vilket har att göra med systemets uppbyggnad som nu faller från en tidigare uppgång.

"Människor med svag konkurrenskraft har svårt att få jobb!"

En officiell bild av vad som gäller! Ett uttalande som säger det mesta om 'samspelet' mellan människan och rådande system, i en fallande verklighet!

Börjar vi inse att den globala ekonomin fungerar destruktivt?

När vi gör en historisk tillbakablick på hur våra samhällens ekonomier såg ut för cirka 60 - 70 år sedan så kan vi se att i stort sett allt som vi konsumerade då det producerades också av oss själva. Naturligtvis så var det en kapitalistisk marknadsekonomi då som nu men den avgörande skillnaden i ekonomin var att produktion och konsumtion skedda i det lokala samhället. Kapitalismen hade ännu inte utvecklats globalt utan den växte sig snabbt i det lokala samhället. Att kapitalismen då - för 60 till 70 år sedan - var välutvecklad i det lokala samhället innebar självfallet att den av inneboende strukturella prioriteringar måste växa.

En kapitalistisk utveckling kräver tillväxt. Alltså växer den vidare från det lokala till det globala, av dessa kända inneboende prioriteringar. Man kan också säga att den lokala kapitalismen inte klarade av att förbli lokal beroende på att dess strukturella utformning omöjliggör enbart lokal förankring. Den måste utvecklas globalt! Men det är också denna för kapitalismen nödvändiga utveckling som kommer att leda till dess egen kollaps. Jag menar att dessa inneboende krav på ständig tillväxt måste leda till dess egen undergång.

Även om vi alltså föredrar kapitalismen för cirka 60 - 70 år sedan så kan vi inte ha denna dåtida strukturella uppbyggnad av ekonomin. Vi ser ju vad den har lett fram till och dessutom är det praktiskt omöjligt att återgå till denna 'lokala' kapitalism.

Vad är det då som vi börjar inse med att den globala ekonomin fungerar destruktivt?

Jo som vi förstår så innebär kapitalistisk ekonomi också konkurrens, den är så att säga ett element i kapitalismens utveckling. I konkurrensens spår så följer utslagning av såväl företag som privatpersoner och även utslagning av samhällen. Denna konkurrens tilltar dessutom med tiden, den blir alltmer brutal. Vilket i sig är helt förenligt med kapitalismens utveckling.

I denna 'mördande' konkurrens så försöker naturligtvis företag, privatpersoner och samhällen att rädda det som räddas kan. Det är i den här turbulensen som vi blir skeptiska mot den globala ekonomin.

Stora globala företag lägger under sig allt som bara går, till priset av att mindre företag och kapitalsvaga samhällen får allt svårare att hävda sig i konkurrensen. Resultatet av denna 'soppa' blir att motsättningarna ökar i snabb takt mellan företag, människor och samhällen. Och vad denna destruktiva spiral leder känner vi väl till, eller hur?

Genom att upprätta handelshinder gentemot konkurrerande samhällen så söker man därigenom begränsa de ekonomiska flödena globalt. Man söker skydda de 'egna' företagen på den globala marknaden. Men eftersom dessa hinder, i praktiken, strider mot den rådande globala ekonomins 'normativa' utveckling så skapar dessa hinder ökande motsättningar. Stater ställs mot stater vilket leder till följdverkningar, där ytterst de fysiska maktmedlen fäller avgörandet.

Som vi ser så kan inte vår rådande kapitalistiska ekonomi hantera de motsättningar som uppkommer just beroende på att den är strukturellt uppbyggd efter principen att kapitalet är 'fritt' att äga. Det är denna 'frihet' som leder till globalisering och i sin förlängning till oundviklig kollaps. Kanske vi alltså börjar inse att vår globala ekonomi fungerar destruktivt, men har svårt att förstå hur en lokal ekonomi ska kunna byggas utan en kapitalistisk struktur.