ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» augusti 2022 (1)
» juli 2022 (2)
» juni 2022 (2)
» maj 2022 (2)
» april 2022 (2)
» mars 2022 (2)
» februari 2022 (2)
» januari 2022 (2)
» december 2021 (2)
» november 2021 (2)
» oktober 2021 (2)
» augusti 2021 (2)
» juli 2021 (2)
» juni 2021 (2)
» maj 2021 (3)
» april 2021 (3)
» mars 2021 (3)
» februari 2021 (3)
» januari 2021 (2)
» december 2020 (2)
» november 2020 (2)
» oktober 2020 (3)
» augusti 2020 (2)
» juli 2020 (5)
» juni 2020 (1)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (2)
» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för februari 2022

onsdag 16 februari

"Tipping Point"

 

Klimatkrisen måste förstås utifrån den faktiska realitet som råder! Och hur ser då denna faktiska realitet ut?

Realiteten är att skadeverkningarna ökar såväl på jorden som ovanför jorden. Det är denna verklighet vi har att förhålla oss till. Denna verklighet för med sig att det vi benämner "tipping point" har nåtts. Alltså att det är för sent att 'rädda' jorden! Skadeverkningarna kommer därför att fortsättningsvis tillta i omfattning och detta kan vi inte förhindra. Som vi har nämnt tidigare så finns de grundläggande orsakerna till det rådande akuta läget att söka i våra samhällens strukturella uppbyggnad.

 

Vi måste också förstå att när våra samhällen brottas med en ökande ojämlikhet såväl inom samhällena själva som mellan samhällen, vilket självklart leder till konflikter, så kan heller inte nödvändiga klimatåtgärder genomföras.

Att eliten i våra samhällen talar sig varma för nödvändigheten att 'ställa om' måste betraktas som tomma ord - den faktiska verkligheten talar ett helt annat språk.

 

Vad kan dagens politiker då göra för att åstadkomma en förändring? Politiker måste lära sig förstå att under rådande strukturella förhållanden så kan ingen grundläggande förändring ske! Hur ska det kunna gå att förändra den ekologiska krisen när det saknas så fundamentala grundläggande rättigheter som politisk demokrati; yttrandefrihet; där jämlikhet och jämställdhet är satta på undantag; där det frodas våld och konflikter som skapar elände och fattigdom?

Skall klimatkrisen kunna lösas så måste naturligtvis våra samhällen vara mottagliga för en sådan förändring, eller hur? Är dom det nu? Nej, som vi borde veta vid det här laget så är våra samhällen inte alls mottagliga för en förändring.

 

Det går inte att genomföra nödvändiga förändringar därför att den strukturella uppbyggnaden ser ut som den gör! Strukturen med den kapitalistiska marknadsekonomin i högsätet blockerar nödvändiga förändringar. Just denna insikt saknas hos den politiska eliten. Man verkar leva i en övertygande fantasi om att nödvändiga förändringar kan genomföras i nu rådande samhällen som - åter igen måste poängteras - innehåller all den destruktiva  strukturella uppbyggnad vi har att förhålla oss till.

 

Era vackra avtalsskrivningar på klimatkonferenser är bara ouppnåeliga fantasier, under rådande förhållanden - vilket också är bevisat!

 

 

Idag den 24 februari har diktaturstaten Ryssland inlett en total invasion av Ukraina! Vad betyder detta för världen och för oss alla? Såväl relationer inom som mellan stater och därtill klimatarbetet - det lilla som finns - som nu kommer att sättas på undantag, vad händer?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 2 februari

Staters maktambitioner

 

Man kan tycka att det är helt naturligt när ekonomiskt och militärt underlägsna stater försöker mobilisera sin stat så mycket det bara går gentemot en övermäktig statsmakt som visar aggressivitet. Att reagera på detta sätt inför hot av alla de slag är naturligtvis en normal självbevarelsedrift. Därmed kan man också tycka att statsbildningar är någonting självklart och normativt. Ett starkt militärt försvar anses som ett måste i dessa rådande tider när globala maktstater hotar med krigshandlingar.

 

När det nu är på det här viset då måste vi självklart ställa frågeställningen: varför är det så här? Ja hur kan det ha blivit på det här viset att 'överlägsna' stater hotar andra? Är det så här samhälleliga relationer ska fungera?

Att det handlar om destruktiva maktambitioner är det väl ingen som betvivlar? I den här maktkonkurrensen så handlar det ytterst om att överleva, man måste försvara sig. Stater måste svara på militärt våld med samma mynt - det handlar ju om att överleva.

 

I och med att vi har och har haft en strukturell uppbyggnad som handlar om konkurrens - i huvudsak ekonomisk - såväl inom våra samhällen som mellan våra samhällen så leder en sådan uppbyggnad oundvikligen till fysiska konflikter. Det är bara att studera vår historia och världens historia så får vi detta faktum konstaterat - ett bevis på att våra samhällens strukturella uppbyggnad ständigt leder till allehanda och återkommande kollapser, med allt vad detta innebär.

Statsbildningar har således sin historiska bakgrund i maktambitioner, destruktiva sådana. Där makten strävar efter ytterligare makt, som man kan säga föder nationalistiska känslor, där det handlar om att utvidga sin makt. Och för den 'underlägsne' handlar det likaså om ökande nationalistiska känslor i försvaret av samhället.

 

Så föds alltså nationalistiska stämningar, dels där den maktgiriga staten söker utvidga sin makt och dels där den utsatta staten gör allt som går för att kunna försvara sig. Nationalismen är vår tids och även historiskt sett den politik som krävs för att överleva i en struktur som bygger på konkurrens om det globala kapitalet. Såväl kapitalismen som statsbildningar är uppbyggda utifrån denna verklighet. Skulle vi haft en demokratisk uppbyggnad av våra samhällen vilket då inbegriper en ekonomisk demokrati såväl som politisk demokrati så skulle vi haft en diametralt annorlunda värld mot idag.

 

Men åter igen: statsbildningar är ett resultat av destruktiv samhällelig uppbyggnad och inte ett resultat av att människor önskar bygga statsgränser mot sina grannar. Vi önskar inga gränser, vi tvingas att upprätta gränser på grund av rådande destruktiva strukturella förhållanden! Och observera här: dessa destruktiva strukturella förhållanden kommer att försämras över tid, just beroende på att kapitalismens kris ständigt tilltar i omfattning!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 1 Permalänk

 
stäng