ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» augusti 2022 (1)
» juli 2022 (2)
» juni 2022 (2)
» maj 2022 (2)
» april 2022 (2)
» mars 2022 (2)
» februari 2022 (2)
» januari 2022 (2)
» december 2021 (2)
» november 2021 (2)
» oktober 2021 (2)
» augusti 2021 (2)
» juli 2021 (2)
» juni 2021 (2)
» maj 2021 (3)
» april 2021 (3)
» mars 2021 (3)
» februari 2021 (3)
» januari 2021 (2)
» december 2020 (2)
» november 2020 (2)
» oktober 2020 (3)
» augusti 2020 (2)
» juli 2020 (5)
» juni 2020 (1)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (2)
» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för juli 2022

fredag 15 juli

Investerare och långivare

 

Vem ska stå för investeringar i samhället? Vem ska vara långivare? Ska privatpersoner investera och stå som långivare?

Varför investerar privatpersoner i rådande marknadsekonomi? Naturligtvis för att tjäna pengar - varför annars?

 

När det nu fungerar så här då gör sig samhällen beroende av att privata investerare tillför pengar i mängder av 'nödvändiga' projekt - som exempelvis utbyggd internetkommunikation och välfärdsåtaganden inom vård, skola och omsorg.

Bör denna strukturella ordning råda? Kan ett sådant här beroende göra att infrastrukturprojekt och välfärdsåtaganden 'havererar' om investerare ser att det inte går att tjäna pengar? Självklart är det så!

 

Privatägt kapital investeras i projekt med avsikten att investeringen ska förränta sig, detta är en grundläggande prioritering i vår rådande marknadsekonomi. Alltså måste 'nödvändiga' projekt löna sig.

Men som vi kanske inser så är denna strukturella ordning inte optimal - 'nödvändiga' projekt är måhända för riskabla att investera i och då avstår naturligtvis kapitalägare att gå in med pengar.

 

Hur ska vi då komma till rätta med problemet? Jo vi måste förändra den rådande strukturella ordningen från privatägt kapital till samhällsägt kapital. Först då kommer 'nödvändiga' projekt att kunna förverkligas.

Samma sak gäller frågan om långivare: privatägt lånekapital måste förändras till samhällsägt lånekapital. Hänger ni med?

 

Javisst är det stora förändringar som krävs men observera det är helt nödvändiga förändringar som måste till. Som nämnts i tidigare inlägg: företag och företagsamheten ska inte förändras utan det är ägandestrukturen av kapitalet som kräver en förändring. 

 

Ska vi lägga in moraliska och etiska aspekter - vilket vi ska enligt min mening - i problematiken så säger moralen och etiken att kapitalfördelningen i samhället ska fördelas på ett rättvist och jämlikt sätt och för att detta ska kunna ske så krävs att marknadsekonomin sköts utifrån demokratiska beslut. Och där är vi inte på långa vägar än.

Utifrån dessa självklara moraliska och etiska aspekter så ser vi dessutom att liberalismens principer om 'fri' tillgång till kapitalet faller. Ur ett moraliskt perspektiv så ställer man frågan: varför ska en minoritet i samhället inneha makten över hur kapitalet ska fördelas? Vad svarar eliten på denna fråga?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 3 juli

Motsattsförhållanden

 

Ska kapitalets fördelning i våra samhällen ske på ett rättvist och jämlikt sätt? Ja vad säger vi? Förstår vi frågan, till att börja med? Vad menas med 'rättvist och jämlikt'? Skulle vi kunna tro att alla människor i våra samhällen är lika mycket värda? Vad menas i så fall med 'värda'? Står ordet 'värda' för ekonomisk jämlikhet eller menas det att vi alla är av 'kött och blod' och därmed så ska vi behandlas lika?

 

Vi står naturligtvis för åsikten - förnuftigt sett - att kapitalets fördelning ska ske på ett rättvist och jämlikt sätt och vi anser att alla ska behandlas lika. Men vi är också medvetna om att så inte är fallet - kapitalets fördelning sker inte på ett rättvist och jämlikt sätt och vi behandlas heller inte lika - så här finns ett motsattsförhållande. Det är detta motsattsförhållande som måste få en förklaring.

Logiskt sett så förstår vi att fattigdom och elände världen över saknar allt vad mänsklig värdighet innebär. I samma stund så vältrar sig miljardärer i all lyx som kan uppbringas och detta uppfattas som oerhört provocerande - ett motsattsförhållande. Man kan säga att ett humant logiskt tänkande är omöjligt att genomföras i en kapitalistisk marknadsekonomi - ett motsattsförhållande.

 

Men ska alla i samhället ha samma inkomst? En känslig fråga, eller? Den som har högre utbildning bör ha högre lön, anser många. Men måste det vara så? Varför ska vissa människor ha högre lön än andra? Verkar en sådan 'lönemodell' förnuftig?

Då invänder någon: "men om alla ska ha lika lön då är det ju ingen mening att utbilda sig och då finns det heller ingen anledning att gå till jobbet!" Detta resonemang gäller, som vi förstår, för dagens rådande marknadsekonomi men nu är det ju så, som vi tidigare konstaterat, att dagens rådande marknadsekonomi befinner sig i ett kollapsande tillstånd och är därmed dömt att gå under. Och det befinner sig i detta kollapsliknande tillstånd delvis därför att marknadsekonomin belönar människor ojämlikt och orättvist. Vilket också, i sig, är en förutsättning för en kapitalistisk marknadsekonomi, som vi har påpekat ett otal antal gånger. Motsattsförhållandet är alltså en förutsättning för dagens rådande marknadsekonomi - en kort och enkel förklaring!

 

Alltså är det helt nödvändigt att framtidens marknadsekonomi bygger på jämlikhet, rättvisa och demokrati för att kunna överleva. Denna framtida nödvändiga förändring av marknadsekonomin kommer naturligtvis att åstadkomma ett sundare arbetsklimat där allt arbete värderas lika och därmed också lönerna. Det är inte lönen i sig som ska locka utan det är kompetens och intresse som är helt avgörande för arbetsuppgifter vilket gör att lönen sätts som alla andra löner. En framtida demokratisk ekonomi har ju som inriktning att främja den samhälleliga välfärden och inte, som dagens marknadsekonomi, prioritera det privatägda kapitalinnehavet.

 

I tidigare inlägg har redogjorts för vilka avgörande förändringar som råder mellan kapitalistisk marknadsekonomi gentemot demokratisk marknadsekonomi och jag vill kort upprepa de grundläggande skillnaderna: ekonomisk konkurrens skapar kollaps och måste ersättas med samarbete; rådande globala ekonomi ökar ojämlikheten vilket kommer att ersättas av lokal ekonomi; dagens arbetstider och förhållanden bygger på en allt ökande tillväxttakt vilket är ohållbart och därför kommer att ersättas av väsentligt kortare arbetstider eftersom välfärd prioriteras i demokratisk ekonomi; kapitalet måste fördelas efter demokratiska principer och inte, som nu, efter konkurrens om pengarna.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng